Skyfall

Det enda Gallerna var rädda för under Romarriket var att himlen skulle falla ner över dom.

Nu är det Bond och MI6 som är lite rädda...eller oroade. Den 23.e Bondfilmen och filmen som skall göra Bond 50år rättvis heter Skyfall och skiljer sig en aning från övriga Bondfilmer. "Ap-pojken" Bond får tillfället att vara död en tid...men han verkade inte må speciellt bra av det. Tur då att en skurk (Javier Bardem- No Country for Old Men 2007) hade något otalt med M (Judi Dench) och bestämde sig för att sätta hela MI6 på spel, för då fick Bond en anledning att komma tillbaka. Detta görs med en hel del humor också.

Det är en väldigt annorlunda konflikt...det passar egentligen inte in i Bond-temat. Men regissör Sam Mendes (American Beauty 1999 och Revolutionary Road 2008) vet hur man gör snygg actionfilm. Om ni inte sett den...vad saknar ni i början, precis när filmen rullar igång?
Lugn det kommer i slutet...
Adeles Bondlåt är kanon och Bondhysterin stiger i salongen.

När jag skriver "ap-pojke" syftar jag på att Daniel Craig är mer rörlig fysiskt, men lite mer sliten i sitt utseende, än de tidigare Bondskådisarna. Många ifrågasatte Craigs roll när Casino Royal (2006) kom. Det var ett udda val, men Craig har hållt måttet och även om Quantum of Solace (2008) blev ett steg tillbaka på manussidan så var det en mer traditionell Bond. Skyfall bjuder mer på the Bourne Identity och Ensam hemma- det är djupare och personligare än någonsin, dessutom blir det lite mycket husfällor mot slutet, då filmen tappar lite.

Samtidigt känns det som att Mendes leder oss in till de övriga 20 Bondfilmerna...är det meningen att Dr. No (1962) skall ta vid efter Skyfall? (Remakes a la Bond...) Alla vet att Casino Royal var en så kallade Prequell (En film som historiemässigt tar plats innan övriga filmer). De flesta vet att Quantum of Solace tar vid 4min efter Casino Royal's slut. Men var placerar vi Skyfall? Kanske är det inte viktigt? Lite förvirrande är det dock att Judi Dench spelat M i alla Brosnan-Bondfilmerna och Craig-Bondfilmerna...

Ola Rapace fick äran att sparka lite på James Bond...men som C-G Karlsson sa i SVTs morgonsoffa så spelar Ola Rapace en roll i filmen, skurken Patrice. Här ser vi en av filmens snyggaste scener, ren njutning i en fajtscen mellan Bond och Patrice.

Rapace hade inga repliker men det var ett stort plus och det verkar inte ha varit så tråkigt på inspelningarna.

I övrigt får vi träffa Q (jag tror för första gången...eller?) Känner ni igen honom? Om jag säger Perfume 2006...

Bond-girls då? Jo...det är en klassiks brud med, kanske lite i porrigaste laget, men ok. Sévérine spelas av fransyskan Bérénice Marlohe. En mer udda, men stor roll spelar Naomie Harris (Pirates of the Caribbean) som är agenten Eve som hamnar bakom skrivbordet till slut...och blir någon vi känner ganska väl...eller?

Vi har några tungviktare med också, Judi Dench som M såklart, Ralph Fiennes som Mallory och Albert Finney dyker upp som en gammal klok Skotte.

Helt klart en Bondfilm med den störta "kändis-roll-listan", en högt respekterad regissör, ett djupare manus och snyggare än någonsin rent cinematografiskt. Actionscenerna är spektakulära och skall ses på bio! Även om jag inte gillar att Bond-känslan går upp och ner så är detta en väldigt bra actionfilm, men hyffsad humor dessutom.

Se den!
Betyg: 4.a
Skyfall (2012)

Grattis Bond- 50 år!!!

A Viev to a Kill-1.a plats

1985 gjorde Roger Moore (58år gammal) sitt sista uppdrag som James Bond, och Duran Duran (Brittiskt synthpopband- John Taylor och Nick Rhodes, Andy Taylor och Simon Le Bon) framförde sången som blev en stor hit i Europa. Den håller än idag och är helt enkelt skitbra! Därför intar den första platsen på Bondlåt-listan.


På svenska hette filmen Levande måltavla...

Självklart är de flesta Bondlåtarna bra och det är aldrig lätt att lista dom. Listan är subjektiv...men rätt...
Låtar som nästan tog sig in var "Tomorrow Never Dies" med Sheryl Crow, "The World is not Enough" med Garbage och "You Know My Name" med Chris Cornell.

Hela listan finns på Spotyfi under Coffeeforreal-Bondtoppen

Goldeneye-2.a plats

Så till Bonds pånyttfödelse 1995, då Pierce Brosnan, Izabella Scorupco, Sean Bean och Famke Janssen gjorde mycket bra ifrån sig på vita duken. Judi Dench presenterades som Bonds chef, M. Tina Turner framförde sången som skrevs av Bono och the Edge, den klarade sig kanon i filmen och utanför filmen. I Europa låg den topp 3 på de flesta listorna. Här blir den 2.a!

Tina Turners Officiella musikvideo.

Goldfinger-3.e plats

Då är vi inne på de tre tyngsta sångerna. Det är nog ingen överraskning att denna sång hamnar på pallen. Framförd av Shirley Bassey och med en text som beskriver den onda galningen väl.

Gert Fröbe som spelade Auric Goldfinger har dessutom fått plats på frimärke i Tyskland...men då som sig själv och inte som en Bondskurk.

Tyvärr är videon i fel format, men vad gör det...det är en av de bästa, om inte den bästa, Bondfilmen!

The Man with the Golden Gun-4.e plats

Filmen kom 1974 och sången framförs av Lulu. I filmen finns två svenskor med, Britt Ekland och Maud Adams. Bond spelas av Roger Moore och skurken av ingen mindre än Christopher Lee, som även varit med i Star Wars och Sagan om Ringen...not bad! Men det är inte därför sången hamnar på 4.e plats, nej- den är helt enkelt bra för sitt ändamål.

Diamonds are Forever-5.e plats

Då har vi kommit till topp 5 av Bondlåtarnas lista. I Diamonds are Forever (1971) återkommer Shirley Bassey som sångerska av Bondlåten. Bassey sjöng in tre stycken Bondlåtar, Goldfinger (1964), Diamonds are Forever (1971) och Moonraker (1979). Diamonds are Forever tar 5.e platsen på listan.

Bitchkram

Lite annorlunda och en aning overklig, men helt ok.

Den var inte vad jag trodde, Bitchkram. Jag hade väntat mig en ytlig och ganska överspelad historia. Jag hade sett preview och tyckte kanske att jag visste lite väl mycket om handlingen när jag satt mig i biostolen. Början var väntad och kanske inte speciellt imponerande. En ung tjej i en liten stad drömmer om det stora livet...i detta fall livet i New York...och gärna framgång inom en karriär, i detta fall skrivande. Vi kan enkelt säga att Kristin (Linda Molin) vill bli Carrie i "Sex and the City". Hennes relation till sin syster är extrem och båda tjejerna målas upp som osympatiska.

Allt börjar när Kristin tar studenten och skall resa till NY. Inget blir som det ska och istället bjuds vi in i den 16åriga tjejen, Andreas (Fanny Ketter), komplexa liv. En väldigt intressant historia om två helt olika tjejer som finner en stark vänskap. Här har filmen en klar fyra på gång, men som så ofta med svensk ungdomsfilm faller det någonstans. Början var, som jag redan skrivit, förutsägbar, och tyvärr faller filmen tillbaka i detta mot slutet och det blir segt när man skall knyta ihop allt.

Jag lämnar biografen med några småskratt och lite berörd av berättelsen. Kanske känner jag lite sorg över att Andreas Öhman (regi) inte riktigt fick ihop historien. Fanny Ketter som slog igenom i SVT's TVserie "Bron" ger en stabil insats och jag är helt klart lite kär i denna tjej. Tyvärr håller inte Linda Molin. Historien får hjälp från musik och vissa delar i filmen känns som musikvideosekvenser, vilket inte gör något. Det är en bra ungdomsfilm främst för tjejer. Den är värd att se, jag tror många kommer tycka mycket om den.

Betyg. 3.a
Bitchkram (2012)

Hotell Transylvanien

Sony Pictures Animation försöker konkurrera med Disney Pixar och DreamWorks...och de lyckas ganska väl. Animationen är helt klart snygg och storyn ganska bra, men detaljerna och humorn kanske skulle ha bearbetats en aning.

Hotell Transylvanien handlar om föräldraskap, rädsla, förutfattade meningar och monster vs människor. Det positiva är att vampyrer inte längre dricker människors blod eftersom vårt blod blivit för fett för vampyrerna...men andra ord finns det något positivt med våra kassa matvanor.

Dracula har bestämt sig för att bygga ett hotell där monster kan ta igen sig och slipper de onda människorna. Vi får träffa Frankenstein (monstret), mumier, den osynlige mannen, zombies och massa andra trevliga typer. Denna gång är de på hotellet för att fira Draculas dotter som fyller 118 år. Dottern Mavis är mycket nyfiken på människor och ville till en början lämna hotellet för ett äventyr i den stora världen. Men Dracula är inte beredd att släppa sin dotter, han ser henne fortfarande som en lite flicka. Detta kan inte bli bra!!!

Det är tydliga budskap i filmen och den är lite kul ibland, men det blir inget woaw från varken mig eller barnen i publiken. Det är ytterligare en ok barnfilm till samlingen, ett plus är i tiden den släpps, det är Halloween- månad, så det skulle inte passat någon annan tid.

Betyg: 3.a
Hotell Transylvanien (2012)

Live & Let Die-6.e plats

Underbar poster!
Paul McCartney hade för en tid sedan lämnat the Beatles när han skrev på för ledmotivet till Bondfilmen Live and Let Die (1973). Han spelade då i Wings som spelade in Bondlåten. En helt underbar låt i skiftning och med McCartneys speciella röst. En självklar 6.e plats till den udde Bondlåten med reggayinslag.

The Living Daylights-7.e plats

Det norska bandet A-ha har gjort ledmotivet till The Living Daylights (1987). Deras udda sound är intressant till en Bondfilm och de hamnar på en 7.e plats.

Another Way to Die-8.e plats

Kanske den mest udda Bondlåten skapad av ett udda par i Alicia Keys och Jack White. Men så bra det blev...låter överträffade filmen denna gång och har fått oförtjänt lite utrymme i etern. Filmen heter Quantum of Solace (2008), men låten tog namnet "Another way to Die" och tar 8.e platsen.


Det finns en annan låt till denna film...men det känns ju bra att inte den blev officiell! Men hur mycket sanning som ligger bakom påståendet låter jag vara osagt. Lite kul i varje fall.
Alternativ

Thunderball-9.e plats

1965 fick Tom Jones uppdraget att sjunga ledmotivet till Thunderball. Helt underbar poster till filmen, och en mycket typisk Bondlåt. En 9.e plats för Mr. Jones.

Licence to Kill- 10.e plats

Licence to Kill (1989), sången sjöngs av Gladys Knight och hamnar på en hedrande 10.e plats.

Savages

Oliver Stone ger sig på en film för en yngre generation.

Det var ett tag sedan Natural Born Killers dök upp på vita duken. Efter det har Stone åldrats med att göra politiska filmer. Här skall han försöka göra sig känd inom en yngre generation...men samtidigt hålla kvar den äldre. Stjärnor som John Travolta, Benicio del Toro och Salma Hayek skall hålla oss äldre på spänn, samtidigt som Taylor Kitsch (John Carter-ögon godis för unga tjejer), Aaron Taylor-Johnson (Kick Ass) och Blake Lively (Serena i "Gossip Girl") skall få en yngre generation att uppskatta honom.

Det fungerar sisådär...
Manuset är enkelt, knarklagning mellan Mexico och USA. Två killar, Chon och Ben, har tagit med sig marijanafrön från Afghanistan när de var där på militäruppdrag/krig. Denna Marijana är den bästa i hela världen!!! Självklart går inte allt som det skall och tjejen som de delar på blir kidnappad.

Krig över kärlek och knark börjar och det slutar med två slut. Det tråkiga är tempot i filmen, det är seeegt. Sen har jag lite svårt för O (Blake Lively)- deras tjej- som även fungerar som en slags berättare av denna historia. Bilderna är snygga, men det är för många av dom, klippa, klippa!!

Sen är det lite svårt att fatta tycke för någon i filmen, alla är ganska ointressanta egentligen...kanske är det Salma Hayeks roll, Elena, som håller ett litet djup. Annars är våldet för grovt utan anledning och det är lite för många stunder då jag bara väntar på att historien skall framåt.

Ingen Natural Born Killer, med andra ord. Tyvärr!

Betyg. 2.a
Savages (2012)

Bondmusiken

Det finns intressant musik i Bondfilmerna, redan till den andra filmen, From Russia with Love (1963), kom en "Bondlåt".

En sång som spelades under förtexterna i en musikvideoliknande tappning.
Redan 1962 till Dr. No kom Bond-themet. 

Bondmusiken är odödlig tack vare coolhet och pampiga instrument i kompositionen. Den ger känsla i sammanhanget. Det finns mycket att tycka till om. Vilka artister är "värdiga" uppdraget att skriva och spela in en Bondlåt? Hur bör musiken vara, vilken ton skall den sätta för resten av filmen? Skall den slå även utanför filmen? Det finns några låtar som har klarat detta bättre än andra. En topp 10 lista är inte helt fel! Den presenteras här på bloggen som en nedräkning till Bondfilmen Skyfall.

Det finns även hyllningar till James Bondfilmerna genom musik.


fortsättning följer...

Bond...James Bond

Inte har ni väll missat att Bond har hunnit bli 50år?!
Om några veckor har Skyfall (2012), som är den 23.e officiella Bondfilmen, premiär. Med officiellt menas samma producenter till filmerna och i början var det Albert R. Broccoli och Harry Saltzman med hjälp av produktionsbolaget EON Productions. Senare tog dottern Barbara broccoli över med hjälp av olika delproducenter. EON productions har fortsatt stå vid Bond's sida. Det är lätt att man blandar ihop produktionsbolag och distributionsbolag. MGM är ett känt distributionsbolag som många tror producerar James Bond, men så är det alltså inte. Men United Artists har distribuerat massor av Bondfilmer också.

Allt började med Dr. No 1962, där Sean Connery satte ribban högt och är än idag ansedd att vara den "riktiga" Bond.


Nostalgi!!!
Bondfenomenet, med Bondbrudar och titelsånger, blev ett faktum 1964 då Goldfinger, även denna med Sean Connery som Bond, hade premiär.


Bondfebern gav även David Niven, Peter Sellers och Ursula Andress möjligheten att göra parodi i en inofficiell Bondfilm Casino Royal (1967). (Det finns hela tre stycken Casino Royalfilmer a la Bond.)

Av någon anledning (kanske att Bond började bli lite förlöjligad) tackade Connery nej till I hennes majestäts hemliga tjänst (1969) och den okände George Lazenby fick chansen att visa vad Bond gick för.


Sean Connery gjorde sedan en film innan Roger Moore 1973 tog över i Leva och låta dö.


Moore gjorde hela sju filmer och var lite ironisk i sin rolltolkning. 1987 gick Timothy Dalton in i rollen som Bond i två filmer. Den första var Iskallt uppdrag. 


Det dröjde till 1995 innan nästa Bondfilm kom. Albert R. Broccoli hann gå bort och denna gång fick manuset  en större plats. Pierce Brosnan tog på sig kostymen och valde ett spår som följde Roger Moore's tolkning av agenten. Ironin med en mer pojkaktig Bondbrud och en titelsång av Tina Turner som slog stort på listorna gav James Bond en välbehövlig renässans. GoldenEye hade landat!


Brosnan hade egentligen bara en bra Bondfilm, de tre övriga filmerna som Brosnan spelade in blev bleka och kanske gick inte Bond att rädda. Men 2006 gick Purvis, Wade och Haggis in tillsammans och skrev prequelmanuset Casino Royal. En mycket otippad Daniel Craig fick sätta på sig Bondkostymen och försöka göra honom rättvisa. Detta visade sig vara rätt och annorlunda.


Vi vet alla att Quantum of Solace (2008) inte gjorde rätt för sig. Nu har världen väntat fyra år på den 23.e Bondfilmen. En film som inte behöver översättas och där titelsången görs av artisten Adele. Skyfall (2012)...kommer den att överraska? Eller skall vi sätta ihop en DVDbox a la Bond greatest? Och låta honom R.I.P.

Time do Tell!

TED

Det var en gång en liten pojke som inte hade några vänner. En Jul fick han en teddybjörn som hette Fredriksson. Teddybjörnen blev hans bästa vän. Och pojken önskade av hela sitt hjärta att den gosiga björnen skulle vara verklig. Gissa vad!!! Den blev verklig!!! Solskenshistoria...Nej, inte alls. Det kanske verkade coolt till en början, men vad gör man med björnen när man växer upp och den också åldras...om det dessutom är "Family Guy"- Seth MacFarlane som sitter inne i Teddybjörnen så råder jag er att bränna fanskapet innan det är försent.

Gillar man "Family Guy" så kanske man skall se denna film, men för mig var det en bortkastad kväll i biostolen. Mark Wahlberg är inte tillräckligt snygg eller rolig, Mila Kunis (också Family Guy och "That 70's Show") är snygg och det känns ut i tårna att detta är en film för killar som...ja, jag låter det vara osagt. It's not funny...inte ens Flash Gordon kan rädda skiten...ringsignalerna på mobilerna är ok...men det räcker inte! Besviken längtar jag efter en rolig film.

Betyg: 1
Ted (2012)

Hypnotisören

Lite segt, men en snygg kriminalfilm. Så kan jag snabbt sammanfatta Lasse Hallströms filmatisering av Lars Keplers bok. Men är det verkligen samma story. Nog för att jag var för en rejäl omskrivning, men detta blir i stort sett en helt ny historia. Vad har vi kvar från boken? Joona Linna (Tobias Zilliacus) som polis, Erik Bark (Mikael Persbrandt) som hypnotisör, Simone Bark (Lena Olin) som frustrerad fru och mamma och sonen Benjamin (Oscar Pettersson) är med och deras historia står i centrum.

Filmen börjar precis som boken med mordet på en familj där en pojke, Josef (Jonatan Bökman), överlever med svåra skador...men sen är inte sig mycket likt. Det har skalats med stora kniven, skalats så mycket så man inte riktigt får känslan för hypnotisören...han är en tragisk, lågmäld läkare som man har svårt att fatta tycke för. Den man istället koncentrerar sig på är Joona Linna, och kanske är det en tanke med det. Det är trotts allt en kriminal-thriller som visas på duken.

Men den där riktiga spänningen infinner sig aldrig riktigt, trotts att slutet är ett annat, ok- bussen får vara med...och kanske är slutscenen ganska lik bokens, men när man väl kommer dit spelar det ingen roll längre eftersom man i tanken lämnat boken för länge sedan.

Jag fäller några skratt över Lena Olins rolltolkning av Simone, hon är underbar och tar showen ifrån Persbrandt, här kan vi se klasskillnaden på skådespelare. Nog hade jag förväntat mig lite mer spänning och ett bättre tempo av filmen. Lasse Hallströms comeback, som alla talar om i filmsverige, kunde ha varit lite bättre. Jag tror inte filmen har något att göra på en Oscarsgala. Men lite modigt är det att skicka ett så annorlunda bidrag. Har vi ingen Varg, Masjävlar eller Jägarna på lager så får Hallström prova lyckan.

Godkänd och absolut bättre än Beck och Wallanderfilmerna. Nästa film, Paganinikontraktet (2014) regisseras av Kjell Sundvall.

Betyg: 3
Hypnotisören (2012)

Lasse Hallström tar sig an Lars Kepler

Lars Kepler är en svensk författarpseudonym för Alexander Ahndoril och Alexandra Cohelo. Boken kom ut 2009 och jag läser igenom den nu innan filmen av Lasse Hallström (regi) och Paolo Vacirca (manus) kommer ut. Jag hoppas de inte har gått allt för mycket efter boken då den inte är så bra för film. Tempot i boken är trögt och ibland somnar man...jo, besviken är jag på boken.

Men tar man bort mycket av det ointressanta så bör man ha kvar några psykiskt störda personer, ett mord eller två, några egendomliga poliser och en lite vrickad hypnotisör med en egendomlig familj. Det kan alltså bli spännande, och nog har man förväntningar på Lasse Hallström som inte gjort svensk film på 25år. Filmen är utsedd till det svenska Oscarsbidraget. Sverige skickar alltså en thriller a la Hallström, skoj. Filmen har premiär till helgen och om ni mot alla odds missat trailerna så lägger jag en här.

ParaNorman

Digital "stop-frame" film gjord med Canon EOS 5D Mark II kameran...inte så illa! Norman är en lite udda kille men han har sina spöken. Norman kan se både döda människor och djur vilket gör att levande varelser ser på honom lite udda, speciellt människorna som inte tror på hans udda egenskap. Men det gör det roligt för oss i publiken att titta på, till och med för oss lite äldre. Dessutom skall han rädda sin by från en förbannelse. Filmen är från 11år, och kanske är vissa figurer lite otäcka...eller kanske är det handlingarna de utför som är lite läskiga. Det är i allafall lite modernt med paranormal (parallellt eller i motsats till) aktivitet just nu på bioduken.

Historien då? Jo, det måste finnas något som gör det lite jobbigt, till exempel mobbning. Om Norman är runt 10år och blir mobbad (för sina egenskaper som ingen tror på) i skolan så blir det enklare att förklara varför han går sin egna väg. Detta är enkla knep som oftast fungerar ganska bra, speciellt om animationen är snygg.

Norman har en frågvis och lite speciell kompis, Neil. Neil ställer bra frågor till Norman om de döda och på så vis får vi det förklarat för oss hur det är att bara vara ett barn som kan se och tala med de död. Detta avdramatiserar döden en aning. Det är en bra och underhållande barnfilm som främst vänder sig till barn i 10års åldern...kanske är den lite smal? Detta skulle kunna bli en skräckfilm om man vill göra om det till en spelfilm...med vissa justeringar.

Betyg: 3.a
ParaNorman (2012)

Att se fram emot...

Kanske är det en klyschig storfilm som inte håller, eller så är det en riktigt bra biofilm. Kommer 25 januari.



Filmen har fått ganska dålig kritik, men då blir man ju bara mer nyfiken! Kommer 23 november.



Så har vi den nya animationen av Tim Burton...i samarbete med Disney. Kommer 11 januari.

Palme

En man jag vet mycket lite om, men har hör så mycket om...jo, lite så kände jag när jag satt mig i biosalongen. Jag var förväntansfull och nyfiken på denna politiska ikon som dog strax efter jag fyllt 6år.

Kristina Lindström och Maud Nycander har intervjuat Lisbet Palme, Palmes tre söner och en hel del kolleger till Palme inför detta porträtt. Men de har varit mycket tydliga med att detta INTE är en propagandafilm om Olof Palme.

Filmen innehåller många arkivbilder tillsammans med nya intervjuer, men det kanske mest värdefulla är familjens egna bilder som Lindström och Nycander har fått lov att använda.

Det är en bra dokumentär som börjar med den fruktansvärda mordnatten 1986 i februari, sedan får vi se Palmes liv berättat för oss i kronologisk ordning. Det är en fin berättelse som inte alls förskönar detta politiska fenomen. Istället ser vi hur Palme förändras från att vara en i "teamet" som han själv kallar det, och där vara framgångsrik och impulsiv. En ung man med en stark tro. Till att bli en sliten statsminister som får utstå det mesta från anklagelser och fall. För att sedan lyckas återta makten...men med sitt liv som pris.

Det är mycket som händer i Sverige och världen under Palmes liv. Det är en bra historielektion och alla borde se filmen om Palme. När jag gick i åttonde klass fick vi i uppgift att se Schindler's List, kanske skulle denna film ta en plats i klassrummet även den.

Välgjord, lärorik och intressant dokumentärfilm som är väl värd att se. Jag kommer aldrig glömma telefonsamtalet från banken vid gisslandramat i Stockholm. Det är bland det märkligaste jag någonsin hört, och vilken svår uppgift Palme måste ha haft just denna stund!

Betyg: 4
Palme (2012)


  

Resident Evil- Pentalogi/Kvintologi

Nu på fredag, 14 september, kommer den femte filmen om Alice och hennes krig mot "the Umbrella Corp.". Lite nostalgi blir det för mig över dessa filmer eftersom den första filmen jag recenserade på denna blogg var just Resident Evil: Extinction (2007) som var den tredje filmen.

Jag tänkte göra en ny kort sammanfattning:

Resident Evil (2002) 
Regi av Paul W.S. Anderson
Spelplan: the Hive
Målsättning: Få ut ett anti-virus...eller?
Motstånd: A.I. Red Queen och levande döda (tack vare eller pga T-Virus)
Övrigt: Vi får veta att the Umbrella Corp. är ett laboratorium som tar fram olagliga och farliga virus, det aktiva kallas T-virus och får död vävnad att återuppstå.
Betyg: 2

Resident Evil: Apocalypse (2004)
Regi av Alexander Witt
Spelplan: Raccoon City
Målsättning: Rädda en liten flicka.
Motstånd: Levande döda och politiker som styr Raccoon City och the Umbrella Corp.
Övrigt: Apocalypse betyder Profetisk Uppenbarelse...
Betyg: 2

Resident Evil: Extinction (2007)
Regi av Russell Mulcahy
Spelplan: Karavan mellan Raccoon City och Alaska
Målsättning: Förgöra the Umbrella Corp. och ta död på T-virus och alla smittade.
Motstånd: Levande döda och en ond, ond vetenskapsman som heter dr. Isaacs.
Övrigt: Extinction betyder upphöra. Men filmerna upphör inte...
Betyg: 2

Resident Evil: Afterlife (2010)
Regi av Paul W.S. Anderson
Spelplan: L.A. och Arcadia
Målsättning: Stoppa universell spridning av T-virus
Motstånd: the Umbrella Corp,
Övrigt: Afterlife betyder...efter livet, eller?
Betyg: 2

Resident Evil: Retribution (2012)
Regi av Paul W.S. Anderson
Spelplan: Jorden
Målsättning: Rädda Jorden
Motstånd: T-virus
Övrigt: Retribution betyder Vedergällning.
Betyg: Återkommer inom kort...

Detta är smala filmer som riktar sig till en publik som gillar TVspelsfilmer och levande döda. De är helt klart värda att se på bio. Mila Jovovich som spelar Alice har snygga kläder och är en bra hjältinna. För varje film som kommit har det lagts mer på skådespelarna och manuset...men det betyder inte att det blir bättre...

Rivalerna

http://www.sf.se/filmer/Rivalerna/

Ferrell vs Galifianakis

Kan bli årets komedi...

Hamilton 2

Det är enkelt, Hamilton skall frita en dotter till en nära vän. Hamilton är även gudfar till flickan. Men här har man missat en hel del foto...eller klippning. Dialogen känns, tyvärr som vanligt, konstlad och onaturlig. Skådespelet är godkänt men lite bristande och redigeringen/klippningen blir filmens fall. I dessa actiondraman spelar antalet bilder per detalj en avgörande roll. Det är där Hollywood vinner alla gånger. Vill man visa finess så behöver man bilder av samma sak från flera olika vinklar och av olika mått. Här hoppas det ganska osmidigt mellan tid och rum och viktiga detaljer får lite tid.

Själva fritagningen är det man väntar på och den är ändå ok. Början på filmen är också bra och man bäddar för en finfin "cliffhanger" som man av någon oförklarlig anledning sedan skiter i. Hamilton blir tagen i slutet av filmen och vi kommer till samma "rum" där filmen tog sin början. Alla vet att det väntas en till film, Hamilton 3: I hennes majestäts tjänst (2013), och eftersom man inte stenhårt håller sig till böckerna kunde man ha lämnat filmen här. Istället tas vi vidare och filmen får ett riktigt slut.

Jag är besviken på denna film, den första var bättre, dock ingen superfilm. Jag trodde kanske man skulle kunna få till något mer denna gång. Ett litet plus är dock att man målar upp amerikanerna som maktkåta skitar som vänder kappan efter vinden och "spelar på alla hästar för att försäkra sig om vinst". Liten tröst...

Man kan absolut vänta tills filmen kommer på TV.

Betyg: 2
Hamilton 2: Men inte om det gäller din dotter (2012)