Den var inte vad jag trodde, Bitchkram. Jag hade väntat mig en ytlig och ganska överspelad historia. Jag hade sett preview och tyckte kanske att jag visste lite väl mycket om handlingen när jag satt mig i biostolen. Början var väntad och kanske inte speciellt imponerande. En ung tjej i en liten stad drömmer om det stora livet...i detta fall livet i New York...och gärna framgång inom en karriär, i detta fall skrivande. Vi kan enkelt säga att Kristin (Linda Molin) vill bli Carrie i "Sex and the City". Hennes relation till sin syster är extrem och båda tjejerna målas upp som osympatiska.
Allt börjar när Kristin tar studenten och skall resa till NY. Inget blir som det ska och istället bjuds vi in i den 16åriga tjejen, Andreas (Fanny Ketter), komplexa liv. En väldigt intressant historia om två helt olika tjejer som finner en stark vänskap. Här har filmen en klar fyra på gång, men som så ofta med svensk ungdomsfilm faller det någonstans. Början var, som jag redan skrivit, förutsägbar, och tyvärr faller filmen tillbaka i detta mot slutet och det blir segt när man skall knyta ihop allt.
Jag lämnar biografen med några småskratt och lite berörd av berättelsen. Kanske känner jag lite sorg över att Andreas Öhman (regi) inte riktigt fick ihop historien. Fanny Ketter som slog igenom i SVT's TVserie "Bron" ger en stabil insats och jag är helt klart lite kär i denna tjej. Tyvärr håller inte Linda Molin. Historien får hjälp från musik och vissa delar i filmen känns som musikvideosekvenser, vilket inte gör något. Det är en bra ungdomsfilm främst för tjejer. Den är värd att se, jag tror många kommer tycka mycket om den.
Betyg. 3.a
Bitchkram (2012)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar