Inglourious Basterds 4.a

Jaaa, ytterligare en film om andra världskriget, som om världen inte fått sin beskärda del av sånna. Men å andra sidag är jag ett fan av krigsfilmer, och av Quentin Tarantino, så varför inte slå ihop de två?

Inglourious Basterds handlar om en gäng Jude-Amerikanska soldater som, i ledninga av Aldo Raine (Brad Pitt) beslutar sig för att flyga över till det tyskockuperade Frankrike och död nazister. De är bara 8 st i truppen. De har en väldigt speciell stil när de tar reda på var de tyska trupperna befinner sig runt om i Frankrike och Tyskland. Och Quentins bisarra humor lyser igenom gång på gång. Och tro mig, denna film är i klass med hans äldre verk, även om jag inte riktigt tycker att den når upp till Reservoir Dogs, som jag anser vara en 5.a. Musiken är inte så långt ifrån Kill Bill, intressanta klassiska bitar blandas med mariachi- stil som vi vet att Quentin gillar, speciellt från hans sammarbete med Robert Rodriguez.

Själklart finns det intressanta biroller även i denna film. Bäst är helt klart nazi-skurken Hans Landa som spelas av österrikaren Christoff Waltz. Han får utan tvekan min röst till en Oscar för bästa manliga biroll. Diane Kruger ser vi som Bridget von Hammersmark, en Marlene Dietrich i Quentin stil. Mélanie Laurent spelar den unga Shosanna Dreyfus som är en mycket intressant karaktär i filmen som verkligen vill ha hämnd på nazisterna då de kallblodigt slaktar hennes judiska familj i början av filmen.

Daniel Brühl som slog igenom i Good Bye Lenin (2003) spelar den unge tyske soldaten Fredrick Zoller som vill charmera Shosanna som driver en biograf i staden. Man kan inte låta bli att bli imponerad av Danile Brühl som får visa sina språktalanger på franska. Men Christoph Waltz tar ändå det mesta av min uppmärksamhet då han inte bara tolkar sin roll fenomenalt utan även talar engelska, franska och italienska i filmen.

Quentins manus är absolut världsklass med de underbara dialogerna, men det är helt klart en strålande skådespelarensambel som kan leverera hans ord på ett underhållande sätt. Man blir inte besviken av denna 2,5h långa biostund. See it!!!

Whatever Works en 3.a

Jag har alltid gillat det mesta Woody Allen spottar ur sig. Senast kom Vicky Cristina Barcelona som jag absolut avgudade...i viss mån. Det jag tycker Woody Allen är bra på är den svarta komedin, att få det tragikomiskt i berättelsen och att han ofta låter skådespelaren ta plats. Jag kan ju erkänna att jag gillar de filmer han själv inte är med i mer än de filmer där han är med. Mest för att jag ser honom som en mycket begränsad skådespelare.

När jag fick höra att han gjorde en film med Larry David så blev jag abslolut nyfiken, tänker han göra en stand up comedy film?...

Larry David är en gammal man (1947) precis som Woody Allen (1935) och denna film handlar om Boris som bor i NY. En äldre man som har varit framgångsrik fysiker och ser världen och livet i sin helhet...han blir därför en aning pessimistisk...och ser sig själv som en mycket mer bildad och klok människa än de runt om kring honom. Detta är en rolig del av berättelsen.

En kväll när Boris kommer hem så sitter Melody, en ung, blond söt bimbo utanför hans lägenhet. Melody har rymt från sig religiösa familj för att stå på egan ben. Hon har ingenstans att ta vägen och ber Boris om något att äta. Boris blir skeptisk...men går med på att ge henne mat och en soffa att sova på en eller ett par nätter. Melody blir sedan kvar i Boris liv. Så småningom hittar Melodys mor och far henne, dock inte smatidigt eftersom de har splitrats under tiden hon varit borta.

Det händer en hel del saker i Boris liv samtidigt som han har monologer mot oss i publiken. Det hela fungerar bra, en del saker känns onödiga, men jag kan ändå uppskatta det långsamma tempot i filmen och att en del av resonemanget om livet och världen finns där, från en gubbes vinkel. Sen kan jag avslöja att det blir ganska mycket Seinfeld över det hela eftersom Larry David skrivit och medverkat i Seinfeld under hela 1990-talet.

Inga direkta kändisar förutom Larry och Patricia Clarkson som spelar mamman till Melody som också får en frigörelse från religionen (Kristendom). Woody går ganska hårt mot religion, och på ett eller annat sätt känns det som att han försöker rättfärdiga sitt egena lite mystiska liv han levt- just med att äldre män kan vara med väldigt mycket yngre kvinno, eller flickor...men med musiken och bra foto så kan jag ändå se Woody Allen biten i filmen.

Helt klart en film att se när höstkylan tränger sig på i Sverige.

Public Enemies, 2.a

Lite besviken på filmen blev jag nog. Det kändes som en klassisk gagsterfilm, och det kan vara positivt men den bjöd inte på något nytt och intressant. Christian Bale som man kan se i det mesta just nu gjorde en halvbra insatts som Melvin Purvis...mannen som jagar skurkar...inspirerats lite av Barack Obama kanske i sättet att tala?

Mr. Depp som jag, med många andra, älskar i mycket tycker jag kändes blek och lite tråkig. Ibland glänser han till...men det räcker inte. Gentlemannatjuven som vi kvinnor törstar efter (eller skall törsta efter) kommer inte riktigt fram i berättelsen. Men kostymteamet skall ha beröm, för snygg är han i sina gangsterkläder.

Filmen är dock mycket snyggt gjord, men detta har Hollywood redan skämt bort oss med. En film som man lika gärna kan se hemma framför TVn, tyvärr. En ok gangsterfilm, som baserats på verkliga händelser, men någonstans försvinner det coola som man så gärna vill se i en sån här film.

En lite torr 2.a...blir betyget

Harry Potter and the Half-Blood Prince, 4.a

Daniel Radcliffe som spelar Harry Potter i alla filmer har hunnit blivit 20 år...och hans rival Draco Malfoy som spelas av Tom Felton har hunnit bli 22 år. För det är just det som är lite av problemet med Harry Potter filmerna. Jag tycker absolut att man skall hålla kvar vid samma skådespelare om det går när man gör uppföljare. Men nu är det värkligen på gränsen att det fungerar. Dessutom skall det komma två till Harry Potter filmer.

Idenna film har man valt att bygga lite på komik, eftersom den slutar sååå tragiskt, och det är den romantiska komiken som står i centrum. Jag tycker detta fungerar jättebra eftersom alla börjar se så gamla ut så skulle det vara konstigt om det inte fanns romatik runt ungdommarna. Det är ju ingen hemlighet att Ginny Weasley och Harry Potter har slängt romantiska blickar till varandra i allafall två filmer tidigare. Inte ror jag många har missat att Hermione har varit smygkär i Ron sedan film ett. I denna filmen tar man vara på det på ett gulligt och komiskt sätt, kanske uppskattas detta mer av tjejer än av killar, vad vet jag?

Det brukar ju också dyka upp en ny lärare ibland i filmerna, vi mins Kenneth Branagh som professor Gilderoy Lockhart i "Harry Potter and the Chamber of Secrets" (2002). I denna film är det Jim Broadbent som Professor Horace Slughorn som får äran. Annars har man lagt fokus självklart på våra tre hjältar och Draco Malfoy, dessutom har Dumbledore en nyckelroll i denna film. Även Snape får stå i centrum bredvid Draco.

Denna film blir trotts humor och hemskheter, bra specialeffekter som alltid och upperligt skådespeleri fårn Daniel Radcliffe (som jag inte viste att han hade i sig) en transportsträcka inför de sista filmerna. Men jag kan knappt hålla mig tills nästa filmen kommer.

Transformers: Revenge of the Fallen...2.a

När förra filmen kom gick jag som på nålar. Shit va kul att de gjort en ny Transformers film, tänkte jag då (2007). Och dessutom är det Michael Bay som regiserar filmen, mannen bakom "the Rock" en av de bästa actionfilmerna som gjorts- tycker jag. Men oj, filmen var inte riktigt vad jag trott. Kärlekshistorien lite mesig och humorn helt värdelös. Vist effekterna gjorde sitt och Optimus Prime är cool även här, de kunde ju ha gjort presentationen av de olika robotarna lite mer märkvärdiga. Megatron är ju en mäktig skurk, han kunde ha fått en storslagen presentation. Men, men detta var 2007. Nu är det dags för uppföljaren "Revenge of the Fallen", med Michael Bay som regissör igen.

Samma skådisar, huvudrollen Sam Witwicky spelades av Shia LaBeouf som är ganska rolig om inte alla skämt hade med sex eller kiss och bajs att göra...såååååå boring!!! Megan Fox spelar flickvännen Mikaela Banes, hon ser mer ut som en porrstjärna än en actionskådis, dessutom är hon dötrist.

Sen gör Bay en riktig tabbe, han för in en JarJar Bing...ni vet den tråkigaste och fånigaste figuren i filmens historia...i Transformers är de två JarJar och de skall snacka rapparspråk och vara roliga, men det är bara sååååå tragiskt.

Nej, det som räddar upplevelsen är Opimus, Megatron och de gamla härliga robotarna som inte får tillräkligt med utrymme...den tredje filmen är i görning och det är Michael Bay som skall regisera även den. Men jag vet inte om jag tänker lägga några pengar på den filmen. Första filmen fick en 3.a, denna en 2.a- ja, trenden är tydlig...det kan bli en 1.a...varför, varför gör dom så här?!

Angels & Demons: 3.a

Boken kom innan da Vincikoden, men efter filmen. Dan Browns böcker som tog världen med storm under några få år. Filmen "the Da Vinci Code" fick ganska dålig kritik, men den sågs av miljoner människor världen över. Den filmen gjordes av Ron Howard, en av mina absoluta favoriter i regissörtresket. Detta är några av hans filmer: "Grand Theft Auto"(1977), "Willow"(1988), "Backdraft"(1991), "A Beautiful Mind"(2001), "Cinderella Man"(2005), "Frost/Nixon"(2008). Och nu gör han alltså uppföljaren...som igentligen äger rum innan Da Vincikoden.

I Angels & Demons (Änglar och Demoner) får vi följa med Dr. Robert Langdon (Tom Hanks) till Rom, Italien för att leta reda på antimaterian som blivit sluten från Sern, ett laboratorium i Schweiz. Denna gång är det Vaticanen som är i fara för terrorister (Illuminati), tror man...men riktigt så enkelt är det inte. Påven är död, mördad befaras det, och nu väntas ett val av en ny påve. Men en terrorist kallad Assassinen (Nikolaj Lie Kaas) mördar de utvalda kandidaterna, en efter en och på ett ruggigt välplanerat vis.

Med sig från Sern har Langdon fysisisten Vittoria Vetra (Ayelet Zurer) som har tagit fram antimaterian, en livsfarlig substans. I Vaticanen får de hjälp av camerlengo Patrick McKenna (Ewan McGregor). Langdon får även viss hjälp från polisen, Inspektören Olivetti (Pierfrancesco Favino) och Komendant Richter (Stellan Skarsgård).

Nu är det en kamp mot tiden på Roms gator för att rädda Vaticanen.

Välgjord film, där man valde att gå ifrån boken så pass mkt så att de är två skilda historier. Slutet är inte heller det samma. Detta tycker jag var ett väldigt smart drag eftersom man alltid är missnöjd på filmer som basseras på böcker. Kärlekshistorien är minimerad, väldigt skönt. Nikolaj som Assassinen är mycket bra. Filmen är väldigt mycket bättre än Da Vinci koden, men trotts detta saknas viss finess i berättartekniken. Det känns som man trycker ihop det hela en aning för mycket och en del av dialogen känns påtvingad.

Denna film kan ses hemma i soffan, tyvärr, men har underhållningsvärde.

Star Trek: Klar 4.a

Så var den äntligen här, Star Trek. En film som tar sin handling till innan de 10 tidigare filmerna och de 5 serierna som gått på TV. Ett bra drag visade det sig. I Sverige har aldrig Star Trek slagit igenom på samma sätt som USA. Men genom att denna film har fått bra med uppmärksamhet och är väldigt välgjord så kanske TV4 ScienceFiction får nya och fler tittare på just Star Trek serierna som visas.

Det börjar år 2233 upptäker USS Kelvin ett ljusfenomen som senare visar sig vara ett svart hål. Plötsligt öppnar Narada, med kaptenen Nero (Eric Bana) i spets, eld mot USS Kelvin. Kriget är nu ett faktum och vår resa har bara börjat.

Genom filmen får vi lära känna James T. Kirk (Chris Pine) på djupet och vi får se hur han hamnade på USS Enterprise. Vi får se relationen mellan Kirk och Spock, och även se hur Spock (Zachary Quinto) var som barn och hur han påverkats av sitt kulturella arv från planeten Vulcan. Lt. Sulu (John Cho) får vi en del information om, men denna varelse hamnar en aning i skymundan om vi jämför med serien.

Filmen är väldigt snyggt gjord, välberättad och välspelad. Den är mycket underhållande och alla Star Trekfan bör vara nöjda med denna film, jag var väldigt nöjd- den bör ses på bio. Men detta är en film man kan se mer än en gång.

Terminator Salvation: svag 4.a

Har du sett de första filmerna? Har du sett serien "Terminator: the Sarah Connor Chronicles"? Gillar du Terminator, så tror jag inte du blir besviken. I denna film har vi gått ifrån Sarah och följer hennes son John Connor som har blivit vuxen...ja, beroende på var i tiden vi befinner oss. Sarah Conner finns istället med på en bandspelare.

I denna film har robotarna blivit mer avancerade och fler än tidigare. De är i luften, på land och i vattnet. Krigsscenerna är spectakulära men bjuder inte riktigt på något nytt. John Connor spelas av Christian Bale som just nu är med i väldigt många filmer. Det kan bli för mycket av Christian Bale. Vi kan se honom i 3.10 to Yuma, I'm Not There, Batman*2, Public Enemeis premiär 24 Juli 2009. Men jag tycker han fungerar bra som John Connor.

I filmen finns även Sam Worthington, en skådis jag inte sett tidigare, som en ny avancerad terminator, men i detta fall är det inte hans styrka som står i centrum utan hans mentala bit. Han är programerad att vara en människa och har fått känslor. Denna terminator vet inte riktigt vad han är- detta blir det mest intressanta i kriget mellan människor och maskin. Även Sam är ett bra val i rollen.

Filmen är relativt välspelad, snyggt filmad och bra ljudeffekter. Den är inte så nytänkande och det saknar jag mer och mer på dessa påkostade actionfilmer från filmlandet nr. 1. Jag tror inte att du som Terminatorfan blir besviken, men inte är det en repris på T:2. Men vist är den värd att se på bio, och nog underhåller den.

I mindre roller kan vi se Michael Ironside (A-team, V) och Helena Bonham Carter (Sweeney Todd, Harry Potter)

Amerikanska filmer att se framemot under 2009

Sherlock Homes - Måste ses
Funny People
Public Enemies
Julie & Julia - Måste ses tjejer
the Soloist
Up (Animerad)
Fame
Terminator Salvation
500 Days of Summer
Amelia
Whatever Works
Inglorious Bastards - Måste ses av alla Tarantino Fans
Night at the Museum 2
Monster vs. Aliens (Animerad) Den ultimata animerade filmen
Harry Potter and the Half Blood Prince - Harry Potter är Harry Potter!!!
Angels & Demons - Alla som gillar Dan Brown...den är här
Old Dogs
Ice Age: Dawn of the Dinosaures (Animerat)
An Education
State of Play
Imagine That
G-Force (Animerat)

Kommentarer om vinnarna på Oscarsgalan 2009

Då har den glamorösa Oscarsgalan ägt rum, och spontant så var det väl inga överraskningar som tog hem statyetterna...och nog var det endel saker som var dåligt...



Men till det positiva först, snygg Jackman som var lagom komisk, väldigt snygg scen, bra musikinslag, speciellt Baz Luhrmanns Musikalmedley. Väldigt inspirerande var också de fem tidigare oscarsbelönade skådespelarna som presenterade vinnaren i kategorierna bästa kvinnliga biroll, bästa manliga biroll, bästa kvinnliga huvudroll samt bästa manliga huvudroll. Sedan tycker jag att det är väldigt fint med inslaget och kollaget om de filmskapare och skådespelare som gått bort under året. Bernie Mac (Ocean's thirteen, Transformers), Michael Crichton (writer: Jurassic Park trilogin), Roy Scheider (Hajen), Isaac Hayes (Shaft), Paul Scolfield (A Man for All Seasons), Charlton Heston (Ben Hur), Sydney Pollack (Out of Africa, Tootsie, dessutom var han producent, skådespelare och regissör), Paul Newman ( Butch Cassidy & the Sundance Kid, The Color of Money och Heath Ledger (Brokeback Mountain, The Dark Knight) som även fick oscar för bästa manliga biroll för Jokern i the Dark Knight, vilket var väntat.

Ja, så var det då alla pristagare, och de stora kategorierna var väl inte så intressanta...det var Kate Winslet för the Reader, Sean Penn för Milk som tog bästa kvinnliga resp. bästa manliga huvudroll. Penélope Cruz och Heath Ledger för birollerna, Danny Boyle bästa regi för Slumdog Millionaire- också väntat, mn där jag tycker att Ron Howard gjorde ett bra jobb med Frost/Nixon, sedan var det tungviktaren årets film, där producenterna får uppmärksamheten, här vann Slumdog Millionaire igen...totalt tog Slumdog hem 8 av 10 oscarstatyetter- helt rätt att det blev årets film alltså. Bästa utländska film gick till Japan, det hade inte jag väntat mig- men då har inte Sverige fått alla dessa underbara filmer till biograferna än heller, Departures heter filmen från Japan som vi skall hålla koll efter. Bästa animation gick helt oväntat till Wall-E...eller var det väntat...ja det var nog ingen riktig match för Wall-E att vinna, även om jag personligen tyckte väldigt mycket om Bolt!

Nu över till de kategorier som jag verkligen brinner för. Cinematografi som inte uppmärksammas specillt mycket annars, men utan en bra cinematograf blir bilden kass. Det handlar om de mer tekniska aspekterna som ljuset tillexempel. Här vann Slumdog Millionaire, och jag vet inte om jag tyckte det var så rätt, men filmen är digitalt filmad och ser ändå ut som att vara filmad på 35mm. Annars förväntade jag mig att Oscarn skulle gå till the Curious Case of Benjamin Button. Kostym som också är intressant och har stor påverkan på filmens trovärdighet gick till the Duchess och smink gick välförtjänt till the Curious Case of Benjamin Button.

Min största besvikelse kom dock när Oscar för visuella effekter skulle delas ut, detta är ett ämne inom filmvärlden som jag verkligen brinner för, utan effekter kan en hel film falla totalt, eller räddas till en...ja Oscar. I denna kategori vann the Curious Case of Benjamin Button...ja, visst de har skrynklat till en man...men jag tror att denna effekt kan skapas med duktiga sminkörer, och det kan då inte effekterna i IronMan. Jag är djupt besviken på juryn!

Men så till den absolut viktigaste kategorin, den som verkligen gör mästerverk av alla bitar. För vad vore all musik, visuella effekter, regisserande, producerande och skådespelande utan redigeringen. Själva ihopklippningen av filmen. Just det- det skulle inte gå att skapa någon dramaturgi eller historia utan en skicklig klippare. Chris Dickens heter mannen som så fenomenalt sammanfogade alla olika bilder och ljud till årets film Slumdog Millionaire. Utan honom hade inte Slumdog Millionaire blivit årets film.

Ni som vill veta mer om oscarsgalan får kolla www.oscars.org, eller www.oscar.com välj själva.

Oscarsgalan 2009

På Söndag visas Oscarsgalan på kanal 9 här i Sverige, och som vanligt har inte alla nomiderade filmer släppts, men vad gör det.

De filmer som jag sitter och hoppas på, och som jag faktiskt har sett är: the Baader Meinhof complex för bästa utländska, Bolt för bästa animation, och här vet jag att många tycker att Wall-E skall vinna, men jag letar efter en film som är lite mer riktad till barn. Bästa regi tycker jag skall gå till Frost/Nixon, riktigt bra film. Sminket kan nog inte gå till någon annan film än Benjamin Button. Bästa film hoppas jag blir the reader eller Milk, men jag tror Slumdog millionaire ligger bra till.

Skådespelare som borde få oscar är Kate Winslet som bästa kvinnliga för the reader, Taraji P. Henson som biroll i Benjamin Button, Mickey Rourke som bästa manliga i the wrestler, Philip Seymour Hoffman som biroll i Doubt.

Ja, den som orkar sitta uppe får se hur mina förhoppningar slår in.

Februari 2009

Över ett år har gått, men jag lever fortfarande och jag ser fortfarande en del filmer. Så nu kör vi...

Arn- Tempelriddarordern

Japp, den kommer också snart att recenseras...

Bee Movie

En film av Jerry Seinfeldt som skulle vara rolig...men, misslyckades- varför? Kommer senare...mmmm kaffe!

The Golden Compass

Recension komme snart...ta en kopp kaffe så länge.

Leo

En film av och med Josef Fares...

American Gangster

Äntligen, som jag har väntat på denna film. Inte för att jag tycker Russell Crowe (Gladiator, A Beautiful Mind) har gjort de bästa rollvalen den senaste tiden, men när han får paras ihop med regissören Riddley Scott (Gladiator) och skådespelaren Denzel Washington (Philadelphia, Inside Man), så borde inte filmen bli alltför dålig. När Filmen sedan är skriven av Steven Zaillian (Screenplay för Schindler's List, Hannibal, Gangs of New York, All the King's Men) så borde det vara höga förväntningar på underhållningen.

Denzel Washington spelar Frank Lucas, en heroin "Kingpin" från Manhattan under 1970- talet. Han har en fattig bakgrund, men när hans sinne för smutsiga affärer får fart, flyttar han till New York och börjar bygga upp ett av historiens mest fascinerande smugglingsnätverk i USA. Han får med sig hela sin släckt och styr allt med järnhand. Frank köper in heroin direkt från källan i Sydöst Asien, på det viset slipper han mellanhänder, onödiga utgifter och har bättre kontroll på heroinets kvalité. Han lyckas bra med detta tackvare att den Amerikanska Armén och polisen är korrupta, alla utom en. Detective Richie Robberts (Russell Crowe) är polisen som är mer känd, inom polisen, för att ha gett tillbaka en miljon dollar av omärkta sedlar, han skulle alltså ha kunnat hävda att pengarna aldrig återfunnits och behållt dem själv utan att ha åkt fast. Detta valde han inte att göra utan lämnade in pengarna. (Han är moralen i berättlesen skulle man kunna säga)

Det blir en kamp mellan Richie och Frank, men till enbörjan är det mer en katt och råtta lek, som mot slutet omvandlas till man mot man. Runt omkring våra huvudpersoner svärmar släcktingar, oärliga poliser, militärer och heroinproducerare i Sydöstra Asien. Allt väldigt välberättat med hjälp av snyggt foto, bra klippning, snyggt ljud, bra musik och bra skådespel.

Även om filmen inte riktigt når upp till Gudfadern- trilogin så är det en av de bättre filmerna jag sett på länge. Det finns djup i historien, många karaktärer som fyller stora och små funtioner för att måla upp händelsernas och historiens trovärdighet.

Vad saknas då? Igentligen ingenting, men ändå skulle man ha kunnat brett på mer på Richie karaktären, Russell Crowes rollfigur. Jag saknar verkligen djupet i den karaktären, det är svårt att fatta tycke för honom, och att förstå varför han handlar som han gör. Detta jobb ligger hos skådespelaren, det är tyvärr Russell Crowe som drar ner historien lite, som dessutom är basserad på verkligeheten. Självklart kan också ett manus alltid bli bättre. Så en fem koppar kaffe blir det inte för denna film, men fyra är den helt klart värd.

Lions for Lambs- Lejon och Lamm

En ca 90 min lång film som ingen hört talas om i Sverige, nej, det var överdrivet. Men frågar du någon vad Robert Redfords nya film heter, som är bioaktuell just nu, så kan inte speciellt många svara.
Varför?
Svaret lyder: Robert Redford är inte känd längre, inte i Sverige. Men Robert som regisserat filmen, som är skriven av Matthew Michael Carnahan, Lions for Lambs har dragit in sina gamla vänner för att få ut filmen på en bredare marknad, nåja, i USA kanske det fungerade. Meryl Streep och Tom Cruise har fått stora roller i filmen.

Filmen är ett aktuellt krigsdrama, och handlar om Afganistan kriget med USA. Filmen är ganska komplex, man berättar tre parallella historier och klipper smiddigt mellan dom. Första historien handlar om Senator Jasper Irving (Tom Cruise) och TV- reportern Janine Roth, (Meryl Streep). Här försöker senatorn få ut propaganda genom reportern, men Janine beslutar senare att inte berätta historien som senatorn försöker "sälja" henne. Den andra historien som vävs in är militärerna som befinner sig i Afganistan. Här får två unga frivilliga soldater, Ernest (Michael Pena) och Arian (Derek Luke) stå i centrum. Denna del känns ganska trolös, det jag menar är att den är overklig och man försöker gestalta soldaterna på ett extremt heroiskt sätt. Kanske har USA's krigsledning mutat Robert Redford att glorifiera soldatyrket så att flera unga amerikanare tar värvning, vad vet jag? Den andra historen sammanlänkar sedan den första och den tredje delen. Soldaterna lyder under order av senatorn men har varit studenter för en professor som heter Stephen Malley (Robert Redford). Hänger ni med? Den tredje delen handlar alltså om en professor som jobbar på ett college i Californien som haft dessa två soldater, Ernest och Arian, i skolan. Han håller dom högt eftersom de kommer från en fattig bakgrund och har kämpat sig upp i samhället. Han stöttar dock inte deras beslut att ge sig in i kriget, men han respekterar det.

Hur får då vi som åskådare reda på allt detta. Jo, Mr. Redford har löst det problemet genom att slänga in Todd. En ganska oviktig karaktär som sitter inne på Professor Malleys kontor och diskuterar hans framtid. Professor Malley har nämligen upptäkt att Todd är en naturbegåvning inom "Political Science" hans huvudämne.

Ja, vad skall man då säga om storyn. Det har potensial, men kommer inte riktigt till sitt rätta. Bäst är delen men Meryl Streep och Tom Cruise, så det var tur att Redford fick med dom, men jag skulle ha kunnat, och detta säger jag inte ofta, sett Susann Surandon i reporterrollen istället för Meryl Streep. Det är mycket prat i filmen, och dialogen är viktigare än skådespelet. Dessutom har dom klätt ned Meryl Streeps karaktär, hon har något matt-liknande på sig. Och Stackars Robert Redford har på sig samma jeansskjorta som han bar i The Horse Whisperer.
Det känns som att producenterna, där bland annat vi ser Robert Redford, har försökt få till en film i klass med Wag the Dog, tyvärr är dom hästlängder ifrån detta. Det finns vissa frågor som reporten ställer som många av oss sitter inne med, men svaren är bara spekulationer känns det som och dessutom har vi matats med riktig och falsk information om detta krig som USA driver så jag vet inte om vi verkligen vill se det på bio också. Nog tror jag att det Svenska folket hellre väljer något gladare i det mörka November.

Titeln syftar till tyskarnas utalande om den brittiska armén under första världskriget. De brittiska soldaterna kämpade och slogs som lejon, de brittiska officerarna betedde sig som fega lamm. Om detta är sant får vara osagt.

Filmens betyg: 2 kallnande kaffekoppar

Solstorm

Åsa Larsson slog igenom som deckarförfattare 2003 med boken Solstorm, sedan har det blivit två till hyllade deckarromaner- Det blod som spillts och Svart stig.

Böckerna kommer att filmatiseras och i förra veckan hade den första boken, Solstorm, filmpremiär (2/11-07).

Böckerna handlar om juristen Rebecka Martinsson som kommer ifrån Kiruna men nu arbetar i Stockholm. Författaren Åsa Larsson är ifrån Kiruna och utbildad jurist, så vist bygger hon sin huvudkaraktär på sig själv. Inget ovanligt när det kommer till författare, tvärtom så är det enklare att hämta delar ifrån sig själv och sin omgiving när man skiver fiktion.

I huvudrollerna i filmatiseringen hittar vi Isabella Scorupco och Michael Persbrandt. Jag tycker deras rolltolkningar är helt ok, inget över det vanliga. Birollerna har kända namn, men får lite för litet utrymme. Krister Henriksson, Susann Reuter, Jakob Eklund och Göran Forsmark ser vi i biroller som tyvärr inte kommer till sin rätt. Barnskådespeleriet är tunt och overkligt. Böckerna är mycket bättre, som sig bör, men här har Leif Lindblom (regissören) har fokuserat för mycket på huvudskådespelarna och jag tror det är där det hela fallerar. Isabella, alltså Rebecka Martinsson, får för stort utrymme.

Men även om filmen känns platt och lite detaljfattig, så hamnar den inte i Beck, Wallandet eller Van Veeteren facket. Dessa filmer, enligt mig, är bara producerade för att dra in pengar. I dessa fall är det viktigt med stora namn i rollsättningen och mindre viktigt med en varierad och djup story och mäktiga foton. I Solstorm är foto mycket bra och historien är djupare och intressantare än våra vanliga, massproducerade svenska thriller/deckare.

Musiken, i form av körpsalm, är rysligt pricksäkert och det ryser till i kroppen när jag tänker på dessa hjärntvättade människor som vigt sina liv till en religiös sekt. Musiken blir viktig i filmatiseringen eftersom den inte finns i boken, den upplevs bara i biosalongen eller så klart senare, hemma i TV-soffan.

Bra längd också, ca 1.45h. Den får en 3a av mig- men se den på TV om ni inte vill göra av med pengar på bio.

Bli inte förvånade om ni börjar dra pallareller till Knutbymordet när ni ser denna film.

Belfour

Jaha, så har man sett legenden live. Jag måste erkänna att det var lite nervpirrande. Jag och min lillebror hade en diskussion om att det inte skulle förvåna oss om Belfour släppte in ett tidigt mål. All hysteri runt honom har näst intill varit extrem, och det blir inte bättre av att han står i allsvenskan. Förväntingarna på denna man, från mig och andra, var höga när han så småningom tog platsen i kassen mot Sundsvall den 31 oktober 2007.

1.10 gick på klockan, sedan ledde Sundsvall över Leksand med 1-0. Min lillebror kunde inte tro att det var sant. Jag tänkte: är det någon som kan ta detta så är det Belfour. Belfour hade säkert högre förväntningar på sin debutmatch i Leksand, men det blir sällan som man tänkt sig. Men allt ordnade upp sig till slut och Leksand kunde vinna med 4-1.

Nu väntar många intressanta matchen med Belfour i kassen, och vem vet, kanske är han så bra som han en gång var, eller så skänker han Leksandstuppen något viktigare- inspiration- en sak är iallafall säker, det var länge sedan Leksand såg så starka ut som dom gör denna sesong.

Sport Söndag

Oj, idag hände det mycket inom sportens värld. För mig var det nog Alshammars 100 frisim och 50 fjäril samt sprintstafetten i längdskidor som smällde högst. Men är man simmare själv, och helt besatt av att åka längd (även om jag är ruskigt dålig) så har det sina förklaringar. Extra kul var det ju att Britta Norgren (har tävlat mot henne i triathlon) och att Charlotte Kalla som Sveriges lag 2 fick vinna. Börjar bli riktigt trött på Lina Andersson, hon har tappat sitt jävlarannama. (Lina och Anna Dahlberg var Sveriges lag 1) Kul också på herrsidan att dom tog både guld och brons. Ser att Gunde gör sitt jobb väl.

Sedan var det ju fotboll. Nu är ju inte jag något riktigt fotbolls fan, men jag har varit lite IFK Göteborgare på -90 talet, och nog kändes det att jag blev glad när jag hörde på radion att dom ledde med 2-0. Sen var det ju riktigt skönt att Kalmar kom och knep andra platsen före Djurgården, nog för att jag gillar en lugn löptur på djurgården i Stockholm, men jag kommer aldrig att bli Djurgårdare, varken i fotboll eller i hockey.

Nu har denna vecka gått och en tentavecka startar imorgon. Ett projekt för en vinjett i after effects sätts igång...oboy...

Have a good one!!!!

Ed Belfour! Överskattad legend eller publikmagnet

Många trodde och hoppades nog att nyförvärvet Ed Belfour skulle göra debut i Leksandskassen igår, den 24 Oktober i Ejendals Arena mot Nyköping. Men dagen innan hade man redan gått ut med att Läck skulle stå även denna match och att Ed Belfour inte ens skulle vara ombytt.

Matchen var helt ok utan stjärnan. Även om Leksand hade spelet igenom alla tre perioder så var Nyköping farliga, främst i första perioden. Det var ju trotts allt Nyköping som gjorde första målet. Men sedan tog det stopp, Leksand tog hem matchen med 4-1.

Matchens värd var självaste Ed Belfour, men som sagt han var inte ens ombytt. Legenden fick istället skriva atografer i första periodpausen. Men min fråga är fortfarande obesvarad: är han verkligen så bra som han en gång var? Nog för att han platsar i Allsvenskan, men vist känns det konstigt att en etablerad NHL målis kommer och skriver kontrakt med ett Allsvenskt lag. Vist förstår jag att han inte vill vara kvar i NHL om han inte får vara förste målis, men det låter konstigt om han inte fick några andra erbjudanden. Men det positiva är väl att han drar publik, det fanns iallafall 1000 fler i publiken igår, och då var han inte ens på isen.

Det skall bli kul att följa Leksand denna säsong, men nog tycker jag Läck fyller platsen som förste målis väl. Vi får se vad som händer.

Silver Fang

Har fått ledigt en vecka från filmrecensionerna...men då får jag ju mer tid till att gå tillbaka till min barndom. Började kolla igenom gammal anime som har kommit ut på DVD. Godingar som Starzinger, Sandybell, Balatack, Cobra och Silver Fang.

Det är lustigt hur man knappt mins filmerna, men när man sätter sig ned och börjar kolla igenom avsnitt efter avsnitt så är man genast helt innne i det igen. Man reser tillbaka till barndommen och jag kan knappt fatta att jag tittade på så våldsamma barnfilmer när jav var liten. Jag var bara i 6 års åldern tror jag, och jag var hemma hos en kompis som hade hyrt filmerna och den lilla valpen Silver. Silver lever ett rikgtigt hårt liv, och även om skaparna har förmännskligat hundarna väldigt mycket så tycker jag att serien är riktigt spännande. Jag tror serien kom ut 1987 i sverige.

Även om jag tycker att Silver Fang än idag håller ganska gög klass så skulle jag inte låta en 6-7 åring se Silver Fang. Det är blodigt och hårda slagsmål, och det handlar om att överleva, både mot björnar och andra vildhundar.

Skulle gärna vilja se serien på Japanska, inte för att det inte är imponerande att höra Peter Harrysson göra så där en 20 rösttolkningar- allt från fransk brytning till skånska- utan mer för att japaner lever sig in i saker på ett annat sätt.

After Effects bok vs Kursledaren/Läraren

Oh, my god...
After Effects är ett post production data program, riktigt bra tycker jag. Det är Adobe som står bakom programmet. Men tyvärr kanske inte läraren man har på kursen alltid har pedagogiken som krävs för att lära ut. Idag satt vi i ca 3 timmar och gjorde ingenting. Sen när man får chansen att jobba själv, och läraren faktiskt inte pratar, så får man massor gjort- två övningar smällde man enkelt genom att bara följa After Effects egna manual, eller lärobok kanske det är. (som är väldigt pedagogisk jämfört med läraren) Nu vill man inte verka främlingsfientlig i detta fall, men visst är det viktigt att man talar samma språk för att underlätta kommunikationen. Det blir väldigt jobbigt med alla missförstånd, och det blir en hel del kan jag lova.

Men det var inte det jag vill lyfta fram, nej det jag vill säga är att om man vill lära sig Adobe After Effects, och har en viss datavana som de flesta har idag, så går det utmärkt att bara lära sig själv. Speciellt om läraren ändå har skippat pedagogiken i sin egen utbildning.

Rattatouille

Inte ens en människa kan laga så god mat...

Så har då Pixar gjort det igen, kommit med en helt otrolig animation och med en fin och genomarbetat story.

Filmen heter Ratatouille och handlar om den lilla råttan Remy. Remy bor i Frankrike, strax utanför Paris. Remy har en speciell talang när det kommer till mat. Han kan kombinera kryddor och råvaror på ett sätt inte ens vi människor behärskar. Remy har lärt sig läsa, och inte vilka böcker som helst, nej, kokböcker. Han har en stor förebild i kocken Gusteau.

Men en dag när Remy och hans bror Emile är inne i huset, på vilkets vind de bor, för att leta saffran får Remy höra via TV:n att Gusteau har dött. Han blir förstörd och samtidigt blir Emile och Remy upptäckta av tanten som bor i huset. Nu måste alla råttor som bor på vinden fly. Under flykten hamnar Remy på efterstjälken och tappar bort sin familj.

Remy hamnar i Paris, där han hittar Gusteaus restaurang, som drivs av den elaka kocken Skinner. Här träffar Remy den lilla killen Linguini. Linguinis mor har precis dött och i ett brev till den nya chefskocken, Skinner, ber hon om att Linguini skall få jobba på restaurangen. Linguini får jobb som sop/disk/städ-pojke. Linguini råkar förstöra en soppa under sitt städande inne i köket med den lilla råttan Remy lyckas rädda honom. Soppan blir en succé och Linguini får äran.

Detta gläds inte Skinner åt, speciellt inte då han får nys om att Linguini kan vara släkt med Gusteau på något vis som skulle kunna ge honom rätten till restaurangen. Skinner har dessutom sett Remy, men vet inte vilken roll den lilla råttan egentligen spelar.

Samtidigt som Linguini kämpar för att hålla Remy hemlig och för att behålla jobbet gör Skinner allt i sin makt för att avslöja Linguini. Men det finns fler problem i Paris. En man vid namn Anton Ego. Denna matkritiker är den mest fruktade i hela Frankrike. Han har redan sett till så att restaurangen förlorade en av sina stjärnor.

Detta äventyr är fantasifyllt, humoristiskt, kärleksfyllt och djurvänligt. Aldrig kunde man tro att vem som helst kunde laga mat.

Med bra animation, fyndiga övergångar mellan scener, bra manus och charmiga karaktärer med bra röster lyckas Pixar med regissören Brad Bird (the Incredibles) i spetsen trollbinda en publik i två timmar.

Det skulle vara ett brott mot era barn om ni missunnar dom detta biobesök. Efter denna film kommer barn att se på mat och på råttor på ett annat sätt. Fyra starka koppar kaffe till denna underbara, charmiga och glada animation.

Pixar är ett animations bolag, ursprungligen tillhörande Disney, men nu en fistående men nära arbetspartner. Tidigare Pixarproduktioner är: Toy Story, A Bugs Life, Toy Story 2, Monsters inc., Finding Nemo, the Incredibles och Cars.

Tyvärr håller inte den svenska översättningen samma komiska standard. Men dubbningen är godkänd och den svenska versionen får fyra, dock svaga, koppar kaffe.