the Stig- Helmer Story

Äntligen...eller? Den skulle komma 2009 men som vi alla märkt dök den aldrig upp. 2010 fick den 5 miljoner i statligt filmstöd. Detta är en "prequell" till Sällskapsresan (1980). 

Ole och Stig-Helmer har blivit lite till åren när vi bjuds på en nostalgisk resa tillbaka i Stig-Helmers ungdom. Vi börjar i nutiden och får se lite hur Ole och Stig-Helmer har det nu när de är 70+. Lite småskämt som fungerar bra och jag börjar bli lättad över att filmen har charm. Vi får sedan i korta bitar följa med till hans barndom, hur han blev mobbad av Biffen och hur hans fascination för tåg föddes. Detta är gulligt och Filip Arsic Johnsson är en bra barnskådis. Det är tiden i 20års åldern som är problemet i denna film. Frälsningsarmén blir tröttsamt och kärlekshistoriern- Stig-Helmers första kärlek med Annika- känns otroligt ogenomtänkt. Filmen tappar i tempo och jag tror inte många är underhållna. Dessutom känns det tragiskt mer än komiskt när vi får reda på att Stig-Helmer blivit mobbad och att hans kusin Hjördis var en så osympatisk person. Ja, alla människor i hans närhet var ganska osympatiska...

Är det stort att gestalta Stig-Helmer som barn och ung?

Tyvärr gör inte Tobias Jacobsson något vidare jobb som 20årig Stig-Helmer. Nej, nog hade jag hoppats på en nostalgiresa från de tidigare filmerna. Det är ju lovande när Sven Melander dyker upp som gamla Berra. Men that's about it. Vi får inte höra något om mamman och sonen heller...nej, nog blir jag besviken. Jag försöker motivera fram en 3.a men det går bara inte. Det blir en lite dammig 2.a till filmen- men nog är den bättre än Hälsoresan. Hade varit perfekt om de gått i Änglagårds fotspår och kört mer en hyllning till Sällskapsresan I och II. Men Jon Skolmen och Lasse Åberg är bra i nutidsberättandet.

Betyg: 2.a
The Stig-Helmer Story (2011)

the Girl with the Dragon Tattoo

Äntligen är den amerikanska versionen här av Stieg Larssons "män som hatar kvinnor". Många vet redan handlingen om Mikael Blomkvist och Wennerström-affären, hur allt går utför och att hans tidning Millennium är på väg att gå under. Då blir han kontaktad av Henrik Vanger, en rik man med en stor släkt som sitter på hemligheter utan dess like. Samtidigt vävs Lisbeth Salander in i historien, en ung, missförstådd flicka. Hon är psykiskt förstörd på grund av sin uppväxt, men hon är smartare än många och många underskattar hennes intelligens. Hon kommer först i kontakt med Blomkvist när hon skall undersöka honom, hon inser sedan att han är en intressant person och har svårt att släppa honom. Vips så håller de på att lösa fallet Harriet Vanger tillsammans.

Det är dags att ställa Niels Arden Oplev mot David Fincher, två väldigt bra regissörer. Filmvinjetten är bland de snyggaste jag sett och musiken asbra, fortsätter det så här blir det en femma, tänker jag... Till en början tycker jag filmerna är ganska lika, men efter någon timme (158min) börjar de se annorlunda ut. Det har valts lite olika delar från boken, och fotot i Finchers version är ett strå vassare, dessutom känns det som att redigerarna vet mer i USA-versionen.

Det är dags att se vem som gestaltar Lisbeth Salander bäst, Noomie Rapace eller Rooney Mara. De har tolkat rollerna helt olika. Noomie är tystare och mer osympatisk och en aning "deer in headlight", medan Rooney talar mer är smidigare och grymt teknisk. Det är givetvis godtyckligt, men jag lägger min röst på Rooney Mara.

Vem spelar Henrik och Martin Vanger bäst? Sven- Bertil Taube eller Christopher Plummer, Peter Haber eller Stellan Skarsgård. Striden mellan gamlingarna vinner Sven-Bertil, jag tycker inte Plummer är rätt i denna roll...han gör inget med rollen. Mellan Haber och Skarsgård blir det svårt eftersom de delarna i filmerna skiljer sig ganska rejält. Skarsgård får mer utrymme och därför "glänser" han en aning mer. Men jag gillar Haber skarpt och tror prestationsmässigt att de är likvärdiga.

Det är även andra skillnader i filmen, tillexempel Bjurman...ja, det går inte att gå igenom alla. Ni får helt enkelt gå och se själva.

Frågorna är många, men det roliga är att de är båda filmade i Sverige och de innehåller många svenska skådespelare, även denna version. Originalet av dansken Oplev togs väl emot i USA, så egentligen är det lite märkligt att de ville göra en egen tolkning. Screenplay (filmmanuset) gjordes av Nikolaj Arcel i "vår" version och i USA är det Steven Zaillian som även skrivit manus till filmer som Schindler's List (1993) och Gangs of New York (2002). Jag märker att Zaillian har valt bitar från boken som stämmer bättre överens med mitt tycke. Jag är glad att katten får vara med denna gång.

Slutet är annorlunda från både bok och film...kanske har man gjort så för att få publiken att reagera eftersom många redan läst boken och sett den första filmen. Jag hoppas verkligen att det kommer två filmer till- don't leave me hanging!

Jag gav Oplevs version en 4.a...och det gör jag även till denna, trotts att de skiljer sig så mycket i mina ögon. En liten sak som jag inte vet vad jag tycker om är Svengelskan...alla skall bryta på svenska...men fungerar det?

Betyg: 4
The Girl with the Dragon Tattoo (2011)

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

Guy Ritchie gjorde även den första filmen, och det är Robert Downey Jr. som spelar Sherlock Holmes och Jude Law spelar Dr. John Watson. Sedan har vi ju svenskan Noomi Rapace med som Lisbeth Salander...eller vänta nu, hon spelar Madam Simza Heron...

I denna film skall Sherlock Holmes och Dr. Watson, med hjälp av bland andra Madam Heron, ta sig an skurken Professor Moriarty (Jared Harris). En man som planerar världskrig, eller i allafall inte tänker förhindra oenigheterna mellan Tyskland och Frankrike.

Filmen är väldigt snygg, precis som första filmen. Robert Downey Jr. och Jude Law är roliga som radarpar och tajmar varandra väl. Noomie Rapace gör ett godkänt jobb som zigenare. Sedan har vi då Guy Ritchies fascination för slowmotioneffekter. De är kostsamma och ställer vissa krav på skådespelarna, men används de allt för flitigt kommer tempot i filmen att dras ner för mycket och effekten blir inte uppskattad och tappar i "coolhets" faktor. Men det är en välgjord film, och även om jag inte tycker den är lika bra som den första så är det en bra biofilm. Det är dock inte, precis som jag tycker om den första filmen, inte Sherlock Holmes.

Betyg: 3
Sherlock Holmes: A Game of Shadows (2011)

Filmåret 2011

Nu är det nära att att filmåret 2011 snart är slut, och då passar det mycket bra att ta en titt på vad för filmer vi kunde se på bio i januari fram till nu...för vissa har vi glömt.

Filmen Narnia: the Voyage of the Dawn Treader fick börja året och sedan följde filmer som Svinalängorna, Gränsen, Trassel, the Kings Speech, Åsa Nisse: Wälkom to Knohult, True Grit, Super 8, Priest, Baksmällan 2, Pirates of the Caribbean: on Stranger Tides, Thor, Hur många Lingon Finns det i Världen, Winter's Bone, Captain America: the First Avenger, Smurfarna, the Three Musketeers, Svensson, Svensson: i Nöd och Lust, Nalle Puhs film: Nya Äventyr i Sjumilaskogen, TinTin, Huvudjägarna, the Twilight Saga: Breaking Dawn-part 1 och Arthur och Julklappsrushen. 

Det var några av de filmer som recenserats i Radio Dalarna under 2011.
En sammanställning av betygen ger följande resultat:
Betyg 1 delades ut till the Town, Smurfarna och Spykids 4D.
Betyg 2 delades ut till 17 filmer
Betyg 3 delades ut till 26 filmer
Betyg 4 gick till Gränsen, True Grit, Priest, Super 8, Jägarna 2 och Huvudjägarna.
Betyg 5 gick till the Kings Speech...men det är egentligen en 2010...fast vi fick den hit lite sent och därför hamnar den på 2011 års filmlista.

Men filmåret är inte slut ännu, vi väntar med spänning på Sherlock Holmes,

the Girl with the Dragon Tattoo och

 the Stig Helmer Story.

Tyvärr var det en del fina filmer som inte nådde biograferna i Dalarna, och en av dessa som jag tycker man missade var Drive med Ryan Gosling. En mycket annorlunda drama/thriller. Den finns på bloggen om ni vill läsa om den, annars skall ni hålla utkik efter den.

Simon och Ekarna

Lovande film som baseras på romanen med samma namn av Marianne Fredriksson från 1985. Regisserat har Lisa Ohlin och hon har i flera intervjuer ("Go Kväll" SVT och "Efter Tolv" i Sveriges Radio) förklarat hur svårt det har varit att plocka ut bitar ur den gripande boken och att den innehåller mycket psykologi. Dessutom var det svårt att hitta den fina eken som skulle ligga vid vattnet, och ekar gillar inte vatten.

Filmen handlar om den unge pojken Simon som växer upp under andra världskriget. Simon hittar tidigt vännen Isak i skolan. De har helt olika bakgrund. Isak kommer från en judisk, mycket rik flykting-familj och Simon tillhör en mycket fattig arbetarfamilj. Pappan ser sitt jobb som försörjande man av familjen som mycket seriöst och vi märker snart att han inte vill be om hjälp och att han lätt blir avundsjuk på de som har det bättre, tyvärr går detta ut över Simon. Pappan ställer konstiga krav, som att Simon inte får vara i en ek som finns nära deras hus. Det är svårt att förstår varför ett barn inte får leka i ett träd?! Men Simon tvingas tidigt välja mellan eken och skolan...pappan är emot båda delar och vill helst att Simon blir en möbelmakare.

Vi får följa Simon när han växer upp och även hans närmaste anhöriga. Bill Skarsgård spelar Simon när han blir äldre. Bill gör en av sina sämre rollprestationer, det känns som att jag har sett nog av Bill Skarsgård nu, och att Sverige bör släppa fram fler unga skådespelare...eller har vi inte fler?

Det är en gripande historia, men som ofta när man försöker göra film av bok märker man att det är för mycket vilja. Man skulle ha kapat bort mer, filmen tappar tempo och ibland kommer gäspningarna under de 2 timmarna man sitter i biomörkret. Någon i publiken reser sig och går ut...kommer sedan tillbaka. Det säger en del om man kan lämna en biosalong under en film.

Fotot i filmen är väldigt vackert och musiken är fin. Familjehemligheterna är intressanta och att det händer i Göteborg under 1940talet är mycket uppskattat, men skådespelet håller inte och att Helen Sjöholm är med utan att ta en ton (förutom när hon nynnar och Simon ber henne vara tyst) känns bortkastat av talang. Det måste finnas fler skådisar i Sverige!!!

Synd på en så sin berättlese, men jag ger höga betyg till Foto, Kostym och Musik.

Betyg 3
Simon och Ekarna 2011

Arthur och Julklappsrushen

Julfilmer är bland det bästa som finns, eller det kan vara. en Julfilm måste sätta stämning, och den får gärna vara lekfull och en aning naiv, men de bästa Julfilmerna har oftast en allvarlig ton. De vanligaste Julfilmerna är dock för barnen.Men denna film vet jag inte var jag skall placera...tar det säkra före det osäkra och knölar in den bland alla familjefilmer.

Visste du att Jultomten inte bor i Mora utan på NordPolen. Visste du att "tomtetronen" går i arv. Visste du att i Tomtens verkstad jobbar tusentals Nissar. Vet du vad dom händer om Tomten missar att dela ut en Julklapp?...om du vet svaret behöver du inte se Arthur och Julklappsrushen!

Men vet du inte vet vad som händer när tomten missar, ja, bara ett enda barn, så är nog detta en intressant film för dig. Filmen handlar om Julafton och natten till Juldagen. Den mest händelserika natt på året, det är då över två miljarder barn (alla tror tyvärr inte på tomten) skall få sina julklappar. Arthur är Tomtens yngste son, och den som verkligen älskar Julen. Steven är storebror till Arthur och skall snart få ta över rollen som Tomte...men Tomtens verkstad har förvandlats till något som mer liknar en militärbas med högteknologisk utrustning och självklart händer det som absolut inte får hända...en Julklapp blir inte levererad!

Kommer man att hinna leverera denna Julklapp i tid? Är det verkligen så viktigt att alla får Julklappar, kan man inte säga att barnet varit styggt och inte förtjänar en julklapp? Nej, för Arthur spelar detta stor roll. Alla barn skall få sina julklappar och resan dit blir minst sagt omtumlande.

Filmen fungerar bra i 3D, den är en aning lång (hittar flera sekvenser som inte tillför något till filmen, bort med dom säger jag) och skämten är för lite äldre barn...som jag inte är säker på går och ser en sån här film. Början av filmen är riktigt underhållande men tappar sedan i tempo. Animationen är väldigt barnslig och designen av karaktärer är välgjord men fula...men resterande animation (SONY Picture animation) är snygg. Tycker det är synd att tomterollen är ett dilemma i filmen, det förstör mysfaktorn. Släkten som blir Tomtar är kanske inte så sympatiska och kramgoa som jag vill, men det kanske blir ändring på det nu. Det magiska finns där, men mixas med lite för futuristisk teknologi. Skönt att Julkalendern på SVT kör gammeldags tema.

Betyg: 3.a
Arthur och Julklappsrushen (2011)

Drive

Thriller/drama av Dansken Nicolas Winding Refn och med Ryan Gosling i huvudrollen. Riktigt bra och inte så förutsägbar. Den går på bio i Sverige just nu, dock inte överallt så har man chansen att se den så skall man ta den.

Det handlar om en kille som jobbar deltid som bilmekaniker, stuntman och "wheelman" Chaufför åt brottslingar. Han blir förtjust i en tjej, Irene, och hennes son när han flyttar in i samma hyreshus. Mannen/pappan sitter just då i finkan men kommer ut och har tyvärr ouppgjorda affärer. Mannen ber Ryan Goslings rollkaraktär (har inget officellt namn verkar det som) om hjälp och får det...men allt går snett.

Musiken och fotot i filmen är väldigt bra. Det är ett lugnt tempo och Ryan Goslings roll är väldigt intressant och komplex. Kan inte tänka mig någon annan i den rollen.

Klar 4.a...kanske en 5.a...

Drive (2011)

Robin Hood

Då är November till enda, och vi har tagit oss fram till den bästa Disneyklassikern genom tiderna, det är klassiker nr. 21- Robin Hood (1973). Robin Hood har ett tydligt budskap- Att ta från de rika och ge åt de fattiga. En klassisk saga som berättats i många former (Karl- Bertil Jonssons Julafton är en favorit), men det finns bara en trubadur-tupp, Allan i Dalen, som berättar den på detta vis.

Prins John (ett Lejon) har tagit makten i England, hans närmste anhängare är Sir Väs (en orm).

Tillsammans med Sheriffen av Nottingham (en varg) försöker de samla in skatten, allt beskattas och "invånarna" blir fattigare och fattigare. Broder Tuck (en grävling) försöker stå upp för de små, men deras riktiga hopp är Robin Hood (en räv). Robin Hood är listig...ja, han är ju en räv- och till sin hjälp har han Lille John (en björn) som inte alls är speciellt liten.

De testar alla möjliga hyss för att ta tillbaka pengarna, och det går ganska bra...tyvärr gör Sheriffen ett bra jobb med att stjäla tillbaka pengarna.

Robin Hood har dessutom ett förflutet med hovdamen Lady Marion (också en räv). De har inte sets på väldigt länge.

Lady Marion har en tjänstepiga, Lady Kluck (en kyckling) och en dag stöter de på Robin Hoods vänner. Och det leder i sin tur till att Robin Hood får reda på en bågskyttetävling, där vinnaren skall få en kyss av Lady Marion. Robin Hood ser tillfället att återförenas med sin älskade.

Det blir en intressant kamp mellan Sheriffen och Robin Hood...men vet Sheriffen egentligen vem han tävlar emot?!

Men historien slutar inte här, ni känner kanske igen bilden ovan från Jul, just det- Robin tar sig till och med in i Slottet där Prins John sover och förvarar alla skatter. Även denna film har finfina röstdubbningar eller vad sägs om Beppe Wolgers, Björn Gustafsson, John Harryson, Birgitta Andersson och Rolf Bengtsson som Allan i Dalen.

Jag tror inte det är okänt att Kung Rikard Lejonhjärta är den riktiga kungen och att han en dag skall komma tillbaka från korståget (som Sir Väs hypnotiserade honom till) och ställa allt till rätta. Men tills dess måste Robin Hood och de andra kämpa emot orättvisorna. Robin Hood är en fin förebild för alla, och därför skall han stå högst upp på listan.

Robin Hood (1973)

Djungelboken

Då går vi tillbaka i tiden och lämnar Disneys renässans. Klassiker 19 kom 1967 och heter Djungelboken den hamnar på 2.a plats!!

Det är Bagheera som berättar historien om människovalpen Mowgli som han en dag hittar i djungeln. Bagheera vet först inte vad han skall göra, men kommer sedan på att en varg precis fått ungar och tar dit Mowgli.

Anledningen till att Bagheera inte tog Mowgli till människobyn var att den låg för långt bort. Men en dag måste pojken tillbaka till människorna, dessvärre verkar Mowgli ha det väldigt bra i vargfamiljen.

En dag kommer den onda tigern Shere Khan till området där Mowgli lever, och hans avsikt är att döda människobarnet och de som beskyddar honom. Shere Khan hatar människor!!! Känner ni igen rösten...Ja, det är inte konstigt. Shere Khans röst är Olof Thunbergs röst, mannen bakom Bamse och en rad andra Disney figurers röster.

Bagheera skall ta Mowgli till människobyn, men det blir svårare än väntat. Mowgli vill inte lämna djungeln. På äventyret får vi träffa den hypnotiserande ormen Kaa...

elefanterna...

den tokiga björnen Baloo...

King Louie...

och Gamarna får vi inte glömma.

Till slut efter mycket spänning och drama kommer Mowgli fram till människobyn. Baloo och Mowgli har svårt att ta farväl, men djungelflickan får Mowgli på andra tankar. Men som så ofta är slutet inte det viktiga, utan äventyret dit. Detta är en klassiker bland klassiker! Den kommer alltid vara en klassiker.

Djungelboken (1967)

Skönheten och Odjuret

Vi håller oss kvar under Disneys renässans, och hoppar till Beauty and the Beast, eller Skönheten och Odjuret som är Disneys 30.e klassiker och listans 3.a. Detta är också en musikalfilm, precis som Den lilla sjöjungfrun och Lejonkungen. Detta är även den första tecknade filmen som blev Oscarsnominerad i kategorin Bästa film.

Skönheten och Odjuret har ett tydligt budskap, man skall inte vara självisk om man är bortskämd och att man aldrig får luras av det yttre- för skönheten finns inom oss. Det kan straffa sig dyrt. Sagan är känd, men oftast har man inte koll på alla detaljer, och Disneys version är självklart en aning magisk.

Allt börjar med en bortskämd Prins som har allt. Han vägrar hjälpa en stackars ful kvinna som en kväll dyker upp vid hans slott. Hon erbjuder honom en vacker ros i utbyte mot att hon fick komma in i värmen. Men Prinsen hånar hennes ros. Hon förvandlar sig då till en underskön förtrollerska. Han ändrar sig då, men det är försent. Han förtrollas till ett Odjur och hela hans slott förtrollas även det.

Rosen han fick var magisk och om han kan lära sig att älska en annan människa innan rosen dör så bryts förtrollningen.

Hur skall detta gå då? Jo, Belle, en vacker flicka som bor i en liten fransk by, inte långt från Odjuret som bor långt in i skogen, vill något mer än att leva småstadsliv...kanske leva med ett Odjur?

Belles pappa är en mer eller mindre misslyckad uppfinnare och en dag hamnar han vid det magiska slottet, han vill bara värma sig, men istället blir han fången. Belle hittar honom och får Odjuret att byta ut hennes far mot henne. Nu är alltså Belle fånge istället.

Belles pappa, Maurice tar sig tillbaka till byn och försöker få hjälp...Gaston är en elak, självisk mansgris som försökt få Belles uppmärksamhet under en längre tid, men dessvärre blivit förödmjukad. Nu ser han sig chans att "hjälpa" (hämnas Belle) den tokige Maurice...

Det är ingen i byn som förstår att Odjuret verkligen finns...inte förrän Belle kommer hem och visar Odjuret i en magisk spegel...inte så smart av henne, men vad gör man inte när man vill få ut sin pappa från psyksjukhuset. Allt som höll på att bli såååå bra...

I denna film finns det gått om roliga figurer och sångnumren är väldigt underhållande. I den Svenska versionen får vi njuta av Sofia Källgrens stämma i Belle och Tommy Körbergs stämma i Odjuret. Dessutom finns Erland Josephson och Jan Malmsjö med.  

Skönheten och Odjuret (1991)

Real Steel

Atom is the bot to watch!!! Nu skall vi få se på riktigt stål...eller?!
Ah, en ny sport- eller ett nytt sätt att utföra en gammal sport. Robotar som boxas. Den snygge Hugh Jackman spelar Charlie Kenton, en man som har det tufft ekonomiskt just för tillfället. Han har även ett förflutet som proffsboxare, men kan han ha nytta av det nu?

Charlie är killen som absolut inte har en aning om vad han håller på med, han investerar i robotar och försöker tjäna pengar på matcher där han styr roboten. Det är TVspelsteknik kan vi säga och handlingen utspelar sig i framtiden. Charlie har också en 11årig son, Max (Dakota Goyo- spelade unge Thor) som han inte träffat någonsin. När mamman dör (vi får aldrig veta vad som hände henne) korsars deras vägar. Charlie ser chansen att tjäna pengar på situationen, och han säljer i princip sin son. Men dealen är att han skall ta hand om Max under sommaren, och självklart skapas en relation mellan far och son då. Max har dessutom ett robot-boxnings-intresse.

När Charlie förlorat två av sina robotar under en kort tid finns det inte pengar till en ny, utan Charlie beger sig till en typ av bevakad soptipp för att leta robotdelar och bygga en ny. Max hänger med och hamnar i knipa, men blir räddad av en färdiganvänd robot. Max ser detta som ödet och envis som sin far lämnar han inte soptippen utan roboten.

Det är en ganska intressant filmidé, och länge väntar jag på smarta Japaner och Sydkoreaner...och jag får iallafall en Japan med i filmen. Men nog skulle man kunna jobbat mer på repliker och manus. Dakota Goyo är en aning överspelad, och Max har ibland fått storhetsvansinne och det bler mer jobbigt än komiskt. Ett plus är att man tagit bort kärlekshistorien, det finns kärlek med i filmen ändå så klart, men det är ingen obligatorisk sexscen med mellan Hugh Jackman och Evangeline Lilly. Robotorna är ok och det är skoj när Charlie skall slåss mot roboten Zeus, ja han styr deras egna robot Atom genom skuggtekniken.

Filmen är absolut en biofilm, men man skall gilla action och ha ett öppet sinne...dessutom blir jag förvånad när jag ser att det skall komma en uppföljare och slutet är väldigt avslutande...får se vad det kan bli av det.

Betyg: 3.a
Real Steel (2011)

Den Lilla Sjöjungfrun

Disneyklassiker nr 28 och på plats 4.a hamnar Den lilla sjöjungfrun. Kanske är detta lite av en tjejfilm, who knows?! Självklart ligger H.C. Andersens saga till grund för filmen.

Ariel är en liten sjöjungfru som älskar äventyr och särskilt om hennes pappa, Kung Triton, har sagt att det är förbjudet. Tillexempel vill inte Triton att Ariel är uppe vid ytan, eftersom det finns farliga människor där. Ariels bästa vän heter Blunder och är en liten guppi, dessutom får de dras med krabban Sebastian som skall hålla koll på Ariel åt Triton.

De får även en vän ovanför ytan, Måsart- en mås som påstår sig veta mer än vad han gör.

I havets djup lever även den onda bläckfiskkvinnan Ursula med sin två elektriska ålar...tror jag de skall föreställa. Ursula är en slug, ond skurk som skrämmer de minsta barnen kan jag lova. Hon vill till varje pris härska under ytan och när Ariel kärar ner sig i en människa ser hon sin chans. Att splittra far och dotter genom att ge Ariel ben...men givetvis finns det en hake. Ariel måste ge sin röst i pant. Nu har ju inte Ariel en pipig, skrikig dryg röst, nej hon har Sissel Kyrjebøs vackra röst, så detta blir ett litet dilemma, speciellt då människopojken har hört henne sjunga, och letar efter flickan med den magiska rösten!

Men Ursula lyckas övertyga Ariel att hon kan fånga sin kärlek med sin charm och sitt kroppsspråk.

Det finns en tidsaspekt också, Ariel måste lyckas få pojken att ge henne en kärlekens kyss innan solen gått ner på den tredje dagen. Nu börjar tre roliga och charmiga dagar, speciellt roliga är Sebastian, Måsart och Blunder- de är nog de bästa sidekicksen (fint ord) som Disney skapat. Ursula är en väldigt bra skurk ocskå! Dessutom är den finfin musik i filmen, man känner att sångerna verkligen är genomarbetade, vem kan motstå "Havet är djupt"?! Den sången fick en Oscar, filmen fick även en Oscar för musiken.

Den Lilla Sjöjungfrun (1989)

Lejonkungen

Så har vi tagit oss in på Topp 5-listan, och den 32.a disneyklassikern, Lejonkungen. Lejonkungen anses vara Disneys största handmålade verk och var hjödpunkten av Disneys Renässans. Filmen sägs ha influerats av Shakespeare's "Hamlet"- Kungen, den unga prinsen, en ond farbror, kungamord osv- och Bibelns berättelse om Josef och Moses. Man har även tagit inspiration från Disneys Bambi (1942).


Musiken skrevs av Hans Zimmer, Elton John och Tim Rice. Filmen vann två Oscars för musik och sång, något som inte var så ovanligt för Disney under denna tid. Ni kanske redan nu förstår att detta är en ganska hemsk barnfilm, jag skulle säga att det är en familjefilm mer än barnfilm.

På savannen i Afrika lever djuren tillsammans på gott och ont, och självklart är Lejonen en art som styr. Början är som en lång, underbar musikvideo- med "Circle of Life"/ "En värld full av liv". Det är ett konstverk som får tårarna att krypa fram i ögonen, speciellt på en biograf!!

Mufasa är Lejonkung och han får en son, Simba, som så småningom skall ta över hans roll.

Men Simbas onda farbror Scar vill gärna ha makten och ansluter sig till ett gäng korkade hygenor som han vet att han kan styra över.

Det är ofta torka och mat är inte det enklaste att hitta. Scar kan lura hyenorna att han kan förse dom med mat om de gör som han säger.

Simba får en bästa vän i Nala, de är jämngamla och att en är pojke och en är flicka spelar ingen roll. De leker och barndomen verkar inget annat är skoj för en lejonunge, tills en dag då Scar säger åt Simba att han INTE får gå till elefantkyrkogården...Scar vet att Simba kommer gå dit, idén med samtalet var att väcka Simbas nyfikenhet. Simba och Nala beger sig till Elefantkyrkogården.

Hyenor jagar Simba och Nala, men Mufasa hinner dit innan något händer. Scar måste nu tänka om och med hjälp av hyenorna lyckas han få en flock gnuer i sken och nu hamnar Simba och Mufasa i stor fara. Mufasa lyckas rädda Simba, och skulle ha överlevt själv om inte Scar funnits där och knuffat ner Mufasa igen. Scar beskyller sedan Simba för Kungens död. Simba jagas sedan iväg av hyenorna och Scar antar att även Simba är död. Hyenorna släpps in i Lejonriket, som lovat.

Här kan vi väll säga att del 2 av filmen börjar. Timon och Pumbaa, en surikat och ett vårtsvin, hittar Simba och adopterar honom. De lär honom allt om "Hakuna Matata"(inga bekymmer). Simba har det riktigt bra, tills dagen då Nala "råkar" hitta honom och påminner honom om vad hans liv egentligen går ut på. Lejonen lever i svält under Scar och Simba måste återvända för att besegra Scar och återställa ordningen. Detta är svårt eftersom Simba har svåra skuldkänslor efter sin fars död.

Lejonkungen är väldigt fint tecknad och musiken är otroligt viktig. Dessutom har både originalfilmen och den Svenska versionen bra röster. Tillexempel spelas Scar av Jeremy Irons och Rikard Wolff, bättre kunde det inte bli!

Ett spännande, kusligt och glatt äventyr med massa detaljer och bra figurer. Men låt de minsta barnen se den med en vuxen.

Lejonkungen (1994)