Whatever Works en 3.a

Jag har alltid gillat det mesta Woody Allen spottar ur sig. Senast kom Vicky Cristina Barcelona som jag absolut avgudade...i viss mån. Det jag tycker Woody Allen är bra på är den svarta komedin, att få det tragikomiskt i berättelsen och att han ofta låter skådespelaren ta plats. Jag kan ju erkänna att jag gillar de filmer han själv inte är med i mer än de filmer där han är med. Mest för att jag ser honom som en mycket begränsad skådespelare.

När jag fick höra att han gjorde en film med Larry David så blev jag abslolut nyfiken, tänker han göra en stand up comedy film?...

Larry David är en gammal man (1947) precis som Woody Allen (1935) och denna film handlar om Boris som bor i NY. En äldre man som har varit framgångsrik fysiker och ser världen och livet i sin helhet...han blir därför en aning pessimistisk...och ser sig själv som en mycket mer bildad och klok människa än de runt om kring honom. Detta är en rolig del av berättelsen.

En kväll när Boris kommer hem så sitter Melody, en ung, blond söt bimbo utanför hans lägenhet. Melody har rymt från sig religiösa familj för att stå på egan ben. Hon har ingenstans att ta vägen och ber Boris om något att äta. Boris blir skeptisk...men går med på att ge henne mat och en soffa att sova på en eller ett par nätter. Melody blir sedan kvar i Boris liv. Så småningom hittar Melodys mor och far henne, dock inte smatidigt eftersom de har splitrats under tiden hon varit borta.

Det händer en hel del saker i Boris liv samtidigt som han har monologer mot oss i publiken. Det hela fungerar bra, en del saker känns onödiga, men jag kan ändå uppskatta det långsamma tempot i filmen och att en del av resonemanget om livet och världen finns där, från en gubbes vinkel. Sen kan jag avslöja att det blir ganska mycket Seinfeld över det hela eftersom Larry David skrivit och medverkat i Seinfeld under hela 1990-talet.

Inga direkta kändisar förutom Larry och Patricia Clarkson som spelar mamman till Melody som också får en frigörelse från religionen (Kristendom). Woody går ganska hårt mot religion, och på ett eller annat sätt känns det som att han försöker rättfärdiga sitt egena lite mystiska liv han levt- just med att äldre män kan vara med väldigt mycket yngre kvinno, eller flickor...men med musiken och bra foto så kan jag ändå se Woody Allen biten i filmen.

Helt klart en film att se när höstkylan tränger sig på i Sverige.