söndag 11 oktober 2009

Fame- oh, my!!!

Ja, jag kan erkänna att jag väntat på denna film sedan Chicago kom 2002. Jag har sett filmen från 1980 (Australien) med Irene Cara som Coco och Tv serien från 1982 (USA), jag har hunnit se musikalen på Kinateatern i Stockholm med Petre Nielsen, Peter Jöback och Karl Dyall, och i London. Så jag är ett stort fan av Christopher Gores Fame.

Men vad handlar Fame om? Jo, om High School of Performing Arts som då innefattar musik, dans och teater. Unga människors drömmar (barn i mina ögon- 16-19år) motgångar och fall. I första filmen får vi följa Coco, Leroy, Angelo, Bruno, Lisa, Hilary, Mickael, Shorofsky m.fl studenter och lärare i vardagen om att lyckas inom en branch som alla ville vara en del av. En del brann för konsten, en del ville ha uppmärksamheten och pengarna. Under 1980-talet handlade det om benvärmare, nu handlar det om mobiltelefoner och skivkontrakt...

I denna nytolkning följer vi Jenny, Denise, Alice, Marco, Andy, Victor, Malik och Joy- dessutom en del andra studenter och lärare. Man har försökt få in det i dagens samhälle, och här tror jag att filmskaparna tappade bort sig någonstans på vägen, för det blir rörigt. Jenny är en helt oduglig skådespelarstudent, från audition till examensdagen...jag fattar inte ens varför hon blev intagen, dessutom är hon extremt blåst.

Malik skall föreställa Leroy- men inom sången, han är arg och vill rappa...fungerar sådär. Victor och Malik är duktiga på att producera musik, och de drar med sig den talangfulla pianisten Denise, som igentligen bara får spela klassisk musik för sin pappa. Men hon låter sig spela in en sång tillsammans med Malik och Victor och tro det eller ej, den blir superbra. Denise är som en ung Beyonce- när de sedan vill få kontrakt tappar jag bort mig lite. Är inte detta i nutid? Behöver dom verkligen gå till en producent "old school" för där får de höra att Denise är den enda de kan tänka sig ge ett kontrakt...den historian har vi inte sett på film förut!!! Hade inte "gruppen" kunnar spela in en egen skiva och sedan producerat den själva? Starta eget har jag hört talas om...har inte dom? Släng upp den på you tube, my space vad som helst...!!!

Ja, sen var det lite rörigt med kärlekshistorierna och relationerna mellan alla roller i historien. Dessuotm tror jag man glömde bort att det var en musikal...för det är inte många (roliga) låtar i den. Visst finns det en del hyllningsscener (2) i den till den gamla filmen, och i eftertexten får vi trotts allt höra Famelåten i en hyffsad remix. Men hade Kevin Tancharoen (regi) och producenterna (som var en drös) varit smarta hade de fokuserat på tre huvudkaraktärer och bjudit in oss djupare i deras liv. Här blir det väldigt platta karaktärer då de är för många. Dessutom skall vi hinna med 4 år av high school, ca 10 karaktärer på 1h 46 min...hmmm

Bra delar då, jo det finns höjdpunkter i dansscenerna- lite Moulin Rouge 2001 inspirerat, men helt ok. Skådisar som jag uppskattade var Kelsey Grammer som spelar Fraiser i serien med samma namn, Debbie Allen som var med i orginalet får här spela Ms Angela Simms. Och Denise är en bra karaktär som får försöka hålla upp hela filmen, hon spelas av Naturi Naughton hon var med i Notorious. Men i stort är detta en riktig flopp, främst då det fanns sånt potensial för den...varför misshandla orginalet så fullständigt!!!?

En 1.a till filmen Fame till Naturi Naughton, lägg pengarna på musikalen i stället!!!

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack for intiresny Blog