Lincoln

Steven Spielberg är tillbaka med en maffig verklighetsinspirerad film med filmstjärnor utan dess like. Eller vad sägs om Daniel Day-Lewis som Abraham Lincoln, presideten som fick igenom det 13.e lagtillägget på USA lagar (13.th amendment) som skulle leda till de svartas frigörelse under det amerikanska inbördeskriget (1860-tal). 

En bit av den amerikanska historian som resten av världen kanske inte vet allt för mycket om. I USA har filmen redan fått en del priser och är nominerad till 12st Oscars.

Filmen är ett relativt långsamt tempo som ger mycket utrymme till skådespelarna i de många dialogerna ibland annat vita huset och i stora salar där män med fina peruker får säga sina väl valda ord. Ingen mindre än Tommy Lee Jones, som Thaddeus Stevens, har ett fint tal i början av filmen som sätter en viss ton på filmen.

Pengar har gått till pampig musik, pampig scenografi, kända skådespelare, dyr kostym, inte så dyra peruker dock, lite sådär på smink och mask. Detta är en präktig film, hela 2,5h sitter vi och ser denna berättelse som ibland överraskar och ibland är lite svår. Men det uppskattas i USA, och det är viktigt att berätta dessa historier även om det kanske romantiseras en aning för mycket och man blåser upp människorna lite väl mycket. Mins vi kanske War Horse (2011) som också blev för mycket.

Spielberg vill gärna spänna bågen, det blir helt enkelt lite för mycket Hollywood. 

Men är man intresserad av Amerikansk historia och en mycket intressant president, och dessutom vill ha en välgjord film, så varför inte?! 

Betyg: Stark 3.a

Lincoln (2012)