Sport i film

Sport är inte så glammigt som en del amerikanska filmer vill få det till. Ibland finns det något mer bakom sporten också. Omständigheter kring en individ som har lett den fram till sporten. Första sportfilmen jag tänkte skriva om heter Swimming Upstream (2003) av Russell Mulcahy med Geoffrey Rush och Judy Davis, m.fl. Den handlar om simning och om relationen i en familj. Den är allvarlig, hemsk och fantastiskt bra!


Nästa film är en fotbollsfilm från 2001, Shaolin Soccer. Fotboll möter Kung Fu i finfin Hong Kong-anda. Kom ihåg att detta är en komedi...kan inte vara nog tydlig!


Tredje filmen blir inte en film om boxning och inte heller om baseball. Det skall handla om ett färdmedel som är miljövänligt och ger motion, cykeln. Breaking Away (1979) med Dennis Quaid och Dennis Cristopher. Fyra 19åringar har svårt att bli vuxna, en av dom är besatt av Italiensk cykling och vill leva som en cyklist. En otroligt charmig film!

Film Noir

Film Noir betyder svart film på franska. Termen är främst använd i Hollywood, men blir vanligare och vanligare då genren förändras och genren inom genren formas. Film Noir tillhör egentligen thrillergenren. Men ser vi på thrillen från 1940 och 1950tal så är det väldigt olik den från 2000-talet.

Termen Film Noir kom 1946 av den franske filmkritikern Nino Frank. Under 1970-talet landade begreppet med brett. Filmerna inom genren är oftast svart-vita och har en svart cynism. Ofta finns det något romantiskt i historien också. Filmerna är inspirerade från tysk expressionism (drömlika kulisser användes ofta). Ett teaterlikt skådespel blandas med långa tagningar och dramatiska närbilder. Är man intresserad av film så kan det vara roligt att se dessa filmer inte bara som underhållning utan även i ett bildande syfte. Modern film noir är till exempel Sin City (2005).

Tre tips på intressanta filmer är Fritz Langs M (1931), detta är en film som inspirerade till denna genre. Dessutom lär ni er tyska om ni ser den...kanske känner ni igen melodin som visslas vid ett flertal tillfällen i denna hemska thriller, där barn rövas bort och lämnar en stad i skräck. Mycket vågad film för sin tid.

Den andra filmen är Hitchcocks Spellbound (1945)/Trollbunden. En väldigt speciell film med mycket psykologi och kärlek mellan psykologen och en, till en början kollega men senare patient. Filmen har en intressant historia men blir för lång. Men detta är också en detalj som förändras med tiden, filmerna klipps/redigeras ihop väldigt olika. Sen kan man se filmen för Ingrid Bergmans medverkan. Det är alltid kul att se en svensk jobba tillsammans med en känd regissör och dessutom är Gregory Peck med-vilken trio!!

Den tredje filmen har även den gjorts av en mycket känd regissör, Stanley Kubrick. The Killing (1956)/ Spelet är förlorat är ytterligare ett intressant exempel på film noir. Denna film har inspirerat många senare regissörer, kanske kan ni dra parallellet till Ocean's Eleven (2001), eller till Reservoir Dogs (1992)? Denna film handlar om en kupp mot en galoppbana och innehåller något av en femme fatale i Sherry Peatty (Marie Windsor).

Tre film noir tips att ta sig en titt på. Vill man inte köpa filmerna på nätet så kan dessa finnas på bibliotek eller om ni pluggar kan de finnas på högskolans bibliotek. Annars får man höra i videobutiken.

Jagten

Lucas jobbar på en förskola, han är frånskild och har en son, Marcus, i det tidigare förhållandet. Marcus och Lucas har fin kontakt, och planen är att Marcus skall flytta och bo hos Lucas inom en snar framtid.

Lucas lever ett minst sagt vanligt liv tills den dagen en liten flicka, Klara, som går på förskolan säger några konstiga saker. Klara säger dessa märkliga ord när hon är ensam med förskolans föreståndarinna, Grethe. Grethe förstorar genast upp det Klara säger. Det kallas till möte med psykolog och med föräldrar. Utan att tala med Lucas om vad som händer får han sparken och polisanmälan görs.

Lucas liv har förvandlats från ett vanligt "svensson"liv till en ren mardröm, och till vilket pris.

Det är en väldigt stark historia som målas upp och nog vill Tobias Lindholm (författare) och Thomas Vinterberg att publiken skall beröras och uppröras. Det är fascinerande hur man väljer att bara se historien från den lilla flickans vinkel. Att man utgår ifrån att barn aldrig ljuger. Att man inte funderar över hur gärningsmannen påverkas, och faktiskt aldrig frågar sig "har han verkligen begått detta brott?".

Sedan kommer hela aspekten med de människor som bara hakar på för att få vara elaka utan att åka dit för det. Det är ingen trevlig stad Lucas bor i, men det finns gott om dessa städer i välden. Historien berättas i Danmark, men det går lika bra att applicera på USA, Sverige eller något annat land. Inkompetensen är slående och jag är verkligen upprörd efter att ha sett denna film och hur korkade människor skulle kunna vara.

När jag sitter i en diskussion om filmen och de andra runt mig hör hur frustrerad jag är får jag höra att jag måste lära mig skilja på fiktion och verklighet! Jaså...verkligen?!

Se den här filmen och lyssna gärna på P3 dokumentärs "Södertäljeflickan", tro mig vi lever i en märklig verklighet...eller är det bara fiktion! Vem tar ansvaret? Jo, det skall vi människor göra (vi kan inte alltid skylla ifrån oss och vi kan inte alltid skriva historien från en vinkel)!

I filmens fall skyller jag dock på Grethe, eller?!

Betyg: 5.a

Jagten/Jakten (2012)

Mads Mikkelsen

Mads Mikkelsen är kanske lite av Danmarks Mikael Persbrandt. Men några år yngre (Mads är född 1965 och Persbrandt 1963) och just nu påväg att slå igenom på riktigt i Hollywood. Mads har landat rollen som Dr. Hannibal Lecter i TV-serien "Hannibal". Den serien kan vi se på Kanal 5 på måndagar kl 20.00.

Mads Mikkelsen var en dansare från början, kanske man kan se på hans kropp (åh, Persbrandt är inte dansare...kanske man också kan se...).

Sin teaterutbildning har Mikkelsen fått från Århus teaterskola. Men i Sverige kanske vi träffade på honom första gången i TV-serien "Mordkommissionen" där han spelar Allan Fischer i 32 avsnitt mellan åren 2000-2004. Eller kanske en del av er såg honom redan 1996 i filmen Pusher. I vilket fall har det gått ruggigt bra för vår danske vän efter dessa två jobb.

2004 var han med i King Arthur och i Pusher II. 2006 blev det stor succé tillsammans med Rolf Lassgård i Efter Bröllopet. Det var även 2006 Mads landade rollen som Le Chiffre i Bondfilmen Casino Royale.

Efter dessa filmer blev det lite sämre filmval som Valhalla Rising (2009) och Clash of the Titans (2010), men han försökte gottgöra detta med en röstprestation i den engelska versionen av Mumintrollet och kometjakten (2011).

2012 var ett bra år för Mads Mikkelsen då han var med i både A Royal Affair (Alicia Vikander är motspelerska) och Jakten.

Jakten som just gick upp på bio här i Sverige, en mycket bra film om hur en förskolelärare blir anklagad för pedofili på sitt arbete. Mycket intressant att se hur ett litet barn kan ha sådan makt och att vi vuxna kan välja hur historien skall skrivas. Väldigt upprörande, men lärorik film.

Mads Mikkelsen får även avsluta mitt bloggande för Brus och Co då P4 Dalarna lägger ner programserien. Det har varit en rolig tid, men nog kommer jag fortsätta blogga när det dyker upp ngt spännande.

Förtrollad av Paris

Franks komedi kommer det lite då och då, kanske inte till alla biografer, men vi kan hoppas att Agnès Jaouis Förtrollad av Paris hittar till de svenska små-biograferna. Jaoui är en väldigt prisbelönad fransyska som gärna regisserar romantiska komedier och brukar få till det bra. Musiken och berättartekniken är viktiga delar i hennes filmer.

Här kommer vi då in på den tekniska utvecklingen. Vi mins Mise-en-Scène från förra inlägget. Nu bygger vi på med: Format, objektiv, bländare, bildhastighet, kamerans höjd och vinkel, kamerarörelser, zoom-objektivet, kompositionen, filmljud, effektljud och klippning. Allt detta har utvecklats enormt genom åren och dessa tekniska delar skapar vår filmupplevelse.

Genom filmens historia passerar vi Hollywoodfilmen (som både kan ses som klassisker och massprodukt), Tysk expressionism (mörk och teatralisk), Sovjetfilmen som är känd för sitt montage och Italiens neorealism. När vi passerat dessa filepoker hamnar vi i 1950-talets "nya våg"(nouvelle vague).

Detta innebar en viss modernisering och även att filmmediet började se tillbaka på sig själv och sin egen utveckling. Francois Truffaut debuterade med de 400 slagen (1959), en film som fick mycket uppmärksamhet och finns med i de flesta böcker om filmhistoria och filmvetenskap.

Jean- Luc Godards Till sista andetaget (1960) är den mest typiska "vågfilmen" och om ni är filmintresserade skall ni absolut se den. Typiskt för dessa filmer är att de behandlar ämnen som kanske var lite "vågade" och att de filmades på plats i verkligheten. Instabila kamerarörelser användes och till viss del improviserad dialog. Det blev även vanligare med "jump cuts", man hoppar mellan tid och rum och bryter därmed kontinuiteten.

Alla filmnördar borde läsa texter av André Bazin (1918-1958, Leukemi) som var en fransk filmteoretiker. Han har influerat en del av "Nya vågen" regissörerna. Bazin talade om neorealismens ideal, vilka möjligheter det fanns om man la ner mycket jobb på iscensättningen. Djupfokusestetik och betydelsen av att filma bilder och scener från det verkliga livet. Bort med studiokulisser (även om jag personligen älskar Trollkarlen från Oz) och fram med platserna där historien fanns på riktigt.

Detta ligger än idag kvar i den franska filmen.