Det handlar mycket om högfärd och hur män inom "rättsväsendet" ser prestige i allt. Bråk och oenighet uppstår hela tiden. Vem kan man då välja att lita på?


Kanske är valet av Leonardo DiCaprio som J. Edgar Hoover lite märkligt...men "he looks the part". DiCaprio bär denna film, utan tvekan! När jag såg DiCaprio 1993 i Hallströms What's Eating Gilbert Grape, trodde jag inte att han några år senare skulle bli tjejfavoriten Romeo (Romeo + Juliet, 1996) och Jack (Titanic, 1997). Jag var då rädd att han hamnat i ett "fack". Men DiCaprio har varit noggrann i valet av manus och än en gång väljer han en roll som utmanar honom.
De övriga rollerna är intressanta och Naomi Watts gör ett bra jobb som sekreteraren Helen och Judi Dench som Anna Marie Hoover. Men manuset är välskrivet och då bör det inte vara så svårt för skådespelarna att agera, risken är kanske att man spelar för stelt. Fotot är bra och de gestaltar 1900-talet fint i mode och stil när vi reser igenom det.
Berättartekniken är klassisk, vi börjar när Hoover är gammal och han berättar sin historia för en yngre förmåga, men sen kommer vi till minuset med filmen. Den blir lite rörig och det blir svårt att följa Mr. Eastwood i berättandet. Detta är en typisk biofilm, den skall vara storslagen, allt skall hända och den skall gärna baseras på verkligheten. Den blir precis som de flesta filmer som görs specifikt för bio, lite för mycket.
Betyg: 3.a
J. Edgar (2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar