Flickan som Lekte med Elden

Andra filmen i Stieg Larssons millenniumserie. Här är det Lisbeth Salander (Noomi Rapace) som spelar huvudrollen. I boken finns det många sidospår som ger berättelsen kraft och tyngd, i filmen har man tagit bort det mesta och det bästa. Ni som tänker gå och se den bör inte läsa vidare för jag kommer att avslöja en hel del.

Bortplockade delar är: hela biten då Lisbeth befinner sig i Karibien och orkanen Mathilda drar förbi, dessutom har man plockat bort fakta om hennes tvilling, dessa delar var inte viktiga för filmen, så jag förstår att man väljer att fokusera på det som händer i Sverige, alltså historien om Bjurman och relationen Lisbeth har med honom, samt morden på Mia Bergman och Dag Svensson. Dessutom har vi Wu och Roberto med i historien...som kanske får lite fånig betydelse. Men denna del fann jag fånig i boken också, och jag kunde verkligen inte se hur detta skulle fungera i en film.

Detta är alltid problemet när en bok skall bli film. Jag gillade Män som Hatar Kvinnor, där tyckte jag att det som skalades bort från boken var rätt delar, men här tycker jag att en del val kan ifrågasättas, och att en del scener som har relevans för historien precenteras på ett platt och oengagerat sätt. Män som Hatar Kvinnor regisserades av dansken Niels Arden Oplev, Flickan som Lekte med Elden och även den tredje filmen Luftslottet som Sprängdes regisseras av Daniel Alfredsson. Jag tror detta är ett minus, vill man att en serie filmer skall synka så skall filmteamet inte brytas upp eller bytas ut. Jag har stor respect för Daniel Alfredsson, filmen Varg med Peter Stormare, som kom för några år sedan tyckte jag var genialisk- men jag ser att det kanske är bildspråket i hans filmer som är tyngden. Förutom att jag ifrågasätter valda delar så tycker jag att filmen är ok så länge inte skådespelarna öppnar munnen.

Skådespelarinsattsen är apkass! Noomi har utseendet, men hon är en väldigt dålig skådespelerska, i allafall om jag bygger min uppfattning av hennes talang på dessa två filmer, jag vet också att många tycker hon är hela behållningen, men det är bara tragiskt att höra. Hennes repliker känns stela och intetsägande- men detta är väldigt subjektivt. De flesta som ser filmen har läst boken och det betyder att alla har sin egen bild av karraktärerna.

Även Mikael Nyqvist som spelar Mickael Blomkvist tar ett steg bakåt i denna film. Inte förrän halvvägs in i filmen börjar hans karraktär komma fram, men scenerna är ojämna. Dessutom har han blivit en tjockis...

Lena Endré som spelar Erika Berger märker man knappt av, det är några repliker som jag känner hon får till. Behållningen kommer i scenen då Blomkvist åker ut på landet för att träffa säkerhetspolisen/SÄK Björk, där kommer en komisk ådra in, som är välbehövd när man suttit och nästan börjat gäspa.

Skurkarna som skall vara motorcykelknuttar a la gangster som säljer knark och har sköter trafficing mellan sverige och öststaterna är tyvärr inte alls lika tuffa som i boken. Och Zala/Zalachenko får jag ingen respect för. De är mer fumliga och töntiga och om Svenska skurkar är så i verkligheten så borde svensk polis kunna göra ett bättre jobb. Men töntigast av alla är nog komissarie "Bubbla", är våra komissarier inom polisväsendet som honom, då kommer inga brott att bli lösta.

Nej, dålig regi av Daniel Alfredsson...

Kass/platt skådespelarinsatts...

Tekniskt sett är inte filmen bra heller, redigeringen är bristfällig...men ingen katastrof och jag tror biopubliken kommer vara relativt nöjd.

Behållningen är viss foto och scener där skådespelarna inte säger något. Paolo Roberto gör inte bort sig, ljudmattan är helt ok.

Men vad spelar detta för roll? Biopubliken kommer att valfärda till denna film eftersom böckerna är så omtyckta. En biosuccé behöver inte vara en bra film, det räcker om filmen är tillräckligt omtalad innan den går upp på bioduken. Det är räddningen för Alfredsson.

Betyg: 2.a