I denna film handlar det om ett flertal personer som befinner sig inom mediavärlden eller politiken. Huvudpersonerna är, även i denna film, två tjejer- två systrar. En syster, Sanna (Anna Ulrika Ericsson), jobbar som producent för ett slags "Allsång på Skansen" och den andra, Lotta(Ingela Olsson), har precis lyckats slå igenom inom politiken som finansborgarråd. Vi följer deras problematik som kvinnor inom de olika yrkena. De är dessutom mycket olika. Lotta är frånskild tvåbarnsmamma, och Sanna är en medelålders partypingla.
Dessutom finns en en hel drös med hyffsat intressanta biroller som spelas av kända svenska skådisar. Rolf Lassgård, Johan Widerberg, Rickard Wolff och en strålande Philip Zandén. En del kan uppleva detta som en dokusåpa eller bara en ren såpa som tryckts ihop på 108minuter. Men jag hittar ändå viss charm i allt virrvarr. Mats Bråstedt på Expressen har svårt att se att Helena har regisserat filmen, han pstår att det lika gärna kunde vara Colin Nutley som regisserat den, men där måste jag nog hugga! Colin och Helena har helt olika humor, och det är ju lite tragiskt att Mats inte märker det. Helena har även en talang för att övrdriva lagom mycket där det fungerar med överdrifte. Filmen är mer lämpad för oss tjejer, och det är absolut inget mästerverk, men viss charm har den, och nog skrattar jag en del åt den knäppa Romeo & Julia historien som är invävd i den.
En klar 3.a, igen. Men visst, man kanvänta tills den kommer på TV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar