Mammas pojkar

Årets komedi, Juldagsfilm och regi av Ulf Malmros. Kan det misslyckas? Ulf Malmros har med sig många från förra succéfilmen Bröllopsfotografen 2009. Denna gång skall Malmros skildra två medelålders bröder (Johan Östling och Björn Starrin) som har fastnat i en fiktiv verklighet. Deras mor (Lotta Tejle) är till viss del ansvarig, men nog måste det även saknas något uppe i huvudet på killarna. De tror att de lever hårdrock...de har kämpat med deras image under hela deras liv. De är enäggstvillingar och kan inte klippa navelsträngen till mamman. Men en dag fattar båda bröderna tycke för Jenny (Mia Skärringer), en lärarinna på en skola i byn. När filmen börjar har de även ett jobb på byns outlet, men när dom inte går ihop med den nye ägaren (Kjell Bergqvist) så "råkar" killarna säga upp sig. Det hela blir en mycket tragikomisk berättelse.

Precis som i Bröllopsfotografen har Värmland fått stor plats i filmen. Även Kristendomen och kyrkan får stort utrymme när mamma Gunilla jobbar som präst. Detta skall vara overkligt, men med pikar mot vissa bortskämda människor, som kanske tror att de har det tufft- men egentligen blir curlade (curlinggenerationen) till den grad att de inte klarar av någonting.

Tur då att en ny granne och även ny ägare av byns outlet vill hjälpa till (även om det är på hans sätt). Ja, vad kan man ta med sig efter filmen. Några skratt fälls, men det är inte så roligt som i Bröllopsfotografen, inte i närheten. Skådespelet är fint från Lotta Tejle och ok från Johan Östling och Björn Starrin. Tyvärr börjar det bli tröttsamt med Kjell Bergqvist även om han tonar ner sig en aning. Det stora minuset är Mia Skäringer som fortsätter spela sina osympatiska och jobbiga roller...kan hon inte variera sig alls? Är hon kanske så här i verkligheten?

Kanske kommer en del skratta åt detta, men inte var det en Juldagsfilm och inte heller biofilm. Kan med fördel ses hemma i soffan en regnig sommardag.

Betyg. 2.a
Mammas Pojkar (2012)