Filmen handlar om den unge pojken Simon som växer upp under andra världskriget. Simon hittar tidigt vännen Isak i skolan. De har helt olika bakgrund. Isak kommer från en judisk, mycket rik flykting-familj och Simon tillhör en mycket fattig arbetarfamilj. Pappan ser sitt jobb som försörjande man av familjen som mycket seriöst och vi märker snart att han inte vill be om hjälp och att han lätt blir avundsjuk på de som har det bättre, tyvärr går detta ut över Simon. Pappan ställer konstiga krav, som att Simon inte får vara i en ek som finns nära deras hus. Det är svårt att förstår varför ett barn inte får leka i ett träd?! Men Simon tvingas tidigt välja mellan eken och skolan...pappan är emot båda delar och vill helst att Simon blir en möbelmakare.
Vi får följa Simon när han växer upp och även hans närmaste anhöriga. Bill Skarsgård spelar Simon när han blir äldre. Bill gör en av sina sämre rollprestationer, det känns som att jag har sett nog av Bill Skarsgård nu, och att Sverige bör släppa fram fler unga skådespelare...eller har vi inte fler?
Det är en gripande historia, men som ofta när man försöker göra film av bok märker man att det är för mycket vilja. Man skulle ha kapat bort mer, filmen tappar tempo och ibland kommer gäspningarna under de 2 timmarna man sitter i biomörkret. Någon i publiken reser sig och går ut...kommer sedan tillbaka. Det säger en del om man kan lämna en biosalong under en film.
Fotot i filmen är väldigt vackert och musiken är fin. Familjehemligheterna är intressanta och att det händer i Göteborg under 1940talet är mycket uppskattat, men skådespelet håller inte och att Helen Sjöholm är med utan att ta en ton (förutom när hon nynnar och Simon ber henne vara tyst) känns bortkastat av talang. Det måste finnas fler skådisar i Sverige!!!
Synd på en så sin berättlese, men jag ger höga betyg till Foto, Kostym och Musik.
Betyg 3
Simon och Ekarna 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar