Masjävlar

Maria Blom gjorde 2004 denna film om storstaden vs. landsbyggden. Självklart använder hon sig av de två extrema delarna, Stockholm vs. Rättvik. Det finns många sköna rollfigurer i denna svarta komedi om hur vi alla sitter på förutfattade meningar om båda platserna. Filmen gick hem hos många då man lätt kan identifiera sig med historien och människorna.

Maria Blom tog hem flera guldbaggar med denna film. Den innehåller flera bra skådisar som Kajsa Ernst, Ann Petrén och Sofia Helin. Sofia Helin som fick något av ett genombrott i denna film. Självklart gillar jag denna film när den utspelar sig i mina trakter, och jag kan verkligen känna igen mig i vissa delar av historien.

Dagens film kan ses på TV 1000 Nordic kl. 9.00 för den morgonpigge...

Shi Mian Mai Fu

House of Flying Daggers, 2004 är en Hong Kong "action"film i samma stil som Crouching Tiger Hidden Dragon, 2000. Namnet syftar tull en hemlig organisation som härjar i Kina under Tangdynastin. Regeringen vill nu få fatt i organisationens ledare.

Denna film når inte riktigt upp till Crouching Tiger Hidden Dragon, det är främst historien och tempot i filmen som inte är riktigt genomarbetat. Men fotot med dess färgkomposition är spektakulärt och musiken är vacker. Den är snygg med andra ord, därför tycker jag att man skall se den.

Apocalypse Now (redux)

Ja, denna 202min långa version av klassikern från 1979 (som är 153min) går inte av för hackor. Om man letar efter en actionspekad krigsfilm så kanske inte denna film är något att se. Men vill man se en krigsfilm med långsamt, psykande tempo och där fotot och ljussättningen är extremt genomtänkt så är Apocalupse Now redux av intresse.

Francis Ford Coppola har gjort denna film om vietnamkriget. I filmen ser vi Matin Sheen, Harrison Ford, Robert Duvall, Dennis Hopper och Marlon Brendo. Den handlar om en soldat som får i uppgift att döda en annan soldat. Willard (Martin Sheen) skall ta sig från Saigon i Vietnam upp genom Kambodia, till flodens slut, där Kurtz (Marlon Brando) håller till, det är han som skall dödas.

Filmen är intressant då det är sparsamt med dialog och man försöker att gestalta hur dessa soldater/människor/individer mår under så extrema förhållanden. Hur kan ett männskligt psyke hantera det som pågår och det man tvingas till att utföra. Blir alla mer eller mindre galna till slut. Kan man distansiera sig till vad USA håller på med...vad är rätt?

Om ni inte redan har sett denna klassiker så är det ett måste under 2010!!!

Children of Men

Clive Owen spelar huvudrollen, Theo Faron, i detta drama som handlar om Världen 2027 då kvinnor inte längre kan få barn på naturlig väg. Männskligheten håller alltså på att dö ut, när Kee, en relatvit ung flicka som bor i London inser att hon är gravid. Men i London råder det osäkerhet och upplopp från alla håll och kanter. hon måste ta sig därifrån om hon skall ha en chans att föda barnet på naturlig väg och behålla barnet. "the Fishes", en gerillagrupp/aktivistgrupp led av Julina (Julianne Moore) som tidigare varit gift med Theo, de har alltså ett förflutet tillsammans. Intressant är också Theos pappa, Jasper som spelas av Michael Caine.

Men filmen är inte speciellt bra, en anning rörig och lite ogenomtänkt, eller slarvigt berättad. Den var nominerad till tre Oskars och har vunnit många andra priser, ngt jag inte riktigt förstår. Men 2006 kanske var ett filmfattigt år. Men om man inte har ngt annat för sig en kall vinterdag kan man titta på den.

Ravenous

Denna underhållande film gjorde 1999 av Antonia Bird, en brittisk regissör som jag inte vet mycket om. Denna film fick jag av min lillebror för många år sedan och jag mins att han sa att han trodde jag skulle finna den intressant. Jag såg den första gången på min dator när jag var på väg upp till Sundsvall, och jag mins att jag fick vinkla datorn efter en stund då jag kände att om någon annan passagerare skulle se vad jag kollade på skulle få förutfattade meningar om mig. Den är minst sagt annorlunda och vrickad på ett fascinerande sätt.

I huvudrollen som Kapten John Boyd ser vi Guy Pearce som vi även sett i Memento, 2000. Robert Carlyle, David Arquette, Neal McDonough och Jeffrey Jones medverkar också. Filmen utspelar sig under Mexicanska - Amerikanska kriget, och handlar om Windigo/Cannibalism. Jag tror den är basserad på verkliga händelser...(ironi)...se den!

Sherlock Holmes- 4 januari

Dags för en film som precis haft premiär. Sherlock Holmes, 2009. Guy Ritchie kom inte för så länge sedan ut med Rocknrolla (2008) och nu är det dags igen för en storfilm som fått uppmärksamhet runt om. I huvudrollen som Sherlock Holmes ser vi Iron Man(2008) skådisen Robert Downey Jr. som har fått ett uppsving efter filmer som Zodiac(2007) Tropic Thunder(2008) och the Soloist(2009). Downey Jr.'s styrka sitter i sarkasm och kroppsspråk...jag var väldigt osäker om han verkligen var rätt man för denna roll. Jag har inte läst någon Sherlock Holmes roman, med några av novellerna har jag klämt. Och vist tänker man sig Holmes som en lite äldre vis man som sitter på kammaren och funderar ut teorier om hur ett brott kan lösas. I denna Guy Ritchie-version kan vi räkna bort en del av det karaktäristiska av Holmes.

Downey Jr. är mer väldtränad som Sherlock Holmes än när han spelar Tony Stark i Iron Man. Detta pga. Holmes är en utmärkt slagskämpe både vid brottsplatser och vid slagsmål då man kan satsa pengar. Man har sparat pipan och att han gärna sitter på sin kammare och experimenterar, något som jag uppskattar då jag inte håller med Mr. Ritchie och co i valet av att göra Sherlock Holmes, mästerdektevtiven, till en actionfigur...han får Batman att se blek ut!

Sidekicken, dr. Watson spelas av Jude Law, som även han kan slåss...så vi kan ju säga att han får Robin att se blek ut! Dr. Watson är dock lite lugnare och förnuftigare än Holmes och vissa drag känns igen från litteraturen.

Men nog om det, handlingen är nyskriven, det är alltså ingen roman som blivit film. Det handlar om svart magi och skurken heter Lord Blackwood och spelas av Mark Strong. Han är en ganska känd birollsskådis, och vi kunde se honom i Guy Ritchies Rocknrolla. Strong fungerar bra som osympatisk skurk, men får inte Jokern att blekna. Sedan finns det givetvis en snygg tjej med i bilden som ställer till oreda i Holmes värld. Den sköna Irene Adler (spelas av Rachel McAdams), som är mästerlig på att tänka och på att slåss...nästa film handlar om henne och Catwoman...

Lord Blackwood blir dömd till hängning, men återuppstår, ni vet som Jesus också gjorde...så det går faktiskt! Han sprider skräck i London då han vill att alla skall lyda honom. Lord Blackwood använder sig av svart magi...eller?

Huvudstoryn är lite för simpel, och ibland förklaras det lite väl mycket, kunde låta mig få fundera lite mer. Fotot är väldigt snyggt, skådespelet bra och effekterna underhållande. Högsta betyg går dock till Ljudet!!! Ljudmattan, vilket innebär allt ljud- musik, ljudeffekter, dialog m.m. är väl genomtänkt och genomarbetat och bara det gör den värd att se. Det är med andra ord en bra actionrulle, men varför skulle man dra in Sherlock Holmes i det? Den kunde ha hetat "Lord Blackwood Strikes Back". Filmer förtjänar en klar 3.a och i vissa fall en 4.a...men nej, det blir en 3.a- värd att se på bio!

3 Januari

Beauty and the Beast, 2001, dags för lite teckant disney. Klämmer direkt till med Skönheten och Odjuret- som har en ok svensk dubbning, men onekligen är bättre på engelska. denna söta historia som utspelar sig i en fransk by innehåller vackra och fula steriotyper som sjunger med vackra stämmor. Man önskar att man kunde gå ut på gatan och inte se en enda bil utan bara hästar med kärror. Känna doften av nybakat bröd och mötas av en stor och stark karl utan hjärna (Gaston). Filmen passar utmärkt till hela familjen, jag kan alltså se den tillsammans med mormor! Men jag använder den mest som bakfyllefilm/influensahämmare för om jag somnar och sedan vaknar igen så vet jag vad som hänt, eftersom jag har sett den ett X antal gånger. En klassiker som bör ses under 2010!

2 Januari 2010

American Psycho, 2000, med Christian Bale i huvudrollen. Den här filmen är helt skruvad och antingen gillar man den, eller så tycker man den är för rå och otrevlig. Ingen film att se med mormor om jag säger så, och inte vill du äta när du tittar på den heller.

Den handlar om en psykiskt störd man, Patrick Bateman, och hur han tycker att man skall leva...men det är inte riktigt så tråkigt att se den som det kanske låter. Bateman är nämligen helt stööörd!!! och jag vet inte om det säger mer om mig då jag finner den roande, eller om den faktiskt är berättad och gjord på ett intressant sätt. Så om någon ser den kan ni väl lämna en kommentar...skulle vara intressant att höra hur andra upplever den.

1 Januari 2010

Greven av Monte Cristo (Count of Monte Cristo, 2002) blev det på nyårsdagen, dessvärre var jag sen med att få ut dagens film (gårdagens)...så kanske har jag redan brytit mitt nyårslöfte. Men eftersom jag kommer att se ca en film om dagen ändå, så kan jag lika gärna blogga om det. Nog om det!

Jim Caviezel spelar Edmond Dantes, Guy Pearce är perfekt som skurken Fernand Mondego, och Dagmara Dominczyk spelar den vackra Mercedec Iguanada. Skådespelet är väldigt bra, förrutom att Dagmara Dominczyk har en jobbig och extremt lugn, nästan mesig röst.

Den här filmen skall alla som gillar äventyr och lite längre filmer se. Den är en bra version av Alexandre Dumas novel med samma namn. Kevin Reynolds står för regin som är bra och Andrew Dunn heter cinematografen som jag vill nämna då jag tycker att fotot är väldigt bra. Men historien utspelar sig i Marseille som måste vara en av de vackraste platserna på Jorden, så det gör en hel del för fotot.

Denna film bör man se om man inte har gjort det, och har man sett den så kan man se den igen!

Listan och Nyårs Löfte på G...

Nu är listan upplagd på bloggen över 2000-talets bästa filmer...topp 10 skall tilläggas.

Sedan funderar man ju alltid på ett nyårslöfte och jag skall köra en Julie & Julia...men inte med mat. Jag skall se en film om dagen- "Dagens Film". Det kommer bara vara impulsval, så det behöver inte vara en nyhet. Det kan även vara en film som snart kommer att gå på TV. Film är faktiskt väldigt bra på TV. Speciellt en 46" Samsung LCD...

Så alla ni som gillar film kan gå in varje dag (om jag inte bryter mitt löfte) redan på morgonen...(kommer lägga upp det tidigt, annars riskerar jag att bryta mitt löfte...) och kommentera filmen.

Jag har redan tränat på mitt nyårslöfte nu under Julen och det har blivit en del roliga filmer som gått på TV. Änglagård, Black Hawk Down, the Golden Compass, Iron Man är några, men Julaftonens höjdpunkt för mig var/är (förrutom Julklappar som en blender, Captain Morgan Jamaica Rum m.m.) Karl- Bertil Jonssons Julafton. Speciell stil på animationen av Per Åhlin, underbara röstprestationer av bla Toivo Pawlo med den oförglömliga repliken "vill du lukta på glöggen, pojk", så kan jag inte missa detta.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_Karl-Bertil_Jonssons_julafton

Brittany Murphy R.I.P

Hon var inte en av mina favorit skådespelerskor, men det är alltid tråkigt när någon ung dör. Brittany var född 10 november 1977 i Atlanta, Georgia. Alla pratar om Clueless (1995) där hon som 18 åring fick sitt genombrott. Men jag kommer ihåg henne från Girl, Interrupted (1999) där hon spelade Daisy Randone, en neurotisk flicka med ätstörning. Men i den filmen försvann hennes rollprestation bakom en blek Winona Ryder och en enastående Angelina Jolie.

I Sin City (2005) gjorde hon också en godkänd insats, annars har hon mest gjort B-filmer. Men man kan inte dras med i det tragiska när något sådant här händer, lite oförklarligt varför hon fick hjärtstillestånd. Jag skulle tro droger eller ätstörning- men de är riktiga lågoddsare.

R.I.P Miss Murphy

Avatar

Nej, inte den Japanska Animen...utan James Camerons nya film...tolv år har han tagit på sig sedan Titanic. En del TVproduktioner har det blivit, men ingen långfilm. Men Titanic blev ju en sådan succé så vem kan klandra honom. I denna film fortsätter Cameron med specialeffekter så det står härliga till. Färger och otroliga fantasiväsenden slåss mot de oförstående människorna, och alla kan engelska- är det inte underbart. För de är inte på Jorden, de är på Pandora mitt bland de lite större varelserna Na'vifolket. Jake (Sam Worthington, Terminator Salvation) är en skadad marinsoldat, han sitter i rullstol, och hans bror ingick i ett team som forskar och experimenterar med DNA från Na'vi och människor. När Jakes bror plötsligt blir skjuten och dör måste Jake ta hans plats då Jakes DNA stämmer bra med hans bror. Forskarteamet gör personliga Na'vi individer och för att man skall kunna styra dom behöver man rätt DNA, ett DNA som stämmer överrens med Na'vi-människan.

Jake kastas in i det hela och blir lovad nya ben av Colonel Miles Quaritch (Stephen Lang, the Men Who Stare at Goats) om han tar sig in bland Na'vifolket och vinner deras förtroende och får dom att göra som Amerikanarna vill. Jake går med på detta, men igentligen står han under Dr. Grace Augustines (Sigourney Weaver- Alien) beskydd och skall lyda henne. Hon är boss över forskingen, och till en början vill Jake inte lyda, men när han inser hur magisk denna planet är och så klart blir kär i klanens dotter...det måste ju vara den äldsta kärlekshistorien någonsin, så fort man fick koll på Na'vifolket så vet man att det är Pocahontas och John Smith...eller i detta fall Neytiri (Zoe Saldana, Pirates of the Caribbean: Curse of the Black Pearl) och Jake. Det finns ytterligare en skurk som spelas av Giovanni Ribisi (Saving Privat Ryan, Friends, Public Enemies) som också är värd att nämna, han heter Parker Selridge och är lite småkomisk.

Det bästa är Jake's ben som verkligen ser förtvinade ut, och de flygande draködlorna som jag bara måste få i Julklapp. Skådespelet fungerar ok, och effekterna är i stort bra och absolut en biofilm, återigen önskar jag en IMAX- biograf till Sverige!!! Då jag har hört "great things about it" i det formatet.

Det lite sämre är längden, 162 min...lite långt. Alla kan engelska...typ...effekterna är färggranna och det gör inget, men de känns på gränsen till tecknade. Och sedan känns den inte helt egen, jag hittar the Matrix, lite Brave Heart, lite Sagan om Ringen och säkert massa mer. Helt ok att vara inspirerad osv. men man snor och sedan gör man om det till sitt egnet...och här kunde man ha jobbat mer. Kärlekshistorien är lite vanlig och den berör mig inte riktigt.

Betyg 3

2000-talets Bästa Filmer

Hej
Nu har Brus och Kompanie satt ingång årtiondets nedräkning av filmer som jag fick äran att ranka. Yes, jag älskar att få babbla om film...

Ni kan höra allt på http://www.sr.se/cgi-bin/dalarna/program/amnessida.asp?programid=2812&grupp=8500

Jag kan avslöja att jag var hes vid de första två tillfällena, då jag pratar med Tobias Grus om Inglourious Bastards (10) och Tsotsi (9).

Listan:
10. Inglourious Bastards, 2009
9. Tsotsi, 2005
8. There Will be Blood, 2007
7. Så Som i Himmelen, 2004
6. Crouching Tiger, Hidden Dragon, 2000
5. A Beautiful Mind, 2001
4. Sen to Chihiro no Kamikakushi, 2003
3. No Country for Old Men, 2007
2. Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain, 2001
1. El Laberinto del Fauno, 2006

A Christmas Carol

Så fick jag äntligen se min efterlängtade Julsaga, men jag fick ta mig till Stockholm!!!

Charles Dickens skrev 1843 en bok, "A Christmas Carol" som handlar om en synisk och misserabel man vid namn Ebenezer Scrooge. Han drev ett företag tillsammans sin vän Jacob Marley som dör och boken handlar om Julafton sju år senare, och hur Ebenezer Scrooge blir hemsökt av Marleys spöke och Julspöket. Scrooge är extremt envis och snål, och nu hemsöker Marley honom för att varna om vad som händer med snåla, envisa gammla människor efter döden/livet.

Hadlingen har sin plats i England på den tiden (1830-1840 tal) då Julen var väldigt viktig, speciellt för de fattiga som det fanns gott om i England. Det var hoppets och glädjens tid.

Det har gjorts en del varianter av denna tidlösa klassiker. Mupparna, Flintstone's och Musse Pigg har alla deras versioner som omarbetats mer för barn. Det finns en rad Tv produktioner och dessutom musikaler och pjäser av historien. Och nu har då äntligen mannen med de stora talangerna och många ansikterna fått äran att gestalta Ebenezer Scrooge, Jim Carrey!

Carrey spelar Scrooge i alla de olika åldrarna och dessutom julspöket i det förflutna, i nuet och i framtiden. Men man får lyssna noggrant för att kunna höra det. Ni som såg Jim Carrey i Lemony Snicket's A Series of Unfortinate Events vet att han som Count Olaf fick chansen att klä ut sig och lura barnen Baudelaire för att nå sitt mål. Detta var hela behållningen av denna film.

Jag såg filmen på engelska och i 3D ,vilket var intressant. Den är en smula otäck för de minsta skulle jag tro, då animationen är relativt vågad- karaktärerna är välgjorda men fula. Det är många fartfyllda färder genom landskapen så man känner att filmen är gjord för IMAX biografer och vad jag vet finns det ingen sån i Sverige ännu. Det närmaste vi kan komma är nog Cosmonova.

Berättelsen fösvinner en aning bland alla specialeffekter och även denna variant är en Disneyproduktion så gillar jag den med Musse Pigg mer. Där har vi vänliga ansikten som vi känner igen. Julspökena är intressanta, men de ger mig ingen värme, och Julspöket som skall likna Jultomten finner jag obehaglig, speciellt hans irriterande skratt.

Men vist lite julkänsla gav den mig och animationen är cool, speciellt hästarna som tillhör framtidens julspöke. Det kan dock vara idé att läsa boken innan.

3.a till Disney's och Carrey's tolkning av Dickens A Christmas Carol

Julie & Julia

Eftersom denna helg verkligen inte började som jag tänkt, så måste jag nu försöka rädda den. Filmen Julie & Julia är inte en ny film, men jag har inte sett den än, så varför inte. Meryl Streep brukar kunna få mig på bättre humör.












I denna film spelar Meryl Streep kocken Julia Child, som inte hade tänkt sig att bli kock, utan bara belv det när hon sökte efter en karriär då hon och hennes älskade Paul flyttar till Frankrike eftersom Paul fått jobb på ambassaden där.

Julie Powell (Amy Adams) tycker mycket om Julia och hennes recept, och är väldigt missnöjd med sin nuvarande jobbsituation. Hennes man älskar hennes mat, och då står det klart för henne...hon skall blogga om hur hon lagar sig igenom Julia Childs kokbok, som skrevs på slutet av 1960-talet, Julia Child hade dessutom ett eget TV-program om matlagning, en pionjär...ngt för Gordon Ramsey och matTina att leva upp till...

Något som jag alltid tycker är A och O i en film är hur man berättar historien. Det måste finnas finess i det hela. I denna film är det två historier som man har klippt ihop, den ena i Frankrikes 1960tal där Julia Child försöker ge sig in i det franska köket, och den andra i New Yorks nutid. Man har valt att verkligen visa i bilder de olika tiderna. Man visar de olika bilmodellerna, restaurangernas olika inredningar och gatornas olika stilar. Man förstår direkt vad som är dåtid och nutid. Dessutom är fotot väldigt färgstarkt, man sugs in i bilden.

Gillar man mat så vet man direkt att denna film kommer att underhålla en. Kanske en tydlig nackdel...det är en tjejfilm, det tar ca 5 sekunder att känna av det. Men jag är ju tjej...och älskar mat...så länge inte jag behöver laga den...

Det finns ingen som kan få liv i en filmkaraktär som Meryl Streep, hon har aldrig gjort en dålig rolltolkning...inte denna gång heller. Amy Adams gör ett bra jobb också och jag känner att jag kan placera filmen i samma fack som When Harry Met Sally(1989), Sleepless in Seattle(1993) och While You Were Sleeping(1995). En ren feelgood film.

Skall jag klaga på ngt så är det väl att franmännen kan prata engelska med Julia Child när hon bor där...men scenen när hon hackar lök hemma är helt underbar!

Julia: Are you hungry?
Paul: No
Julia: Good!

Betyg: 4.a

Bonustips: Babettes Gaestebud (1987) Gillar man filmer som lyfter upp mat så måste man se denna klassika film, en av många filmer jag fick analysera sönder när jag var i USA och studerade film.

Couples Retreat/ Trubbel i Paradiset

Eftersom jag får vänta på min julsaga så tänkte jag lätta upp helgen med en komedi...men det blev mer tragedi av det hela.










Filmen, Couples Retreat, handlar om fyra par, Dave (Vince Vaughn) & Ronnie (Malin Åkerman), Joey (Jon Favreau) & Lucy (Kristin Davis), Jason (Jason Bateman) & Cynthia (Kristen Bell) och Shane (Faizon Love) & Trudy (Kali Hawk). Paret som har lite problem med sitt förhållande är Jason coh Cynthia. De har letat på en resa till en paradisö. Men de vill nu få med sig deras vänner. Resan ser först ut att vara en klassisk sparesa med massa frivilla aktiviteter som går att välja till. Självklart döljer det sig något bakom den paradisliknande fasaden.

Till en början innehåller filmen för mycket förklarande dialog, det blir väldigt tydligt att filmskaparna vill förtydliga allt för oss i publiken. Det blir svårt att identifiera sig med någon av karaktärerna, (eftersom ingen pratar så i verkligheten) vilket kan vara viktigt om man vill att filmen skall beröra...men i detta fall verkar det inte vara viktigt. Det finns absolut ingen finess i berättartekniken. Peter Billingsley har regisserat filmen, han är relativt ung och har bara regisserat the Sacred Fire(1994) tidigare som floppade. Han är igentligen skådespelare, han har bland annat varit med i Ironman (2008). Han skall nog återgå till den sysselsättningen för att regissera är lite för komplicerat!

Men visst, det kan inte vara lätt att regissera en så tramsig och intetsägande historia, den blit lite roligare mot slutet, men den suger verkligen och inte ens Jean Reno kan rädda den.

Malin Åkerman som spelar Ronnie ger ett vekt intryck och jag ser henne mer som en Cameron Diaz wannabe än en talangfull skådespelare...nej, detta fick mig inte på bättre humör...

Betyg: 1

Telefonsamtal från biografen i Borlänge

Har aldrig varit med om detta tidigare, men idag ringde dom från bion i Borlänge, där jag skulle få A Christmas Carol, och de hade inte fått filmen...så jag får vänta på min julsaga...

A Christmas Carol

Nästa film som blir recenserad är A Christmas Carol, den populära julsagan som skapades av Charles Dickens, och som kom ut på 1840-talet. Det är inte första gången den blir film, men denna gång är det Jim Carrey som får uppdraget att spela den snåle och bittre Ebenezer Scrooge. Filmen är helt animerad, så även Jim Carrey. Ni som såg the Polar Express med Tom Hanks, den kom 2004 vet vad för typ av animation jag talar om. Detta kan både bli kanon och katastrof.

2000-talets topp 10

Fick precis ett telefonsamtal från Martin på Sveriges Radio Dalarna om att de vill att jag rankar 2000-talets topp 10. Visst, ett rent nöje ju, tänkte jag genast...

Nu har jag kollat lite och det har inte varit en uppsjö av wowfilmer under 2000-talet...

Gladiator, A Beautiful Mind, Chicago, Lord of the Rings: the Return of the King, Millon Dollar Baby, Crash, The Departed, No Country for Old Men, Slumdog Millionaire är de filmer som vunnit en oscar för best picture...men det intressanta var ju motståndet. Vissa år var alla 4-5 filmer som var nominerade intressanta...vissa år, som 2003 när Lord of the Rings vinner så är det mer för den första filmen än den tredje filmen den vinner. Jag rankar både Mystic River och Lost in Translation högre än den tredje filmen i the Lord of the Rings.

2007 var ett riktigt filmår, där vann No Country for Old Men mot There Will be Blood, Atonement, Juno och Michael Clayton alla dessa filmer är värda att vinna en Oscar för bästa film.

Slumdog Millionair som vann senast gav jag en 3.a, där var det många som ville se Benjamin Button som vinnare, och den filmen är välgjord, men ngt saknades ändå och jag tycker Oscarn skulle ha gått till the Reader. Det intressanta med Slumdog är att den är filmad digitalt, tänk på det nästa gång du ser den...för inte ser den digital ut...?

2009 års nomineringar släpps i början av Februari 2010, galan går av stapeln den 7 Mars. Men nu har ju inte 2000-talet bara handlat om amerikanska filmer. Vi hittar fina filmer som Amores Perros och Pans Labyrint från Mexico, Amelie glömmer ingen, Crouching Tinger, Hidden Dragon från Taiwan, Så Som i Himmelen, Tsotsi från Syd Afrika, massa filmer har världen slängt ur sig. Men hur jag kommer att rangordna dom får vi se...kan ju inte avslöja det när det är ett jobb för Radion.

Ni får lyssna på http://www.sr.se/cgi-bin/dalarna/program/amnessida.asp?programid=2812&grupp=8665

eller kolla bloggen med jämna mellanrum...

Luftslottet som Sprängdes

Ja, det gick fort mellan filmerna. Man fick ju knappt smälta Flickan som Lekte med Elden, som förövrigt var en misslyckad tolkning av boken. Jag vet inte vad Daniel Alfredsson (regissören) tänkte när han gjorde den filmen. Skådespeleriet var katastrofalt dåligt, kan liknas vid TV-såpor som Skilda Världar och Nya Tider.

Men denna gång gjorde jag ett val, valet var att inte läsa boken innan. Tänk att jag tror att detta gjorde tricket. Om ni nu har lyckats med att inte läsa böckerna så läs dom inte innan ni ser filmerna. Jag tror man finner filmerna mycket bättre då, eftersom man slipper sakna delar från böckerna. Nu är det självklart att man inte skall ta med allt som finns i boken, men man har ju sin egna tolkning av boken, och det innebär att man troligtvis hade fokuserat på historien till filmen på ett annat sätt än regissören.

Denna film tar vid där förra filmen slutade. Lisbeth har förts till sjukhus, Zalachenko (Lisbeths pappa) likaså och Niederman (Lisbeths halvbror) yrar omkring på fri fot och har ihjäl folk lite här och där. Ytterligare en skurk får mer utrymme, Dr. Teleborian (som spelas av Anders Ahlbom som är en bra svensk skådis som får för lite uppmärksamhet!!!), som hjälpt till med att göra Lisbeths barndom till ett helvete. Filmen fortsätter i samma anda som de andra två. Att sätta dit män som hatar kvinnor. Denna film är dock historien om Lisbeths upprättelse genom Mikael Blomkvists tidning Millennuim.

Blomkvist vill även sätta dit Zalachenko, och hittar då en grupp inom SÄPO som under 1970-talet hjälpt Zalachenko undan lagen. Dessa personer får reda på att Mike är dom på spåret och nu måste alla spår undanröjas.

Mmmm, spännande, eller?

Jo, men denna gång har Daniel Alfredsson jobbat mer tror jag. Dessutom har han slängt in farsan Hans Alfredsson i en av rollerna. Det tog lite tid innan jag kände igen honom, han hade inte sin vanliga dialekt. Väldigt intressant att se Hasse i en allvarlig roll, bara det gör det värt att se. Precis som att se Sven- Bertil Taube som Henrik Vanger i första filmen. Noomi är också mer hemma i rollen som Lisbeth, det samma gäller Lena Endre, Sofia Ledarp och Jacob Ericksson som är redaktionen på Millennium. Vi får även se Plague, Lisbeths hackervän, mer.

Filmen är väldigt mycket bättre än Flickan som Lekte med Elden, men sämre än Män som Hatat Kvinnor. Den är ca 2h30min, vilket är lite för långt, man kunde alltså ha tightat den ytterligare. Men flödet är godkänt, och nu när jag sitter med boken så tror jag ändå att man valt rätt delar från boken. Tyvärr målar man upp den svenska polisen som ganska värdelös, och MC gäng får man inte någon respekt för...men det är kanske inte direkt meningen heller.

Värd att se på bio...hmm, njea- den gör sig nog bra på en 42" LCD också.

2012

Wii, äntligen en katastroffilm, jag har väntat och väntat...(ironi)

Roland Emmerich, den tyske katastrofregissören, borde vid detta lag se sig själv som proffs på denna genre. Han har tidigare gjort Independence Day, Godzilla, The Day After Tomorrow och 10.000BC. 10.000BC kanske inte är en klassisk katastroffilm, men den innehöll mängder av effekter, vilket en katastroffilm bör innehålla.

Vad behövs då för att lyckas med denna typ av film?

Kändisar kan vara bra att ha med, typ John Cusack, Amanda Peet (som dessutom är snygg), Woody Harrelson, Danny Glover (som president) och dessutom Oliver Platt som en lite mer osympatisk karaktär (jag fann dock denna karaktär som den mest trovärdiga). Nej, rollistan kan jag inte klaga på...

Bra historia...nope, det behövs inte en speciellt bra story, men du behöver två "team"- de goda mot de onda...typ amerikanerna mot ryssarna...eller FN mot terroristerna...eller amerika mot världen...

Vad hittar jag här då? Hmm, jo amerikanerna är nog de goda, men denna gång plockar de in delar av Europa (en del amerikaner tror att Europa är ett land så därför försvårar vi det inte för dom) Kina och Indien finns också med på ett hörn. Det finns någon enstaka ryss som visar sig vara relativt osympatsik i slutet också, men annars är skurken naturfenomenet att jordskorpans temperatur stiger så fort så att jordplattorna (plate tectonics) börjar röra sig, resultatet blir jordbävningar och tsunamivågor jorden över.

Men sjävklart har de högsta makthavarna i USA vetat om detta en viss tid och byggt en ark, men vilka skall få åka med på arken då? Först till kvarn? De rika? De smarta? Dom som byggt det? Ja, ni får väl se...

Kärlek då, behövs det en sån liten story...

Nej! Tycker jag, men visst smäller man in en sån i denna film också. Den ger inte mkt...men presidentens dotter måste väl få fatta tycke för någon smart, stilig och enormt självuppoffrande idiot...

Hur håller den då?

Skådespelarmässigt är det inte någon katastrof. John Cusack är helt ok, men jag förstår inte varför han valde att göra denna film. Han blir sämre på att hitta guldkorn som han brukade hitta. Filmer som Grosse Point Blank och High Fidelity är hans bästa fortfarande, dom gjorde han 1997 och 2000.

Woody är asskön som hippienörd...jag älskar hans intro på hans hemsida...

Danny Glover fick ju en otacksam roll...president är ju president, måste alltid spelas upp som en hjälte...en president får aldrig vara osympatisk eller självisk...the captain must go down with his ship...

Högsta betyg i denna film får Oliver Platt som inte gjort mycket väsen på sista tiden, men nu så!!!

Varför skall man se den på bio då?

Jooo, men vem vill inte se mäktiga jordbävnigar som får stora städer som LA, NY och Rio att trilla under ytan. Enorma vågor som sväljer berg som everest, och panikslagna människor som hoppar, klättrar, slänger sig hit och dit för att överleva den grop vi själav har grävt oss med hjälp av avgaser och överdriven energiförbrukning.

Specialeffekterna är filmen, och dom är väldigt bra! Men den får bara en 2.a, den skall dock ses på bio så man får upplevelsen av ljud och bild.

Next: Stieg Larssons Luftslottet som Sprängdes av Daniel Alfredsson...ja, han fick hjälp med det.

Så Olika

Helena Bergström fortsätter regissera film med mannen Colin Nutley som producent. Även denna gång handlar det om en samhällssatir. Förra filmen, Se Upp För Dårarna fick bra mottagande och var i mitt tycke en klar 3.a. Den filmen handlade om hur invandrare skulle anpassa sig till Sverige, och hur de med hög utbildning i sitt hemland kan ha det svårt att få jobb inom sin proffession i ett annat land. Me självklart handlade den mest om hur tjejer vill ta sig in i polisyrket. Nog om den nu!

I denna film handlar det om ett flertal personer som befinner sig inom mediavärlden eller politiken. Huvudpersonerna är, även i denna film, två tjejer- två systrar. En syster, Sanna (Anna Ulrika Ericsson), jobbar som producent för ett slags "Allsång på Skansen" och den andra, Lotta(Ingela Olsson), har precis lyckats slå igenom inom politiken som finansborgarråd. Vi följer deras problematik som kvinnor inom de olika yrkena. De är dessutom mycket olika. Lotta är frånskild tvåbarnsmamma, och Sanna är en medelålders partypingla.

Dessutom finns en en hel drös med hyffsat intressanta biroller som spelas av kända svenska skådisar. Rolf Lassgård, Johan Widerberg, Rickard Wolff och en strålande Philip Zandén. En del kan uppleva detta som en dokusåpa eller bara en ren såpa som tryckts ihop på 108minuter. Men jag hittar ändå viss charm i allt virrvarr. Mats Bråstedt på Expressen har svårt att se att Helena har regisserat filmen, han pstår att det lika gärna kunde vara Colin Nutley som regisserat den, men där måste jag nog hugga! Colin och Helena har helt olika humor, och det är ju lite tragiskt att Mats inte märker det. Helena har även en talang för att övrdriva lagom mycket där det fungerar med överdrifte. Filmen är mer lämpad för oss tjejer, och det är absolut inget mästerverk, men viss charm har den, och nog skrattar jag en del åt den knäppa Romeo & Julia historien som är invävd i den.

En klar 3.a, igen. Men visst, man kanvänta tills den kommer på TV.

The Stoning of Soraya M.

Denna film hade nyligen premiär här i Sverige (Oktober 2009), men gjordes 2008. Jag vet inte varför den har väntat på sig, kanske för att den berör ett allvarligt ämne och att den är så detaljerad och grafisk så det vänder sig i magen när man sitter förstelnad i biostolen.

Filmen handlar om en by i Iran, där religion styr och där nytänkandet är som bortblåst. Det känns som en avlägsen tid, men är vardagen i de mindre byarna i Iran. Historien handlar om kvinnan Soraya, som är gift och har fyra barn, två pojkar och två döttrar. Hennes man är missnöjd med henne som fru och vill ha ut skillsmässa. Men det fungerar inte på samma sätt som i Sverige. En kvinna skall ta hand om hus och barn, ibland kan hon ha tid med enklare jobb som att hjälpa andra med husliga sysslor. Mannen skall försörja sin familj, och kvinnan kan neka mannen skillsmässa, vilket Soraya gör. Hon anser sig vara en god hustru, och det enda som kan fälla henne är äktenskapsbrott, vilket hon aldrig skulle begå.

Tyvärr så lyssnar byborna mer på hennes man än på henne. Mannen startar en komplott mot Soraya, och som kvinna i Iran är hon chanslös. Äktenskapsbrott i Iran bestraffas med döden, genom stening. Tillsammans med sin bästa vän Zahra kämpar Soraya förgäves och som titeln avslöjar blir hon till slut stenad till döds fast hon är oskyldig. En dag passerar en journalist genom byn, hans bil har gått sönder och han ber om hjälp. Zahra tvekar inte, utan tar tillfället i akt och berättr hela sin historie för journalisten som senare får ut berättelsen på film. Och det är det jag precis har bevittnat.

Historien är inte komplicerad, den tar ändå 1h 52min att berätta eftersom man går in på detajer. Detta gör filmen skrämmande bra, och man sugs in i det. Skådespelet är mycket bra, främst av Shohreh Aghdashloo soms log igenom i USA med filmen House of Sand and Fog där hon spelade mot Ben Kingsley och Jennifer Connelly. Här spelar hon Zahra som är en äldre änka i byn som visas stor respekt. Soraya spelas av Mozhan Marnò som vi kunde se i Charlie Wilson's War. Journalisten spelas av amerikanen Jim Caviezel som vi känner från The Count of Monte Cristo och The Passion of the Christ. Men i denna film är han knappt igenkänbar och rollen är mycket liten, men viktig.

Fotot är väldigt vakert, men ibland vet jag inte om jag kommer överrens med redigeringen/klippningen. Lite många klipp i vissa scener kan jag tycka som då stör rytmen i berättelsen.

Sen måste jag komentera själva steningen. Den är fruktansvärt brutal och lång, jag frågar mig varför man väljr att visa en sådan scen på det viset. Jag hade inte reagerat om man valt att bara på ett symboliskt vis markerat att nu stenas Soraya- och då menar jag att man väljer ansiktsuttryck, musik, och symbolisk naturbilder i stället för allt blod och närbilder på hennes sår och ögon. Men här bygger man upp en brutal stämning genom att förklara att Soraya har vanhedrat hela byn och att den mäktiga guden vill att hon skall stenas till döds. För varje sten man kastar på henne kommer man att bli renare. Att guden har sådan makt över ett folk/by är väldigt avlägset för mig och att män kan vara så totalt grymma och okänsliga och blinda är fruktansvärt och sorgligt.

De grafiska bliderna fick min mage att vända sig ut och in och efter viste jag inte riktigt hur jag skulle hantera det jag just sett. Men berörd var jag på många plan, men känslan jag sitter med nu är hjälplöshet!!! Men jag vill inte att de ska ändra på något- det är bra att filmmediet kan användas för dessa ändamål, och det är inget att blunda för.

Jag ger den inget betyg, men jag tycker att alla skall se den, alla över 15 år.

Bröllopsfotografen

Går väldigt sällan och ser svensk film, och väldigt sällan svenska romantiska komedier. Men när Ulf Malmros kommer med en film (skriver och regiserar oftast själv) så blir jag nyfiken. Jag tycker att Den Bästa Sommaren var en riktigt bra film, och Smala Sussie var också charmig och komisk. Denna gången beger vi oss till Värmland, till en liten industrihåla...automatiskt går tankarna till Masjävlar. Men denna film är inte alls som Masjävlar, för även om vi kan identifiera oss med dessa människor som lever utanför storstäderna där klasskillnader och teknik är överdådig så skiljer sig de små byhålorna åt till viss del. De sitter alla på sin speciella historia. Denna historia handlar om den charmige och barnsligt naiva värmlänningen Robin, som vill bli fotograf.

Allt börjar med att skådespelaren/komikern Jonny Björk är ute på en enmansshow och skall spela i byn. Robin är ett fan och utan att avslöja för mycket så kan jag säga att han tar kontakt, på sitt speciella vis, med Jonny och får honom att uppträda på Robins systers bröllop. På bröllopet fotograferar Robin med en enklare digitalkamera på ett ytterst amatörmässigt vis. Men bilderna är inte helt fel, och när Robin, utav en anledning ni får se på bio, inte kan betala Jonny Björks gage så kommer de överrens om att Robin får arbeta av skulden.

Jonny åker tillbaka till Stockholm, men hör sedan av sig till Robin. Han vill nu att Robin skall fotografera ett överklassbröllp i Stockholm. Och det här, mina vänner, är stort för värmlänningen Robin. Givetvis tar Robin ett lån och uppdaterar sin utrustning, nu skall han bli fotograf!

Vad är det då som är intressant, jo det är allt igentligen. Berättelsen, skådisarna och dialogen, som så sällan matchar i svensk film, håller ihop rikgtigt bra. Man skattar ofta, Kjell Bergqvist som Jonny Björk är sarkastisk och bra som han brukar vara i dessa roller. Dessutom finns det inbäddat en tragisk touch i Jonny Björk som ger mer liv år berättelsen. Robin spelas av Björn Starrin som var med i Smala Sussie och Tjenare Kungen, han porträterar en intressant, naive, charmig och extremt osäker värmlänning. Astrid, som Robin så småningom faller för, spelas av den svenska filmstjärnan Tuva Novotny som vi också sett i Smala Sussie, men som på senare år spelat i en rad internationella produktioner. Som Astrids rike skitstövel till far ser vi Johannes Brost, även han ger en mycket bra rollprestation.

Eftersom jag gillar foto, så måste jag även komentera fotot i filmen där man har använt sig av längre kameraåkningar/steadycam, som då leder till längre filmsekvenser. Dessa fungerar till stor del bra, och de måste ha fått repetera ett antal gånger för att få in flytet i scenerna, så Bravo!! Men ibland kan det bli lite mycket snurrande, så det gäller att hitta balansen här.

Men ni förstår säkert att jag är positivt överraskad av denna svenska romantiska komedi på 1h 52 min, och jag kommer att ge den en välförtjänt 4.a

Så Go see!!! i höstmörkret och få dig ett skratt!!!

Fame- oh, my!!!

Ja, jag kan erkänna att jag väntat på denna film sedan Chicago kom 2002. Jag har sett filmen från 1980 (Australien) med Irene Cara som Coco och Tv serien från 1982 (USA), jag har hunnit se musikalen på Kinateatern i Stockholm med Petre Nielsen, Peter Jöback och Karl Dyall, och i London. Så jag är ett stort fan av Christopher Gores Fame.

Men vad handlar Fame om? Jo, om High School of Performing Arts som då innefattar musik, dans och teater. Unga människors drömmar (barn i mina ögon- 16-19år) motgångar och fall. I första filmen får vi följa Coco, Leroy, Angelo, Bruno, Lisa, Hilary, Mickael, Shorofsky m.fl studenter och lärare i vardagen om att lyckas inom en branch som alla ville vara en del av. En del brann för konsten, en del ville ha uppmärksamheten och pengarna. Under 1980-talet handlade det om benvärmare, nu handlar det om mobiltelefoner och skivkontrakt...

I denna nytolkning följer vi Jenny, Denise, Alice, Marco, Andy, Victor, Malik och Joy- dessutom en del andra studenter och lärare. Man har försökt få in det i dagens samhälle, och här tror jag att filmskaparna tappade bort sig någonstans på vägen, för det blir rörigt. Jenny är en helt oduglig skådespelarstudent, från audition till examensdagen...jag fattar inte ens varför hon blev intagen, dessutom är hon extremt blåst.

Malik skall föreställa Leroy- men inom sången, han är arg och vill rappa...fungerar sådär. Victor och Malik är duktiga på att producera musik, och de drar med sig den talangfulla pianisten Denise, som igentligen bara får spela klassisk musik för sin pappa. Men hon låter sig spela in en sång tillsammans med Malik och Victor och tro det eller ej, den blir superbra. Denise är som en ung Beyonce- när de sedan vill få kontrakt tappar jag bort mig lite. Är inte detta i nutid? Behöver dom verkligen gå till en producent "old school" för där får de höra att Denise är den enda de kan tänka sig ge ett kontrakt...den historian har vi inte sett på film förut!!! Hade inte "gruppen" kunnar spela in en egen skiva och sedan producerat den själva? Starta eget har jag hört talas om...har inte dom? Släng upp den på you tube, my space vad som helst...!!!

Ja, sen var det lite rörigt med kärlekshistorierna och relationerna mellan alla roller i historien. Dessuotm tror jag man glömde bort att det var en musikal...för det är inte många (roliga) låtar i den. Visst finns det en del hyllningsscener (2) i den till den gamla filmen, och i eftertexten får vi trotts allt höra Famelåten i en hyffsad remix. Men hade Kevin Tancharoen (regi) och producenterna (som var en drös) varit smarta hade de fokuserat på tre huvudkaraktärer och bjudit in oss djupare i deras liv. Här blir det väldigt platta karaktärer då de är för många. Dessutom skall vi hinna med 4 år av high school, ca 10 karaktärer på 1h 46 min...hmmm

Bra delar då, jo det finns höjdpunkter i dansscenerna- lite Moulin Rouge 2001 inspirerat, men helt ok. Skådisar som jag uppskattade var Kelsey Grammer som spelar Fraiser i serien med samma namn, Debbie Allen som var med i orginalet får här spela Ms Angela Simms. Och Denise är en bra karaktär som får försöka hålla upp hela filmen, hon spelas av Naturi Naughton hon var med i Notorious. Men i stort är detta en riktig flopp, främst då det fanns sånt potensial för den...varför misshandla orginalet så fullständigt!!!?

En 1.a till filmen Fame till Naturi Naughton, lägg pengarna på musikalen i stället!!!