Listan och Nyårs Löfte på G...

Nu är listan upplagd på bloggen över 2000-talets bästa filmer...topp 10 skall tilläggas.

Sedan funderar man ju alltid på ett nyårslöfte och jag skall köra en Julie & Julia...men inte med mat. Jag skall se en film om dagen- "Dagens Film". Det kommer bara vara impulsval, så det behöver inte vara en nyhet. Det kan även vara en film som snart kommer att gå på TV. Film är faktiskt väldigt bra på TV. Speciellt en 46" Samsung LCD...

Så alla ni som gillar film kan gå in varje dag (om jag inte bryter mitt löfte) redan på morgonen...(kommer lägga upp det tidigt, annars riskerar jag att bryta mitt löfte...) och kommentera filmen.

Jag har redan tränat på mitt nyårslöfte nu under Julen och det har blivit en del roliga filmer som gått på TV. Änglagård, Black Hawk Down, the Golden Compass, Iron Man är några, men Julaftonens höjdpunkt för mig var/är (förrutom Julklappar som en blender, Captain Morgan Jamaica Rum m.m.) Karl- Bertil Jonssons Julafton. Speciell stil på animationen av Per Åhlin, underbara röstprestationer av bla Toivo Pawlo med den oförglömliga repliken "vill du lukta på glöggen, pojk", så kan jag inte missa detta.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_Karl-Bertil_Jonssons_julafton

Brittany Murphy R.I.P

Hon var inte en av mina favorit skådespelerskor, men det är alltid tråkigt när någon ung dör. Brittany var född 10 november 1977 i Atlanta, Georgia. Alla pratar om Clueless (1995) där hon som 18 åring fick sitt genombrott. Men jag kommer ihåg henne från Girl, Interrupted (1999) där hon spelade Daisy Randone, en neurotisk flicka med ätstörning. Men i den filmen försvann hennes rollprestation bakom en blek Winona Ryder och en enastående Angelina Jolie.

I Sin City (2005) gjorde hon också en godkänd insats, annars har hon mest gjort B-filmer. Men man kan inte dras med i det tragiska när något sådant här händer, lite oförklarligt varför hon fick hjärtstillestånd. Jag skulle tro droger eller ätstörning- men de är riktiga lågoddsare.

R.I.P Miss Murphy

Avatar

Nej, inte den Japanska Animen...utan James Camerons nya film...tolv år har han tagit på sig sedan Titanic. En del TVproduktioner har det blivit, men ingen långfilm. Men Titanic blev ju en sådan succé så vem kan klandra honom. I denna film fortsätter Cameron med specialeffekter så det står härliga till. Färger och otroliga fantasiväsenden slåss mot de oförstående människorna, och alla kan engelska- är det inte underbart. För de är inte på Jorden, de är på Pandora mitt bland de lite större varelserna Na'vifolket. Jake (Sam Worthington, Terminator Salvation) är en skadad marinsoldat, han sitter i rullstol, och hans bror ingick i ett team som forskar och experimenterar med DNA från Na'vi och människor. När Jakes bror plötsligt blir skjuten och dör måste Jake ta hans plats då Jakes DNA stämmer bra med hans bror. Forskarteamet gör personliga Na'vi individer och för att man skall kunna styra dom behöver man rätt DNA, ett DNA som stämmer överrens med Na'vi-människan.

Jake kastas in i det hela och blir lovad nya ben av Colonel Miles Quaritch (Stephen Lang, the Men Who Stare at Goats) om han tar sig in bland Na'vifolket och vinner deras förtroende och får dom att göra som Amerikanarna vill. Jake går med på detta, men igentligen står han under Dr. Grace Augustines (Sigourney Weaver- Alien) beskydd och skall lyda henne. Hon är boss över forskingen, och till en början vill Jake inte lyda, men när han inser hur magisk denna planet är och så klart blir kär i klanens dotter...det måste ju vara den äldsta kärlekshistorien någonsin, så fort man fick koll på Na'vifolket så vet man att det är Pocahontas och John Smith...eller i detta fall Neytiri (Zoe Saldana, Pirates of the Caribbean: Curse of the Black Pearl) och Jake. Det finns ytterligare en skurk som spelas av Giovanni Ribisi (Saving Privat Ryan, Friends, Public Enemies) som också är värd att nämna, han heter Parker Selridge och är lite småkomisk.

Det bästa är Jake's ben som verkligen ser förtvinade ut, och de flygande draködlorna som jag bara måste få i Julklapp. Skådespelet fungerar ok, och effekterna är i stort bra och absolut en biofilm, återigen önskar jag en IMAX- biograf till Sverige!!! Då jag har hört "great things about it" i det formatet.

Det lite sämre är längden, 162 min...lite långt. Alla kan engelska...typ...effekterna är färggranna och det gör inget, men de känns på gränsen till tecknade. Och sedan känns den inte helt egen, jag hittar the Matrix, lite Brave Heart, lite Sagan om Ringen och säkert massa mer. Helt ok att vara inspirerad osv. men man snor och sedan gör man om det till sitt egnet...och här kunde man ha jobbat mer. Kärlekshistorien är lite vanlig och den berör mig inte riktigt.

Betyg 3

2000-talets Bästa Filmer

Hej
Nu har Brus och Kompanie satt ingång årtiondets nedräkning av filmer som jag fick äran att ranka. Yes, jag älskar att få babbla om film...

Ni kan höra allt på http://www.sr.se/cgi-bin/dalarna/program/amnessida.asp?programid=2812&grupp=8500

Jag kan avslöja att jag var hes vid de första två tillfällena, då jag pratar med Tobias Grus om Inglourious Bastards (10) och Tsotsi (9).

Listan:
10. Inglourious Bastards, 2009
9. Tsotsi, 2005
8. There Will be Blood, 2007
7. Så Som i Himmelen, 2004
6. Crouching Tiger, Hidden Dragon, 2000
5. A Beautiful Mind, 2001
4. Sen to Chihiro no Kamikakushi, 2003
3. No Country for Old Men, 2007
2. Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain, 2001
1. El Laberinto del Fauno, 2006

A Christmas Carol

Så fick jag äntligen se min efterlängtade Julsaga, men jag fick ta mig till Stockholm!!!

Charles Dickens skrev 1843 en bok, "A Christmas Carol" som handlar om en synisk och misserabel man vid namn Ebenezer Scrooge. Han drev ett företag tillsammans sin vän Jacob Marley som dör och boken handlar om Julafton sju år senare, och hur Ebenezer Scrooge blir hemsökt av Marleys spöke och Julspöket. Scrooge är extremt envis och snål, och nu hemsöker Marley honom för att varna om vad som händer med snåla, envisa gammla människor efter döden/livet.

Hadlingen har sin plats i England på den tiden (1830-1840 tal) då Julen var väldigt viktig, speciellt för de fattiga som det fanns gott om i England. Det var hoppets och glädjens tid.

Det har gjorts en del varianter av denna tidlösa klassiker. Mupparna, Flintstone's och Musse Pigg har alla deras versioner som omarbetats mer för barn. Det finns en rad Tv produktioner och dessutom musikaler och pjäser av historien. Och nu har då äntligen mannen med de stora talangerna och många ansikterna fått äran att gestalta Ebenezer Scrooge, Jim Carrey!

Carrey spelar Scrooge i alla de olika åldrarna och dessutom julspöket i det förflutna, i nuet och i framtiden. Men man får lyssna noggrant för att kunna höra det. Ni som såg Jim Carrey i Lemony Snicket's A Series of Unfortinate Events vet att han som Count Olaf fick chansen att klä ut sig och lura barnen Baudelaire för att nå sitt mål. Detta var hela behållningen av denna film.

Jag såg filmen på engelska och i 3D ,vilket var intressant. Den är en smula otäck för de minsta skulle jag tro, då animationen är relativt vågad- karaktärerna är välgjorda men fula. Det är många fartfyllda färder genom landskapen så man känner att filmen är gjord för IMAX biografer och vad jag vet finns det ingen sån i Sverige ännu. Det närmaste vi kan komma är nog Cosmonova.

Berättelsen fösvinner en aning bland alla specialeffekter och även denna variant är en Disneyproduktion så gillar jag den med Musse Pigg mer. Där har vi vänliga ansikten som vi känner igen. Julspökena är intressanta, men de ger mig ingen värme, och Julspöket som skall likna Jultomten finner jag obehaglig, speciellt hans irriterande skratt.

Men vist lite julkänsla gav den mig och animationen är cool, speciellt hästarna som tillhör framtidens julspöke. Det kan dock vara idé att läsa boken innan.

3.a till Disney's och Carrey's tolkning av Dickens A Christmas Carol

Julie & Julia

Eftersom denna helg verkligen inte började som jag tänkt, så måste jag nu försöka rädda den. Filmen Julie & Julia är inte en ny film, men jag har inte sett den än, så varför inte. Meryl Streep brukar kunna få mig på bättre humör.












I denna film spelar Meryl Streep kocken Julia Child, som inte hade tänkt sig att bli kock, utan bara belv det när hon sökte efter en karriär då hon och hennes älskade Paul flyttar till Frankrike eftersom Paul fått jobb på ambassaden där.

Julie Powell (Amy Adams) tycker mycket om Julia och hennes recept, och är väldigt missnöjd med sin nuvarande jobbsituation. Hennes man älskar hennes mat, och då står det klart för henne...hon skall blogga om hur hon lagar sig igenom Julia Childs kokbok, som skrevs på slutet av 1960-talet, Julia Child hade dessutom ett eget TV-program om matlagning, en pionjär...ngt för Gordon Ramsey och matTina att leva upp till...

Något som jag alltid tycker är A och O i en film är hur man berättar historien. Det måste finnas finess i det hela. I denna film är det två historier som man har klippt ihop, den ena i Frankrikes 1960tal där Julia Child försöker ge sig in i det franska köket, och den andra i New Yorks nutid. Man har valt att verkligen visa i bilder de olika tiderna. Man visar de olika bilmodellerna, restaurangernas olika inredningar och gatornas olika stilar. Man förstår direkt vad som är dåtid och nutid. Dessutom är fotot väldigt färgstarkt, man sugs in i bilden.

Gillar man mat så vet man direkt att denna film kommer att underhålla en. Kanske en tydlig nackdel...det är en tjejfilm, det tar ca 5 sekunder att känna av det. Men jag är ju tjej...och älskar mat...så länge inte jag behöver laga den...

Det finns ingen som kan få liv i en filmkaraktär som Meryl Streep, hon har aldrig gjort en dålig rolltolkning...inte denna gång heller. Amy Adams gör ett bra jobb också och jag känner att jag kan placera filmen i samma fack som When Harry Met Sally(1989), Sleepless in Seattle(1993) och While You Were Sleeping(1995). En ren feelgood film.

Skall jag klaga på ngt så är det väl att franmännen kan prata engelska med Julia Child när hon bor där...men scenen när hon hackar lök hemma är helt underbar!

Julia: Are you hungry?
Paul: No
Julia: Good!

Betyg: 4.a

Bonustips: Babettes Gaestebud (1987) Gillar man filmer som lyfter upp mat så måste man se denna klassika film, en av många filmer jag fick analysera sönder när jag var i USA och studerade film.

Couples Retreat/ Trubbel i Paradiset

Eftersom jag får vänta på min julsaga så tänkte jag lätta upp helgen med en komedi...men det blev mer tragedi av det hela.










Filmen, Couples Retreat, handlar om fyra par, Dave (Vince Vaughn) & Ronnie (Malin Åkerman), Joey (Jon Favreau) & Lucy (Kristin Davis), Jason (Jason Bateman) & Cynthia (Kristen Bell) och Shane (Faizon Love) & Trudy (Kali Hawk). Paret som har lite problem med sitt förhållande är Jason coh Cynthia. De har letat på en resa till en paradisö. Men de vill nu få med sig deras vänner. Resan ser först ut att vara en klassisk sparesa med massa frivilla aktiviteter som går att välja till. Självklart döljer det sig något bakom den paradisliknande fasaden.

Till en början innehåller filmen för mycket förklarande dialog, det blir väldigt tydligt att filmskaparna vill förtydliga allt för oss i publiken. Det blir svårt att identifiera sig med någon av karaktärerna, (eftersom ingen pratar så i verkligheten) vilket kan vara viktigt om man vill att filmen skall beröra...men i detta fall verkar det inte vara viktigt. Det finns absolut ingen finess i berättartekniken. Peter Billingsley har regisserat filmen, han är relativt ung och har bara regisserat the Sacred Fire(1994) tidigare som floppade. Han är igentligen skådespelare, han har bland annat varit med i Ironman (2008). Han skall nog återgå till den sysselsättningen för att regissera är lite för komplicerat!

Men visst, det kan inte vara lätt att regissera en så tramsig och intetsägande historia, den blit lite roligare mot slutet, men den suger verkligen och inte ens Jean Reno kan rädda den.

Malin Åkerman som spelar Ronnie ger ett vekt intryck och jag ser henne mer som en Cameron Diaz wannabe än en talangfull skådespelare...nej, detta fick mig inte på bättre humör...

Betyg: 1

Telefonsamtal från biografen i Borlänge

Har aldrig varit med om detta tidigare, men idag ringde dom från bion i Borlänge, där jag skulle få A Christmas Carol, och de hade inte fått filmen...så jag får vänta på min julsaga...

A Christmas Carol

Nästa film som blir recenserad är A Christmas Carol, den populära julsagan som skapades av Charles Dickens, och som kom ut på 1840-talet. Det är inte första gången den blir film, men denna gång är det Jim Carrey som får uppdraget att spela den snåle och bittre Ebenezer Scrooge. Filmen är helt animerad, så även Jim Carrey. Ni som såg the Polar Express med Tom Hanks, den kom 2004 vet vad för typ av animation jag talar om. Detta kan både bli kanon och katastrof.

2000-talets topp 10

Fick precis ett telefonsamtal från Martin på Sveriges Radio Dalarna om att de vill att jag rankar 2000-talets topp 10. Visst, ett rent nöje ju, tänkte jag genast...

Nu har jag kollat lite och det har inte varit en uppsjö av wowfilmer under 2000-talet...

Gladiator, A Beautiful Mind, Chicago, Lord of the Rings: the Return of the King, Millon Dollar Baby, Crash, The Departed, No Country for Old Men, Slumdog Millionaire är de filmer som vunnit en oscar för best picture...men det intressanta var ju motståndet. Vissa år var alla 4-5 filmer som var nominerade intressanta...vissa år, som 2003 när Lord of the Rings vinner så är det mer för den första filmen än den tredje filmen den vinner. Jag rankar både Mystic River och Lost in Translation högre än den tredje filmen i the Lord of the Rings.

2007 var ett riktigt filmår, där vann No Country for Old Men mot There Will be Blood, Atonement, Juno och Michael Clayton alla dessa filmer är värda att vinna en Oscar för bästa film.

Slumdog Millionair som vann senast gav jag en 3.a, där var det många som ville se Benjamin Button som vinnare, och den filmen är välgjord, men ngt saknades ändå och jag tycker Oscarn skulle ha gått till the Reader. Det intressanta med Slumdog är att den är filmad digitalt, tänk på det nästa gång du ser den...för inte ser den digital ut...?

2009 års nomineringar släpps i början av Februari 2010, galan går av stapeln den 7 Mars. Men nu har ju inte 2000-talet bara handlat om amerikanska filmer. Vi hittar fina filmer som Amores Perros och Pans Labyrint från Mexico, Amelie glömmer ingen, Crouching Tinger, Hidden Dragon från Taiwan, Så Som i Himmelen, Tsotsi från Syd Afrika, massa filmer har världen slängt ur sig. Men hur jag kommer att rangordna dom får vi se...kan ju inte avslöja det när det är ett jobb för Radion.

Ni får lyssna på http://www.sr.se/cgi-bin/dalarna/program/amnessida.asp?programid=2812&grupp=8665

eller kolla bloggen med jämna mellanrum...

Luftslottet som Sprängdes

Ja, det gick fort mellan filmerna. Man fick ju knappt smälta Flickan som Lekte med Elden, som förövrigt var en misslyckad tolkning av boken. Jag vet inte vad Daniel Alfredsson (regissören) tänkte när han gjorde den filmen. Skådespeleriet var katastrofalt dåligt, kan liknas vid TV-såpor som Skilda Världar och Nya Tider.

Men denna gång gjorde jag ett val, valet var att inte läsa boken innan. Tänk att jag tror att detta gjorde tricket. Om ni nu har lyckats med att inte läsa böckerna så läs dom inte innan ni ser filmerna. Jag tror man finner filmerna mycket bättre då, eftersom man slipper sakna delar från böckerna. Nu är det självklart att man inte skall ta med allt som finns i boken, men man har ju sin egna tolkning av boken, och det innebär att man troligtvis hade fokuserat på historien till filmen på ett annat sätt än regissören.

Denna film tar vid där förra filmen slutade. Lisbeth har förts till sjukhus, Zalachenko (Lisbeths pappa) likaså och Niederman (Lisbeths halvbror) yrar omkring på fri fot och har ihjäl folk lite här och där. Ytterligare en skurk får mer utrymme, Dr. Teleborian (som spelas av Anders Ahlbom som är en bra svensk skådis som får för lite uppmärksamhet!!!), som hjälpt till med att göra Lisbeths barndom till ett helvete. Filmen fortsätter i samma anda som de andra två. Att sätta dit män som hatar kvinnor. Denna film är dock historien om Lisbeths upprättelse genom Mikael Blomkvists tidning Millennuim.

Blomkvist vill även sätta dit Zalachenko, och hittar då en grupp inom SÄPO som under 1970-talet hjälpt Zalachenko undan lagen. Dessa personer får reda på att Mike är dom på spåret och nu måste alla spår undanröjas.

Mmmm, spännande, eller?

Jo, men denna gång har Daniel Alfredsson jobbat mer tror jag. Dessutom har han slängt in farsan Hans Alfredsson i en av rollerna. Det tog lite tid innan jag kände igen honom, han hade inte sin vanliga dialekt. Väldigt intressant att se Hasse i en allvarlig roll, bara det gör det värt att se. Precis som att se Sven- Bertil Taube som Henrik Vanger i första filmen. Noomi är också mer hemma i rollen som Lisbeth, det samma gäller Lena Endre, Sofia Ledarp och Jacob Ericksson som är redaktionen på Millennium. Vi får även se Plague, Lisbeths hackervän, mer.

Filmen är väldigt mycket bättre än Flickan som Lekte med Elden, men sämre än Män som Hatat Kvinnor. Den är ca 2h30min, vilket är lite för långt, man kunde alltså ha tightat den ytterligare. Men flödet är godkänt, och nu när jag sitter med boken så tror jag ändå att man valt rätt delar från boken. Tyvärr målar man upp den svenska polisen som ganska värdelös, och MC gäng får man inte någon respekt för...men det är kanske inte direkt meningen heller.

Värd att se på bio...hmm, njea- den gör sig nog bra på en 42" LCD också.

2012

Wii, äntligen en katastroffilm, jag har väntat och väntat...(ironi)

Roland Emmerich, den tyske katastrofregissören, borde vid detta lag se sig själv som proffs på denna genre. Han har tidigare gjort Independence Day, Godzilla, The Day After Tomorrow och 10.000BC. 10.000BC kanske inte är en klassisk katastroffilm, men den innehöll mängder av effekter, vilket en katastroffilm bör innehålla.

Vad behövs då för att lyckas med denna typ av film?

Kändisar kan vara bra att ha med, typ John Cusack, Amanda Peet (som dessutom är snygg), Woody Harrelson, Danny Glover (som president) och dessutom Oliver Platt som en lite mer osympatisk karaktär (jag fann dock denna karaktär som den mest trovärdiga). Nej, rollistan kan jag inte klaga på...

Bra historia...nope, det behövs inte en speciellt bra story, men du behöver två "team"- de goda mot de onda...typ amerikanerna mot ryssarna...eller FN mot terroristerna...eller amerika mot världen...

Vad hittar jag här då? Hmm, jo amerikanerna är nog de goda, men denna gång plockar de in delar av Europa (en del amerikaner tror att Europa är ett land så därför försvårar vi det inte för dom) Kina och Indien finns också med på ett hörn. Det finns någon enstaka ryss som visar sig vara relativt osympatsik i slutet också, men annars är skurken naturfenomenet att jordskorpans temperatur stiger så fort så att jordplattorna (plate tectonics) börjar röra sig, resultatet blir jordbävningar och tsunamivågor jorden över.

Men sjävklart har de högsta makthavarna i USA vetat om detta en viss tid och byggt en ark, men vilka skall få åka med på arken då? Först till kvarn? De rika? De smarta? Dom som byggt det? Ja, ni får väl se...

Kärlek då, behövs det en sån liten story...

Nej! Tycker jag, men visst smäller man in en sån i denna film också. Den ger inte mkt...men presidentens dotter måste väl få fatta tycke för någon smart, stilig och enormt självuppoffrande idiot...

Hur håller den då?

Skådespelarmässigt är det inte någon katastrof. John Cusack är helt ok, men jag förstår inte varför han valde att göra denna film. Han blir sämre på att hitta guldkorn som han brukade hitta. Filmer som Grosse Point Blank och High Fidelity är hans bästa fortfarande, dom gjorde han 1997 och 2000.

Woody är asskön som hippienörd...jag älskar hans intro på hans hemsida...

Danny Glover fick ju en otacksam roll...president är ju president, måste alltid spelas upp som en hjälte...en president får aldrig vara osympatisk eller självisk...the captain must go down with his ship...

Högsta betyg i denna film får Oliver Platt som inte gjort mycket väsen på sista tiden, men nu så!!!

Varför skall man se den på bio då?

Jooo, men vem vill inte se mäktiga jordbävnigar som får stora städer som LA, NY och Rio att trilla under ytan. Enorma vågor som sväljer berg som everest, och panikslagna människor som hoppar, klättrar, slänger sig hit och dit för att överleva den grop vi själav har grävt oss med hjälp av avgaser och överdriven energiförbrukning.

Specialeffekterna är filmen, och dom är väldigt bra! Men den får bara en 2.a, den skall dock ses på bio så man får upplevelsen av ljud och bild.

Next: Stieg Larssons Luftslottet som Sprängdes av Daniel Alfredsson...ja, han fick hjälp med det.

Så Olika

Helena Bergström fortsätter regissera film med mannen Colin Nutley som producent. Även denna gång handlar det om en samhällssatir. Förra filmen, Se Upp För Dårarna fick bra mottagande och var i mitt tycke en klar 3.a. Den filmen handlade om hur invandrare skulle anpassa sig till Sverige, och hur de med hög utbildning i sitt hemland kan ha det svårt att få jobb inom sin proffession i ett annat land. Me självklart handlade den mest om hur tjejer vill ta sig in i polisyrket. Nog om den nu!

I denna film handlar det om ett flertal personer som befinner sig inom mediavärlden eller politiken. Huvudpersonerna är, även i denna film, två tjejer- två systrar. En syster, Sanna (Anna Ulrika Ericsson), jobbar som producent för ett slags "Allsång på Skansen" och den andra, Lotta(Ingela Olsson), har precis lyckats slå igenom inom politiken som finansborgarråd. Vi följer deras problematik som kvinnor inom de olika yrkena. De är dessutom mycket olika. Lotta är frånskild tvåbarnsmamma, och Sanna är en medelålders partypingla.

Dessutom finns en en hel drös med hyffsat intressanta biroller som spelas av kända svenska skådisar. Rolf Lassgård, Johan Widerberg, Rickard Wolff och en strålande Philip Zandén. En del kan uppleva detta som en dokusåpa eller bara en ren såpa som tryckts ihop på 108minuter. Men jag hittar ändå viss charm i allt virrvarr. Mats Bråstedt på Expressen har svårt att se att Helena har regisserat filmen, han pstår att det lika gärna kunde vara Colin Nutley som regisserat den, men där måste jag nog hugga! Colin och Helena har helt olika humor, och det är ju lite tragiskt att Mats inte märker det. Helena har även en talang för att övrdriva lagom mycket där det fungerar med överdrifte. Filmen är mer lämpad för oss tjejer, och det är absolut inget mästerverk, men viss charm har den, och nog skrattar jag en del åt den knäppa Romeo & Julia historien som är invävd i den.

En klar 3.a, igen. Men visst, man kanvänta tills den kommer på TV.

The Stoning of Soraya M.

Denna film hade nyligen premiär här i Sverige (Oktober 2009), men gjordes 2008. Jag vet inte varför den har väntat på sig, kanske för att den berör ett allvarligt ämne och att den är så detaljerad och grafisk så det vänder sig i magen när man sitter förstelnad i biostolen.

Filmen handlar om en by i Iran, där religion styr och där nytänkandet är som bortblåst. Det känns som en avlägsen tid, men är vardagen i de mindre byarna i Iran. Historien handlar om kvinnan Soraya, som är gift och har fyra barn, två pojkar och två döttrar. Hennes man är missnöjd med henne som fru och vill ha ut skillsmässa. Men det fungerar inte på samma sätt som i Sverige. En kvinna skall ta hand om hus och barn, ibland kan hon ha tid med enklare jobb som att hjälpa andra med husliga sysslor. Mannen skall försörja sin familj, och kvinnan kan neka mannen skillsmässa, vilket Soraya gör. Hon anser sig vara en god hustru, och det enda som kan fälla henne är äktenskapsbrott, vilket hon aldrig skulle begå.

Tyvärr så lyssnar byborna mer på hennes man än på henne. Mannen startar en komplott mot Soraya, och som kvinna i Iran är hon chanslös. Äktenskapsbrott i Iran bestraffas med döden, genom stening. Tillsammans med sin bästa vän Zahra kämpar Soraya förgäves och som titeln avslöjar blir hon till slut stenad till döds fast hon är oskyldig. En dag passerar en journalist genom byn, hans bil har gått sönder och han ber om hjälp. Zahra tvekar inte, utan tar tillfället i akt och berättr hela sin historie för journalisten som senare får ut berättelsen på film. Och det är det jag precis har bevittnat.

Historien är inte komplicerad, den tar ändå 1h 52min att berätta eftersom man går in på detajer. Detta gör filmen skrämmande bra, och man sugs in i det. Skådespelet är mycket bra, främst av Shohreh Aghdashloo soms log igenom i USA med filmen House of Sand and Fog där hon spelade mot Ben Kingsley och Jennifer Connelly. Här spelar hon Zahra som är en äldre änka i byn som visas stor respekt. Soraya spelas av Mozhan Marnò som vi kunde se i Charlie Wilson's War. Journalisten spelas av amerikanen Jim Caviezel som vi känner från The Count of Monte Cristo och The Passion of the Christ. Men i denna film är han knappt igenkänbar och rollen är mycket liten, men viktig.

Fotot är väldigt vakert, men ibland vet jag inte om jag kommer överrens med redigeringen/klippningen. Lite många klipp i vissa scener kan jag tycka som då stör rytmen i berättelsen.

Sen måste jag komentera själva steningen. Den är fruktansvärt brutal och lång, jag frågar mig varför man väljr att visa en sådan scen på det viset. Jag hade inte reagerat om man valt att bara på ett symboliskt vis markerat att nu stenas Soraya- och då menar jag att man väljer ansiktsuttryck, musik, och symbolisk naturbilder i stället för allt blod och närbilder på hennes sår och ögon. Men här bygger man upp en brutal stämning genom att förklara att Soraya har vanhedrat hela byn och att den mäktiga guden vill att hon skall stenas till döds. För varje sten man kastar på henne kommer man att bli renare. Att guden har sådan makt över ett folk/by är väldigt avlägset för mig och att män kan vara så totalt grymma och okänsliga och blinda är fruktansvärt och sorgligt.

De grafiska bliderna fick min mage att vända sig ut och in och efter viste jag inte riktigt hur jag skulle hantera det jag just sett. Men berörd var jag på många plan, men känslan jag sitter med nu är hjälplöshet!!! Men jag vill inte att de ska ändra på något- det är bra att filmmediet kan användas för dessa ändamål, och det är inget att blunda för.

Jag ger den inget betyg, men jag tycker att alla skall se den, alla över 15 år.

Bröllopsfotografen

Går väldigt sällan och ser svensk film, och väldigt sällan svenska romantiska komedier. Men när Ulf Malmros kommer med en film (skriver och regiserar oftast själv) så blir jag nyfiken. Jag tycker att Den Bästa Sommaren var en riktigt bra film, och Smala Sussie var också charmig och komisk. Denna gången beger vi oss till Värmland, till en liten industrihåla...automatiskt går tankarna till Masjävlar. Men denna film är inte alls som Masjävlar, för även om vi kan identifiera oss med dessa människor som lever utanför storstäderna där klasskillnader och teknik är överdådig så skiljer sig de små byhålorna åt till viss del. De sitter alla på sin speciella historia. Denna historia handlar om den charmige och barnsligt naiva värmlänningen Robin, som vill bli fotograf.

Allt börjar med att skådespelaren/komikern Jonny Björk är ute på en enmansshow och skall spela i byn. Robin är ett fan och utan att avslöja för mycket så kan jag säga att han tar kontakt, på sitt speciella vis, med Jonny och får honom att uppträda på Robins systers bröllop. På bröllopet fotograferar Robin med en enklare digitalkamera på ett ytterst amatörmässigt vis. Men bilderna är inte helt fel, och när Robin, utav en anledning ni får se på bio, inte kan betala Jonny Björks gage så kommer de överrens om att Robin får arbeta av skulden.

Jonny åker tillbaka till Stockholm, men hör sedan av sig till Robin. Han vill nu att Robin skall fotografera ett överklassbröllp i Stockholm. Och det här, mina vänner, är stort för värmlänningen Robin. Givetvis tar Robin ett lån och uppdaterar sin utrustning, nu skall han bli fotograf!

Vad är det då som är intressant, jo det är allt igentligen. Berättelsen, skådisarna och dialogen, som så sällan matchar i svensk film, håller ihop rikgtigt bra. Man skattar ofta, Kjell Bergqvist som Jonny Björk är sarkastisk och bra som han brukar vara i dessa roller. Dessutom finns det inbäddat en tragisk touch i Jonny Björk som ger mer liv år berättelsen. Robin spelas av Björn Starrin som var med i Smala Sussie och Tjenare Kungen, han porträterar en intressant, naive, charmig och extremt osäker värmlänning. Astrid, som Robin så småningom faller för, spelas av den svenska filmstjärnan Tuva Novotny som vi också sett i Smala Sussie, men som på senare år spelat i en rad internationella produktioner. Som Astrids rike skitstövel till far ser vi Johannes Brost, även han ger en mycket bra rollprestation.

Eftersom jag gillar foto, så måste jag även komentera fotot i filmen där man har använt sig av längre kameraåkningar/steadycam, som då leder till längre filmsekvenser. Dessa fungerar till stor del bra, och de måste ha fått repetera ett antal gånger för att få in flytet i scenerna, så Bravo!! Men ibland kan det bli lite mycket snurrande, så det gäller att hitta balansen här.

Men ni förstår säkert att jag är positivt överraskad av denna svenska romantiska komedi på 1h 52 min, och jag kommer att ge den en välförtjänt 4.a

Så Go see!!! i höstmörkret och få dig ett skratt!!!

Fame- oh, my!!!

Ja, jag kan erkänna att jag väntat på denna film sedan Chicago kom 2002. Jag har sett filmen från 1980 (Australien) med Irene Cara som Coco och Tv serien från 1982 (USA), jag har hunnit se musikalen på Kinateatern i Stockholm med Petre Nielsen, Peter Jöback och Karl Dyall, och i London. Så jag är ett stort fan av Christopher Gores Fame.

Men vad handlar Fame om? Jo, om High School of Performing Arts som då innefattar musik, dans och teater. Unga människors drömmar (barn i mina ögon- 16-19år) motgångar och fall. I första filmen får vi följa Coco, Leroy, Angelo, Bruno, Lisa, Hilary, Mickael, Shorofsky m.fl studenter och lärare i vardagen om att lyckas inom en branch som alla ville vara en del av. En del brann för konsten, en del ville ha uppmärksamheten och pengarna. Under 1980-talet handlade det om benvärmare, nu handlar det om mobiltelefoner och skivkontrakt...

I denna nytolkning följer vi Jenny, Denise, Alice, Marco, Andy, Victor, Malik och Joy- dessutom en del andra studenter och lärare. Man har försökt få in det i dagens samhälle, och här tror jag att filmskaparna tappade bort sig någonstans på vägen, för det blir rörigt. Jenny är en helt oduglig skådespelarstudent, från audition till examensdagen...jag fattar inte ens varför hon blev intagen, dessutom är hon extremt blåst.

Malik skall föreställa Leroy- men inom sången, han är arg och vill rappa...fungerar sådär. Victor och Malik är duktiga på att producera musik, och de drar med sig den talangfulla pianisten Denise, som igentligen bara får spela klassisk musik för sin pappa. Men hon låter sig spela in en sång tillsammans med Malik och Victor och tro det eller ej, den blir superbra. Denise är som en ung Beyonce- när de sedan vill få kontrakt tappar jag bort mig lite. Är inte detta i nutid? Behöver dom verkligen gå till en producent "old school" för där får de höra att Denise är den enda de kan tänka sig ge ett kontrakt...den historian har vi inte sett på film förut!!! Hade inte "gruppen" kunnar spela in en egen skiva och sedan producerat den själva? Starta eget har jag hört talas om...har inte dom? Släng upp den på you tube, my space vad som helst...!!!

Ja, sen var det lite rörigt med kärlekshistorierna och relationerna mellan alla roller i historien. Dessuotm tror jag man glömde bort att det var en musikal...för det är inte många (roliga) låtar i den. Visst finns det en del hyllningsscener (2) i den till den gamla filmen, och i eftertexten får vi trotts allt höra Famelåten i en hyffsad remix. Men hade Kevin Tancharoen (regi) och producenterna (som var en drös) varit smarta hade de fokuserat på tre huvudkaraktärer och bjudit in oss djupare i deras liv. Här blir det väldigt platta karaktärer då de är för många. Dessutom skall vi hinna med 4 år av high school, ca 10 karaktärer på 1h 46 min...hmmm

Bra delar då, jo det finns höjdpunkter i dansscenerna- lite Moulin Rouge 2001 inspirerat, men helt ok. Skådisar som jag uppskattade var Kelsey Grammer som spelar Fraiser i serien med samma namn, Debbie Allen som var med i orginalet får här spela Ms Angela Simms. Och Denise är en bra karaktär som får försöka hålla upp hela filmen, hon spelas av Naturi Naughton hon var med i Notorious. Men i stort är detta en riktig flopp, främst då det fanns sånt potensial för den...varför misshandla orginalet så fullständigt!!!?

En 1.a till filmen Fame till Naturi Naughton, lägg pengarna på musikalen i stället!!!

Gake no ue no Ponyo

Ny film, ja den kom 2008 men vi har blivit vana vid att dessa underbara Studio Ghibli produktioner når Europa och USA senare, även denna söta historia är skapad av Hayao Miyazaki- mannen bakom Prinsessan Mononoke (Mononoke-Hime) och Spirited Away (Sen to Chihiro no Kamikakushi).

I denna saga följer vi den lilla "guldfisken" Ponyo som fastnat i en glasburk men räddas av den lilla 5 åriga pojken Sosuke som bor vid havet med sin mamma Lisa. Pappan är sjöman och kommer sällan hem, men det finns ändå en tydlig relation mellan Sosuke, mamma Lisa och pappan som finns till sjöss.

Ponyo är ingen vanlig guldfisk, hennes pappa är havets trollkarl och mamman är havets gudinna. När Sosuke slår sönder glasburken som Ponyo fastnat i skär han sig, och ponyo får i sig Sosukes blod. Nu finns det människliga DNA:t i Ponyo. Ponyo blir kär i den männskliga pojken och tack vare att hon är en magisk varelse och har lite av Sosukes blod i sig kan hon med viljans kraft förvandla sig till en liten flicka. Men detta ställer till världsbalansen, och Ponyos pappa försöker förbrilt återställa balansen. Här börjar äventyret mellan Ponyo och Sosuke, en detaljrik och charmig historia, som är minst sagt fantasifull och inspirerad av H.C Andersens Den lilla Sjöjungfrun.

Även om det är en av världens främsta Animeskapare och en väldigt fin och intressant saga, så håller den inte samma spännande och intressanta värde som Miyazaki's tidigare filmer. Dock en klar 3:a och alla barn bör få ta del av denna sagolika historia.

Flickan som Lekte med Elden

Andra filmen i Stieg Larssons millenniumserie. Här är det Lisbeth Salander (Noomi Rapace) som spelar huvudrollen. I boken finns det många sidospår som ger berättelsen kraft och tyngd, i filmen har man tagit bort det mesta och det bästa. Ni som tänker gå och se den bör inte läsa vidare för jag kommer att avslöja en hel del.

Bortplockade delar är: hela biten då Lisbeth befinner sig i Karibien och orkanen Mathilda drar förbi, dessutom har man plockat bort fakta om hennes tvilling, dessa delar var inte viktiga för filmen, så jag förstår att man väljer att fokusera på det som händer i Sverige, alltså historien om Bjurman och relationen Lisbeth har med honom, samt morden på Mia Bergman och Dag Svensson. Dessutom har vi Wu och Roberto med i historien...som kanske får lite fånig betydelse. Men denna del fann jag fånig i boken också, och jag kunde verkligen inte se hur detta skulle fungera i en film.

Detta är alltid problemet när en bok skall bli film. Jag gillade Män som Hatar Kvinnor, där tyckte jag att det som skalades bort från boken var rätt delar, men här tycker jag att en del val kan ifrågasättas, och att en del scener som har relevans för historien precenteras på ett platt och oengagerat sätt. Män som Hatar Kvinnor regisserades av dansken Niels Arden Oplev, Flickan som Lekte med Elden och även den tredje filmen Luftslottet som Sprängdes regisseras av Daniel Alfredsson. Jag tror detta är ett minus, vill man att en serie filmer skall synka så skall filmteamet inte brytas upp eller bytas ut. Jag har stor respect för Daniel Alfredsson, filmen Varg med Peter Stormare, som kom för några år sedan tyckte jag var genialisk- men jag ser att det kanske är bildspråket i hans filmer som är tyngden. Förutom att jag ifrågasätter valda delar så tycker jag att filmen är ok så länge inte skådespelarna öppnar munnen.

Skådespelarinsattsen är apkass! Noomi har utseendet, men hon är en väldigt dålig skådespelerska, i allafall om jag bygger min uppfattning av hennes talang på dessa två filmer, jag vet också att många tycker hon är hela behållningen, men det är bara tragiskt att höra. Hennes repliker känns stela och intetsägande- men detta är väldigt subjektivt. De flesta som ser filmen har läst boken och det betyder att alla har sin egen bild av karraktärerna.

Även Mikael Nyqvist som spelar Mickael Blomkvist tar ett steg bakåt i denna film. Inte förrän halvvägs in i filmen börjar hans karraktär komma fram, men scenerna är ojämna. Dessutom har han blivit en tjockis...

Lena Endré som spelar Erika Berger märker man knappt av, det är några repliker som jag känner hon får till. Behållningen kommer i scenen då Blomkvist åker ut på landet för att träffa säkerhetspolisen/SÄK Björk, där kommer en komisk ådra in, som är välbehövd när man suttit och nästan börjat gäspa.

Skurkarna som skall vara motorcykelknuttar a la gangster som säljer knark och har sköter trafficing mellan sverige och öststaterna är tyvärr inte alls lika tuffa som i boken. Och Zala/Zalachenko får jag ingen respect för. De är mer fumliga och töntiga och om Svenska skurkar är så i verkligheten så borde svensk polis kunna göra ett bättre jobb. Men töntigast av alla är nog komissarie "Bubbla", är våra komissarier inom polisväsendet som honom, då kommer inga brott att bli lösta.

Nej, dålig regi av Daniel Alfredsson...

Kass/platt skådespelarinsatts...

Tekniskt sett är inte filmen bra heller, redigeringen är bristfällig...men ingen katastrof och jag tror biopubliken kommer vara relativt nöjd.

Behållningen är viss foto och scener där skådespelarna inte säger något. Paolo Roberto gör inte bort sig, ljudmattan är helt ok.

Men vad spelar detta för roll? Biopubliken kommer att valfärda till denna film eftersom böckerna är så omtyckta. En biosuccé behöver inte vara en bra film, det räcker om filmen är tillräckligt omtalad innan den går upp på bioduken. Det är räddningen för Alfredsson.

Betyg: 2.a

Hösten och Vinterns filmer

Dags att få en överblick av vad som skall komma till Sveriges biografer i höst och vinter...vet dock inte vilka som går upp i Falun eller Borlänge.

Ingen har nog missat Stieg Larsson böckerna som nu har blivit en filmtrilogi. I höst kommer uppföljaren till Män som Hatar Kvinnor, den 18 september har Flickan som Lekte med Elden premiär i Sverige. Men ni som längtar efter Luftslottet som Sprängdes, den sista filmen, kommer inte behöva vänta speciellt länge. Den har Premiär den 27 November i år.

Samma datum som Flickan som Lekte med Elden har premiär, den 18 september alltså, har även Coco: livet före Chanel, premiär. Den blir intressant för oss modeintresserade.

2 oktober kommer den danska thrillen Fräls oss ifrån Ondo, som jag tror kommer att bli väldigt intressant, och tragisk. (Bilden till höger.)

Höstens tecknade film blir Up-Disney & Pixar's nya produktion. Filmen handlar om den 78 årige Carl Fredricksen som drömmer om att få upptäcka, eller se, Syd Amerika. En dag fäster han tusentals ballonger på sitt hus, och äventyret kan börja.

30 oktober (Halloween) kommer en film som är basserad på den Brazilianske författaren Paulo Coelho's bok Veronica decide morrer, eller Veronika bestämmer sig för att dö. Jag har inte läst boken ännu, men jag har läst många av Coelhos andra böcker och vet hur bra dessa är. Blir väldigt intressant att se en film basserad på en av hans böcker. Nu är frågan, skall man läsa boken innan eller efter man ser filmen...

Så till Vinterns flopp, det kan jag nog satsa en slant på till och med. Den 25 december har Göta Kanal 3 premiär- här undrar jag bara varför? Varför gör man två till filmer till Göta Kanal, som redan var på väg att få en liten kultförklaring, men tydlingen skall det mjölkas...visst den får biobesökare...men många av oss är besvikna. Om man nu skall göra uppföljare måste man ha ett bra manus, man kan inte ta samma manus- sticka in massa tråkiga bifigurer som inte fyller någon funktion, och anställa skådisar som inte kan spela komedi...kanske bör åskådarna vänta tills den kommer på TV.

Sedan till årets sista tips, som jag är osäker på datum för premiär, jag har hört både den 25 december och den 8 januari...så här får vi hålla lite koll. En av mina absoluta favoritskådisar är Robert Downey Jr. och just nu kan man se honom i Ironman, där han spelar Stark/Ironman. Men i vinter får vi se honom som Sherlock Holmes- mästerdektevtiven från Bakerstreet-London! Regisserar är Guy Ritchie, en regissör jag inte har mycket respekt för, han har gjort Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) och Snatch (2000) vid den tidpunkten fanns det respekt för Ritchie, men sen har han gång på gång visat att det var mer en tillfällighet att dessa två filmer blev så bra som de blev. Men nu kanske, men hjälp av skådisen som inte verkar kunna misslyckas, Downey Jr., kanske vi kan njuta igen i biosalongen.

Men det tar inte helt slut här med nyheter. Alla mina vänner som gillar Sex & the City...ja, dags att dra fram alla dvdboxar och kolla igenom alla avsnitt och avsluta med långfilmen, för nästa år 2010 kommer ytterligare en film.

Andra filmer som kan vara intressanta i höst:

11 september

Looking for Eric

Ponyo

9 oktober

Fame

Julie & Julia

Soraya

16 oktober
Bröllopsfotografen
Young Victoria

Apan

6 november

En Julsaga

20 november

2012

Twilight: New Moon

District 9...betyg 4

ScienceFiction skall alltid ses på bio! Harde inte hört något om denna film innan jag gick och såg den. Har aldrig hört talas om Niell Blomkamp innan heller, men detta visar sig vara ngt av han filmdebut, nästan i vilket fall. Han har syslat med visuella effekter och lite annat inom filmvärlden. Han kommer från Syd Afrika, där denna film tar sin handling- närmare bestämt Johannesburg. Men Peter Jackson känne man igen från Sagan om Ringen, men denna gång producerar han filmen. Inte heller bland skådespelarna hittar jag något jag känner igen.

Wikus van der Merwe som är huvudpersonen spelades av den för mig helt okände Sharlto Copley. Han gör en intressant rolltolkning av journalisten/forskaren av dessa utomjordingar som han skall försöka, på ett fredligt sätt, få förflyttade från sin slum till ett flyktingläger. Men något går fel under operationen, och han blir utsatt för en farlig utomjordisk substans som får honom att börja förvandlas till en utomjording. Vad händer då- jo, tänker ni se filmen så kan ni sluta läsa här....

1990 kommer ett utomjordiskt modersskäpp och lägger sig stilla, svävande över Johannesburg, Syd Afrika. Till en början avvaktar människorna, men när inget händer så bryter dom sig in i skeppet. Där inne finns över en miljon utomjordiska flyktingar. De är inte fientliga om de inte blir hotade till det. De är ganska lik oss människor i sättet, utseendet är mer gräshoppa, men i filmen kallas de prawns- räkor...

2010 har människorna tröttnat på utomjordingarna som då skapat en slum på marken under moderskeppet. Det är här Wikus kommer in, han har med sig en kameraman som skall dokumentera det hela, och soldater som skall skydda honom. Men som sagt, något går snett, och en förvandling börjar ske som är väldigt snyggt sminkad, visuell effekt alltså. Människorna vill göra experiment på Wikus, inte hjälpa honom- nej hjälpen får han från utomjordingarna.

Filmen är ett domunentärt grepp, och specialeffekterna är smutsiga snarare än metaliska som är det vanliga i filmer som Star Trek, Ironman och Transformers. Den är verkligare på något sätt, och man målar upp människor och utomjordingar lika elaka eller snälla- svårt att välja en sida med andra ord. Dessutom är vi inte i USA, vilket är ett stort plus.

Mycket intressant och spännande, bitvis like äcklig på ett jordnära sätt.

Så se den!!!

Inglourious Basterds 4.a

Jaaa, ytterligare en film om andra världskriget, som om världen inte fått sin beskärda del av sånna. Men å andra sidag är jag ett fan av krigsfilmer, och av Quentin Tarantino, så varför inte slå ihop de två?

Inglourious Basterds handlar om en gäng Jude-Amerikanska soldater som, i ledninga av Aldo Raine (Brad Pitt) beslutar sig för att flyga över till det tyskockuperade Frankrike och död nazister. De är bara 8 st i truppen. De har en väldigt speciell stil när de tar reda på var de tyska trupperna befinner sig runt om i Frankrike och Tyskland. Och Quentins bisarra humor lyser igenom gång på gång. Och tro mig, denna film är i klass med hans äldre verk, även om jag inte riktigt tycker att den når upp till Reservoir Dogs, som jag anser vara en 5.a. Musiken är inte så långt ifrån Kill Bill, intressanta klassiska bitar blandas med mariachi- stil som vi vet att Quentin gillar, speciellt från hans sammarbete med Robert Rodriguez.

Själklart finns det intressanta biroller även i denna film. Bäst är helt klart nazi-skurken Hans Landa som spelas av österrikaren Christoff Waltz. Han får utan tvekan min röst till en Oscar för bästa manliga biroll. Diane Kruger ser vi som Bridget von Hammersmark, en Marlene Dietrich i Quentin stil. Mélanie Laurent spelar den unga Shosanna Dreyfus som är en mycket intressant karaktär i filmen som verkligen vill ha hämnd på nazisterna då de kallblodigt slaktar hennes judiska familj i början av filmen.

Daniel Brühl som slog igenom i Good Bye Lenin (2003) spelar den unge tyske soldaten Fredrick Zoller som vill charmera Shosanna som driver en biograf i staden. Man kan inte låta bli att bli imponerad av Danile Brühl som får visa sina språktalanger på franska. Men Christoph Waltz tar ändå det mesta av min uppmärksamhet då han inte bara tolkar sin roll fenomenalt utan även talar engelska, franska och italienska i filmen.

Quentins manus är absolut världsklass med de underbara dialogerna, men det är helt klart en strålande skådespelarensambel som kan leverera hans ord på ett underhållande sätt. Man blir inte besviken av denna 2,5h långa biostund. See it!!!

Whatever Works en 3.a

Jag har alltid gillat det mesta Woody Allen spottar ur sig. Senast kom Vicky Cristina Barcelona som jag absolut avgudade...i viss mån. Det jag tycker Woody Allen är bra på är den svarta komedin, att få det tragikomiskt i berättelsen och att han ofta låter skådespelaren ta plats. Jag kan ju erkänna att jag gillar de filmer han själv inte är med i mer än de filmer där han är med. Mest för att jag ser honom som en mycket begränsad skådespelare.

När jag fick höra att han gjorde en film med Larry David så blev jag abslolut nyfiken, tänker han göra en stand up comedy film?...

Larry David är en gammal man (1947) precis som Woody Allen (1935) och denna film handlar om Boris som bor i NY. En äldre man som har varit framgångsrik fysiker och ser världen och livet i sin helhet...han blir därför en aning pessimistisk...och ser sig själv som en mycket mer bildad och klok människa än de runt om kring honom. Detta är en rolig del av berättelsen.

En kväll när Boris kommer hem så sitter Melody, en ung, blond söt bimbo utanför hans lägenhet. Melody har rymt från sig religiösa familj för att stå på egan ben. Hon har ingenstans att ta vägen och ber Boris om något att äta. Boris blir skeptisk...men går med på att ge henne mat och en soffa att sova på en eller ett par nätter. Melody blir sedan kvar i Boris liv. Så småningom hittar Melodys mor och far henne, dock inte smatidigt eftersom de har splitrats under tiden hon varit borta.

Det händer en hel del saker i Boris liv samtidigt som han har monologer mot oss i publiken. Det hela fungerar bra, en del saker känns onödiga, men jag kan ändå uppskatta det långsamma tempot i filmen och att en del av resonemanget om livet och världen finns där, från en gubbes vinkel. Sen kan jag avslöja att det blir ganska mycket Seinfeld över det hela eftersom Larry David skrivit och medverkat i Seinfeld under hela 1990-talet.

Inga direkta kändisar förutom Larry och Patricia Clarkson som spelar mamman till Melody som också får en frigörelse från religionen (Kristendom). Woody går ganska hårt mot religion, och på ett eller annat sätt känns det som att han försöker rättfärdiga sitt egena lite mystiska liv han levt- just med att äldre män kan vara med väldigt mycket yngre kvinno, eller flickor...men med musiken och bra foto så kan jag ändå se Woody Allen biten i filmen.

Helt klart en film att se när höstkylan tränger sig på i Sverige.

Public Enemies, 2.a

Lite besviken på filmen blev jag nog. Det kändes som en klassisk gagsterfilm, och det kan vara positivt men den bjöd inte på något nytt och intressant. Christian Bale som man kan se i det mesta just nu gjorde en halvbra insatts som Melvin Purvis...mannen som jagar skurkar...inspirerats lite av Barack Obama kanske i sättet att tala?

Mr. Depp som jag, med många andra, älskar i mycket tycker jag kändes blek och lite tråkig. Ibland glänser han till...men det räcker inte. Gentlemannatjuven som vi kvinnor törstar efter (eller skall törsta efter) kommer inte riktigt fram i berättelsen. Men kostymteamet skall ha beröm, för snygg är han i sina gangsterkläder.

Filmen är dock mycket snyggt gjord, men detta har Hollywood redan skämt bort oss med. En film som man lika gärna kan se hemma framför TVn, tyvärr. En ok gangsterfilm, som baserats på verkliga händelser, men någonstans försvinner det coola som man så gärna vill se i en sån här film.

En lite torr 2.a...blir betyget

Harry Potter and the Half-Blood Prince, 4.a

Daniel Radcliffe som spelar Harry Potter i alla filmer har hunnit blivit 20 år...och hans rival Draco Malfoy som spelas av Tom Felton har hunnit bli 22 år. För det är just det som är lite av problemet med Harry Potter filmerna. Jag tycker absolut att man skall hålla kvar vid samma skådespelare om det går när man gör uppföljare. Men nu är det värkligen på gränsen att det fungerar. Dessutom skall det komma två till Harry Potter filmer.

Idenna film har man valt att bygga lite på komik, eftersom den slutar sååå tragiskt, och det är den romantiska komiken som står i centrum. Jag tycker detta fungerar jättebra eftersom alla börjar se så gamla ut så skulle det vara konstigt om det inte fanns romatik runt ungdommarna. Det är ju ingen hemlighet att Ginny Weasley och Harry Potter har slängt romantiska blickar till varandra i allafall två filmer tidigare. Inte ror jag många har missat att Hermione har varit smygkär i Ron sedan film ett. I denna filmen tar man vara på det på ett gulligt och komiskt sätt, kanske uppskattas detta mer av tjejer än av killar, vad vet jag?

Det brukar ju också dyka upp en ny lärare ibland i filmerna, vi mins Kenneth Branagh som professor Gilderoy Lockhart i "Harry Potter and the Chamber of Secrets" (2002). I denna film är det Jim Broadbent som Professor Horace Slughorn som får äran. Annars har man lagt fokus självklart på våra tre hjältar och Draco Malfoy, dessutom har Dumbledore en nyckelroll i denna film. Även Snape får stå i centrum bredvid Draco.

Denna film blir trotts humor och hemskheter, bra specialeffekter som alltid och upperligt skådespeleri fårn Daniel Radcliffe (som jag inte viste att han hade i sig) en transportsträcka inför de sista filmerna. Men jag kan knappt hålla mig tills nästa filmen kommer.

Transformers: Revenge of the Fallen...2.a

När förra filmen kom gick jag som på nålar. Shit va kul att de gjort en ny Transformers film, tänkte jag då (2007). Och dessutom är det Michael Bay som regiserar filmen, mannen bakom "the Rock" en av de bästa actionfilmerna som gjorts- tycker jag. Men oj, filmen var inte riktigt vad jag trott. Kärlekshistorien lite mesig och humorn helt värdelös. Vist effekterna gjorde sitt och Optimus Prime är cool även här, de kunde ju ha gjort presentationen av de olika robotarna lite mer märkvärdiga. Megatron är ju en mäktig skurk, han kunde ha fått en storslagen presentation. Men, men detta var 2007. Nu är det dags för uppföljaren "Revenge of the Fallen", med Michael Bay som regissör igen.

Samma skådisar, huvudrollen Sam Witwicky spelades av Shia LaBeouf som är ganska rolig om inte alla skämt hade med sex eller kiss och bajs att göra...såååååå boring!!! Megan Fox spelar flickvännen Mikaela Banes, hon ser mer ut som en porrstjärna än en actionskådis, dessutom är hon dötrist.

Sen gör Bay en riktig tabbe, han för in en JarJar Bing...ni vet den tråkigaste och fånigaste figuren i filmens historia...i Transformers är de två JarJar och de skall snacka rapparspråk och vara roliga, men det är bara sååååå tragiskt.

Nej, det som räddar upplevelsen är Opimus, Megatron och de gamla härliga robotarna som inte får tillräkligt med utrymme...den tredje filmen är i görning och det är Michael Bay som skall regisera även den. Men jag vet inte om jag tänker lägga några pengar på den filmen. Första filmen fick en 3.a, denna en 2.a- ja, trenden är tydlig...det kan bli en 1.a...varför, varför gör dom så här?!

Angels & Demons: 3.a

Boken kom innan da Vincikoden, men efter filmen. Dan Browns böcker som tog världen med storm under några få år. Filmen "the Da Vinci Code" fick ganska dålig kritik, men den sågs av miljoner människor världen över. Den filmen gjordes av Ron Howard, en av mina absoluta favoriter i regissörtresket. Detta är några av hans filmer: "Grand Theft Auto"(1977), "Willow"(1988), "Backdraft"(1991), "A Beautiful Mind"(2001), "Cinderella Man"(2005), "Frost/Nixon"(2008). Och nu gör han alltså uppföljaren...som igentligen äger rum innan Da Vincikoden.

I Angels & Demons (Änglar och Demoner) får vi följa med Dr. Robert Langdon (Tom Hanks) till Rom, Italien för att leta reda på antimaterian som blivit sluten från Sern, ett laboratorium i Schweiz. Denna gång är det Vaticanen som är i fara för terrorister (Illuminati), tror man...men riktigt så enkelt är det inte. Påven är död, mördad befaras det, och nu väntas ett val av en ny påve. Men en terrorist kallad Assassinen (Nikolaj Lie Kaas) mördar de utvalda kandidaterna, en efter en och på ett ruggigt välplanerat vis.

Med sig från Sern har Langdon fysisisten Vittoria Vetra (Ayelet Zurer) som har tagit fram antimaterian, en livsfarlig substans. I Vaticanen får de hjälp av camerlengo Patrick McKenna (Ewan McGregor). Langdon får även viss hjälp från polisen, Inspektören Olivetti (Pierfrancesco Favino) och Komendant Richter (Stellan Skarsgård).

Nu är det en kamp mot tiden på Roms gator för att rädda Vaticanen.

Välgjord film, där man valde att gå ifrån boken så pass mkt så att de är två skilda historier. Slutet är inte heller det samma. Detta tycker jag var ett väldigt smart drag eftersom man alltid är missnöjd på filmer som basseras på böcker. Kärlekshistorien är minimerad, väldigt skönt. Nikolaj som Assassinen är mycket bra. Filmen är väldigt mycket bättre än Da Vinci koden, men trotts detta saknas viss finess i berättartekniken. Det känns som man trycker ihop det hela en aning för mycket och en del av dialogen känns påtvingad.

Denna film kan ses hemma i soffan, tyvärr, men har underhållningsvärde.

Star Trek: Klar 4.a

Så var den äntligen här, Star Trek. En film som tar sin handling till innan de 10 tidigare filmerna och de 5 serierna som gått på TV. Ett bra drag visade det sig. I Sverige har aldrig Star Trek slagit igenom på samma sätt som USA. Men genom att denna film har fått bra med uppmärksamhet och är väldigt välgjord så kanske TV4 ScienceFiction får nya och fler tittare på just Star Trek serierna som visas.

Det börjar år 2233 upptäker USS Kelvin ett ljusfenomen som senare visar sig vara ett svart hål. Plötsligt öppnar Narada, med kaptenen Nero (Eric Bana) i spets, eld mot USS Kelvin. Kriget är nu ett faktum och vår resa har bara börjat.

Genom filmen får vi lära känna James T. Kirk (Chris Pine) på djupet och vi får se hur han hamnade på USS Enterprise. Vi får se relationen mellan Kirk och Spock, och även se hur Spock (Zachary Quinto) var som barn och hur han påverkats av sitt kulturella arv från planeten Vulcan. Lt. Sulu (John Cho) får vi en del information om, men denna varelse hamnar en aning i skymundan om vi jämför med serien.

Filmen är väldigt snyggt gjord, välberättad och välspelad. Den är mycket underhållande och alla Star Trekfan bör vara nöjda med denna film, jag var väldigt nöjd- den bör ses på bio. Men detta är en film man kan se mer än en gång.

Terminator Salvation: svag 4.a

Har du sett de första filmerna? Har du sett serien "Terminator: the Sarah Connor Chronicles"? Gillar du Terminator, så tror jag inte du blir besviken. I denna film har vi gått ifrån Sarah och följer hennes son John Connor som har blivit vuxen...ja, beroende på var i tiden vi befinner oss. Sarah Conner finns istället med på en bandspelare.

I denna film har robotarna blivit mer avancerade och fler än tidigare. De är i luften, på land och i vattnet. Krigsscenerna är spectakulära men bjuder inte riktigt på något nytt. John Connor spelas av Christian Bale som just nu är med i väldigt många filmer. Det kan bli för mycket av Christian Bale. Vi kan se honom i 3.10 to Yuma, I'm Not There, Batman*2, Public Enemeis premiär 24 Juli 2009. Men jag tycker han fungerar bra som John Connor.

I filmen finns även Sam Worthington, en skådis jag inte sett tidigare, som en ny avancerad terminator, men i detta fall är det inte hans styrka som står i centrum utan hans mentala bit. Han är programerad att vara en människa och har fått känslor. Denna terminator vet inte riktigt vad han är- detta blir det mest intressanta i kriget mellan människor och maskin. Även Sam är ett bra val i rollen.

Filmen är relativt välspelad, snyggt filmad och bra ljudeffekter. Den är inte så nytänkande och det saknar jag mer och mer på dessa påkostade actionfilmer från filmlandet nr. 1. Jag tror inte att du som Terminatorfan blir besviken, men inte är det en repris på T:2. Men vist är den värd att se på bio, och nog underhåller den.

I mindre roller kan vi se Michael Ironside (A-team, V) och Helena Bonham Carter (Sweeney Todd, Harry Potter)