måndag 4 mars 2013

Dokumentären

Dokumentären har funnits så länge filmmediet har funnits. Bröderna Lumières första filmvisning i Paris 1895 var alltså dokumentärt. Men begreppet kom 1926, då Engelsmannen John Grierson talade om Flahertys film Moana.
I år fick Malik Bendjellouls film Seaching for Sugar Man en Oscar för Bästa Dokumentär. Förra året fick dokumentären ett uppsving i Sverige med denna film och Palme. Det är även känt att filmer som baseras på verkligheten oftast berör mer än helt fiktiva. Argo fick Oscar för Bästa Film där Ben Affleck regisserar och spelar i ett drama om en CIAhändelse under 1980-talet. I Sverige fick CallGirl viss uppmärksamhet-tyvärr hamnade filmens budskap i skymundan då debatten om en högt uppsatt politiker tog mycket av uppmärksamheten).

Men nu är det rena dokumentären som skall stå högt en stund. De dokumentärer som synts mest är Michael Moores Bowling for Columbine (2002), Fahrenheit 9/11 (2004) och Sicko (2007). De är bra berättade historier, men man skall alltid ha klart för sig att dokumentärer är subjektiva. Moore har något att han vill säga med sina dokumentärer. Så även om fotot är ljudet är dokumentärt, kan det klippas i materialet.
Dokumentärer har ibland ett politiskt syfte. Vi mins Davis Guggenheims En obekväm sanning (2006) där Al Gore spelade en stor roll i berättandet om klimatförändringen på vår jord.
Personporträtt är också vanligt. Förra året kom dokumentärer om bland andra Bob Marley, Woody Allen, Palme och Sixto Rodriguez. Värt att nämna är att det finns en uppsjö av dokumentärer om andra världskriget, detta är en händelse som är viktig i vår historia. Överlevande människor återberättar denna mörka tid, en tid som inte får glömmas.

Vi får se vilka dokumentärer som dyker upp under 2013, och om några av dem kommer till biografen eller om dem går direkt till TV eller DVD/BR. Men tills dess kan man gräva bland alla dokumentärer som redan finns.
Nu kan vi njuta av Ystadpojken Malik Bendjellouls Searching for Sugar Man.  

Inga kommentarer: