måndag 30 november 2009

Luftslottet som Sprängdes

Ja, det gick fort mellan filmerna. Man fick ju knappt smälta Flickan som Lekte med Elden, som förövrigt var en misslyckad tolkning av boken. Jag vet inte vad Daniel Alfredsson (regissören) tänkte när han gjorde den filmen. Skådespeleriet var katastrofalt dåligt, kan liknas vid TV-såpor som Skilda Världar och Nya Tider.

Men denna gång gjorde jag ett val, valet var att inte läsa boken innan. Tänk att jag tror att detta gjorde tricket. Om ni nu har lyckats med att inte läsa böckerna så läs dom inte innan ni ser filmerna. Jag tror man finner filmerna mycket bättre då, eftersom man slipper sakna delar från böckerna. Nu är det självklart att man inte skall ta med allt som finns i boken, men man har ju sin egna tolkning av boken, och det innebär att man troligtvis hade fokuserat på historien till filmen på ett annat sätt än regissören.

Denna film tar vid där förra filmen slutade. Lisbeth har förts till sjukhus, Zalachenko (Lisbeths pappa) likaså och Niederman (Lisbeths halvbror) yrar omkring på fri fot och har ihjäl folk lite här och där. Ytterligare en skurk får mer utrymme, Dr. Teleborian (som spelas av Anders Ahlbom som är en bra svensk skådis som får för lite uppmärksamhet!!!), som hjälpt till med att göra Lisbeths barndom till ett helvete. Filmen fortsätter i samma anda som de andra två. Att sätta dit män som hatar kvinnor. Denna film är dock historien om Lisbeths upprättelse genom Mikael Blomkvists tidning Millennuim.

Blomkvist vill även sätta dit Zalachenko, och hittar då en grupp inom SÄPO som under 1970-talet hjälpt Zalachenko undan lagen. Dessa personer får reda på att Mike är dom på spåret och nu måste alla spår undanröjas.

Mmmm, spännande, eller?
Jo, men denna gång har Daniel Alfredsson jobbat mer tror jag. Dessutom har han slängt in farsan Hans Alfredsson i en av rollerna. Det tog lite tid innan jag kände igen honom, han hade inte sin vanliga dialekt. Väldigt intressant att se Hasse i en allvarlig roll, bara det gör det värt att se. Precis som att se Sven- Bertil Taube som Henrik Vanger i första filmen. Noomi är också mer hemma i rollen som Lisbeth, det samma gäller Lena Endre, Sofia Ledarp och Jacob Ericksson som är redaktionen på Millennium. Vi får även se Plague, Lisbeths hackervän, mer.

Filmen är väldigt mycket bättre än Flickan som Lekte med Elden, men sämre än Män som Hatat Kvinnor. Den är ca 2h30min, vilket är lite för långt, man kunde alltså ha tightat den ytterligare. Men flödet är godkänt, och nu när jag sitter med boken så tror jag ändå att man valt rätt delar från boken. Tyvärr målar man upp den svenska polisen som ganska värdelös, och MC gäng får man inte någon respekt för...men det är kanske inte direkt meningen heller.

Värd att se på bio...hmm, njea- den gör sig nog bra på en 42" LCD också.

Inga kommentarer: