Lucas lever ett minst sagt vanligt liv tills den dagen en liten flicka, Klara, som går på förskolan säger några konstiga saker. Klara säger dessa märkliga ord när hon är ensam med förskolans föreståndarinna, Grethe. Grethe förstorar genast upp det Klara säger. Det kallas till möte med psykolog och med föräldrar. Utan att tala med Lucas om vad som händer får han sparken och polisanmälan görs.
Lucas liv har förvandlats från ett vanligt "svensson"liv till en ren mardröm, och till vilket pris.
Det är en väldigt stark historia som målas upp och nog vill Tobias Lindholm (författare) och Thomas Vinterberg att publiken skall beröras och uppröras. Det är fascinerande hur man väljer att bara se historien från den lilla flickans vinkel. Att man utgår ifrån att barn aldrig ljuger. Att man inte funderar över hur gärningsmannen påverkas, och faktiskt aldrig frågar sig "har han verkligen begått detta brott?".
Sedan kommer hela aspekten med de människor som bara hakar på för att få vara elaka utan att åka dit för det. Det är ingen trevlig stad Lucas bor i, men det finns gott om dessa städer i välden. Historien berättas i Danmark, men det går lika bra att applicera på USA, Sverige eller något annat land. Inkompetensen är slående och jag är verkligen upprörd efter att ha sett denna film och hur korkade människor skulle kunna vara.
När jag sitter i en diskussion om filmen och de andra runt mig hör hur frustrerad jag är får jag höra att jag måste lära mig skilja på fiktion och verklighet! Jaså...verkligen?!
Se den här filmen och lyssna gärna på P3 dokumentärs "Södertäljeflickan", tro mig vi lever i en märklig verklighet...eller är det bara fiktion! Vem tar ansvaret? Jo, det skall vi människor göra (vi kan inte alltid skylla ifrån oss och vi kan inte alltid skriva historien från en vinkel)!
I filmens fall skyller jag dock på Grethe, eller?!
Betyg: 5.a
Jagten/Jakten (2012)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar