Sport är inte så glammigt som en del amerikanska filmer vill få det till. Ibland finns det något mer bakom sporten också. Omständigheter kring en individ som har lett den fram till sporten. Första sportfilmen jag tänkte skriva om heter Swimming Upstream (2003) av Russell Mulcahy med Geoffrey Rush och Judy Davis, m.fl. Den handlar om simning och om relationen i en familj. Den är allvarlig, hemsk och fantastiskt bra!
Nästa film är en fotbollsfilm från 2001, Shaolin Soccer. Fotboll möter Kung Fu i finfin Hong Kong-anda. Kom ihåg att detta är en komedi...kan inte vara nog tydlig!
Tredje filmen blir inte en film om boxning och inte heller om baseball. Det skall handla om ett färdmedel som är miljövänligt och ger motion, cykeln. Breaking Away (1979) med Dennis Quaid och Dennis Cristopher. Fyra 19åringar har svårt att bli vuxna, en av dom är besatt av Italiensk cykling och vill leva som en cyklist. En otroligt charmig film!
Coffee for Real
Coffee for real är en blogg med filmrecensioner av Åsa Annerstedt
måndag 29 april 2013
måndag 22 april 2013
Film Noir
Film Noir betyder svart film på franska. Termen är främst använd i Hollywood, men blir vanligare och vanligare då genren förändras och genren inom genren formas. Film Noir tillhör egentligen thrillergenren. Men ser vi på thrillen från 1940 och 1950tal så är det väldigt olik den från 2000-talet.
Termen Film Noir kom 1946 av den franske filmkritikern Nino Frank. Under 1970-talet landade begreppet med brett. Filmerna inom genren är oftast svart-vita och har en svart cynism. Ofta finns det något romantiskt i historien också. Filmerna är inspirerade från tysk expressionism (drömlika kulisser användes ofta). Ett teaterlikt skådespel blandas med långa tagningar och dramatiska närbilder. Är man intresserad av film så kan det vara roligt att se dessa filmer inte bara som underhållning utan även i ett bildande syfte. Modern film noir är till exempel Sin City (2005).
Tre tips på intressanta filmer är Fritz Langs M (1931), detta är en film som inspirerade till denna genre. Dessutom lär ni er tyska om ni ser den...kanske känner ni igen melodin som visslas vid ett flertal tillfällen i denna hemska thriller, där barn rövas bort och lämnar en stad i skräck. Mycket vågad film för sin tid.
Den andra filmen är Hitchcocks Spellbound (1945)/Trollbunden. En väldigt speciell film med mycket psykologi och kärlek mellan psykologen och en, till en början kollega men senare patient. Filmen har en intressant historia men blir för lång. Men detta är också en detalj som förändras med tiden, filmerna klipps/redigeras ihop väldigt olika. Sen kan man se filmen för Ingrid Bergmans medverkan. Det är alltid kul att se en svensk jobba tillsammans med en känd regissör och dessutom är Gregory Peck med-vilken trio!!
Den tredje filmen har även den gjorts av en mycket känd regissör, Stanley Kubrick. The Killing (1956)/ Spelet är förlorat är ytterligare ett intressant exempel på film noir. Denna film har inspirerat många senare regissörer, kanske kan ni dra parallellet till Ocean's Eleven (2001), eller till Reservoir Dogs (1992)? Denna film handlar om en kupp mot en galoppbana och innehåller något av en femme fatale i Sherry Peatty (Marie Windsor).
Tre film noir tips att ta sig en titt på. Vill man inte köpa filmerna på nätet så kan dessa finnas på bibliotek eller om ni pluggar kan de finnas på högskolans bibliotek. Annars får man höra i videobutiken.
Termen Film Noir kom 1946 av den franske filmkritikern Nino Frank. Under 1970-talet landade begreppet med brett. Filmerna inom genren är oftast svart-vita och har en svart cynism. Ofta finns det något romantiskt i historien också. Filmerna är inspirerade från tysk expressionism (drömlika kulisser användes ofta). Ett teaterlikt skådespel blandas med långa tagningar och dramatiska närbilder. Är man intresserad av film så kan det vara roligt att se dessa filmer inte bara som underhållning utan även i ett bildande syfte. Modern film noir är till exempel Sin City (2005).
Tre tips på intressanta filmer är Fritz Langs M (1931), detta är en film som inspirerade till denna genre. Dessutom lär ni er tyska om ni ser den...kanske känner ni igen melodin som visslas vid ett flertal tillfällen i denna hemska thriller, där barn rövas bort och lämnar en stad i skräck. Mycket vågad film för sin tid.
Den andra filmen är Hitchcocks Spellbound (1945)/Trollbunden. En väldigt speciell film med mycket psykologi och kärlek mellan psykologen och en, till en början kollega men senare patient. Filmen har en intressant historia men blir för lång. Men detta är också en detalj som förändras med tiden, filmerna klipps/redigeras ihop väldigt olika. Sen kan man se filmen för Ingrid Bergmans medverkan. Det är alltid kul att se en svensk jobba tillsammans med en känd regissör och dessutom är Gregory Peck med-vilken trio!!
Den tredje filmen har även den gjorts av en mycket känd regissör, Stanley Kubrick. The Killing (1956)/ Spelet är förlorat är ytterligare ett intressant exempel på film noir. Denna film har inspirerat många senare regissörer, kanske kan ni dra parallellet till Ocean's Eleven (2001), eller till Reservoir Dogs (1992)? Denna film handlar om en kupp mot en galoppbana och innehåller något av en femme fatale i Sherry Peatty (Marie Windsor).
Tre film noir tips att ta sig en titt på. Vill man inte köpa filmerna på nätet så kan dessa finnas på bibliotek eller om ni pluggar kan de finnas på högskolans bibliotek. Annars får man höra i videobutiken.
måndag 15 april 2013
Jagten
Lucas jobbar på en förskola, han är frånskild och har en son, Marcus, i det tidigare förhållandet. Marcus och Lucas har fin kontakt, och planen är att Marcus skall flytta och bo hos Lucas inom en snar framtid.
Lucas lever ett minst sagt vanligt liv tills den dagen en liten flicka, Klara, som går på förskolan säger några konstiga saker. Klara säger dessa märkliga ord när hon är ensam med förskolans föreståndarinna, Grethe. Grethe förstorar genast upp det Klara säger. Det kallas till möte med psykolog och med föräldrar. Utan att tala med Lucas om vad som händer får han sparken och polisanmälan görs.
Lucas liv har förvandlats från ett vanligt "svensson"liv till en ren mardröm, och till vilket pris.
Det är en väldigt stark historia som målas upp och nog vill Tobias Lindholm (författare) och Thomas Vinterberg att publiken skall beröras och uppröras. Det är fascinerande hur man väljer att bara se historien från den lilla flickans vinkel. Att man utgår ifrån att barn aldrig ljuger. Att man inte funderar över hur gärningsmannen påverkas, och faktiskt aldrig frågar sig "har han verkligen begått detta brott?".
Sedan kommer hela aspekten med de människor som bara hakar på för att få vara elaka utan att åka dit för det. Det är ingen trevlig stad Lucas bor i, men det finns gott om dessa städer i välden. Historien berättas i Danmark, men det går lika bra att applicera på USA, Sverige eller något annat land. Inkompetensen är slående och jag är verkligen upprörd efter att ha sett denna film och hur korkade människor skulle kunna vara.
När jag sitter i en diskussion om filmen och de andra runt mig hör hur frustrerad jag är får jag höra att jag måste lära mig skilja på fiktion och verklighet! Jaså...verkligen?!
Se den här filmen och lyssna gärna på P3 dokumentärs "Södertäljeflickan", tro mig vi lever i en märklig verklighet...eller är det bara fiktion! Vem tar ansvaret? Jo, det skall vi människor göra (vi kan inte alltid skylla ifrån oss och vi kan inte alltid skriva historien från en vinkel)!
I filmens fall skyller jag dock på Grethe, eller?!
Betyg: 5.a
Jagten/Jakten (2012)
Lucas lever ett minst sagt vanligt liv tills den dagen en liten flicka, Klara, som går på förskolan säger några konstiga saker. Klara säger dessa märkliga ord när hon är ensam med förskolans föreståndarinna, Grethe. Grethe förstorar genast upp det Klara säger. Det kallas till möte med psykolog och med föräldrar. Utan att tala med Lucas om vad som händer får han sparken och polisanmälan görs.
Lucas liv har förvandlats från ett vanligt "svensson"liv till en ren mardröm, och till vilket pris.
Det är en väldigt stark historia som målas upp och nog vill Tobias Lindholm (författare) och Thomas Vinterberg att publiken skall beröras och uppröras. Det är fascinerande hur man väljer att bara se historien från den lilla flickans vinkel. Att man utgår ifrån att barn aldrig ljuger. Att man inte funderar över hur gärningsmannen påverkas, och faktiskt aldrig frågar sig "har han verkligen begått detta brott?".
Sedan kommer hela aspekten med de människor som bara hakar på för att få vara elaka utan att åka dit för det. Det är ingen trevlig stad Lucas bor i, men det finns gott om dessa städer i välden. Historien berättas i Danmark, men det går lika bra att applicera på USA, Sverige eller något annat land. Inkompetensen är slående och jag är verkligen upprörd efter att ha sett denna film och hur korkade människor skulle kunna vara.
När jag sitter i en diskussion om filmen och de andra runt mig hör hur frustrerad jag är får jag höra att jag måste lära mig skilja på fiktion och verklighet! Jaså...verkligen?!
Se den här filmen och lyssna gärna på P3 dokumentärs "Södertäljeflickan", tro mig vi lever i en märklig verklighet...eller är det bara fiktion! Vem tar ansvaret? Jo, det skall vi människor göra (vi kan inte alltid skylla ifrån oss och vi kan inte alltid skriva historien från en vinkel)!
I filmens fall skyller jag dock på Grethe, eller?!
Betyg: 5.a
Jagten/Jakten (2012)
söndag 14 april 2013
Mads Mikkelsen
Mads Mikkelsen är kanske lite av Danmarks Mikael Persbrandt. Men några år yngre (Mads är född 1965 och Persbrandt 1963) och just nu påväg att slå igenom på riktigt i Hollywood. Mads har landat rollen som Dr. Hannibal Lecter i TV-serien "Hannibal". Den serien kan vi se på Kanal 5 på måndagar kl 20.00.
Mads Mikkelsen var en dansare från början, kanske man kan se på hans kropp (åh, Persbrandt är inte dansare...kanske man också kan se...).
Sin teaterutbildning har Mikkelsen fått från Århus teaterskola. Men i Sverige kanske vi träffade på honom första gången i TV-serien "Mordkommissionen" där han spelar Allan Fischer i 32 avsnitt mellan åren 2000-2004. Eller kanske en del av er såg honom redan 1996 i filmen Pusher. I vilket fall har det gått ruggigt bra för vår danske vän efter dessa två jobb.
2004 var han med i King Arthur och i Pusher II. 2006 blev det stor succé tillsammans med Rolf Lassgård i Efter Bröllopet. Det var även 2006 Mads landade rollen som Le Chiffre i Bondfilmen Casino Royale.
Efter dessa filmer blev det lite sämre filmval som Valhalla Rising (2009) och Clash of the Titans (2010), men han försökte gottgöra detta med en röstprestation i den engelska versionen av Mumintrollet och kometjakten (2011).
2012 var ett bra år för Mads Mikkelsen då han var med i både A Royal Affair (Alicia Vikander är motspelerska) och Jakten.
Jakten som just gick upp på bio här i Sverige, en mycket bra film om hur en förskolelärare blir anklagad för pedofili på sitt arbete. Mycket intressant att se hur ett litet barn kan ha sådan makt och att vi vuxna kan välja hur historien skall skrivas. Väldigt upprörande, men lärorik film.
Mads Mikkelsen får även avsluta mitt bloggande för Brus och Co då P4 Dalarna lägger ner programserien. Det har varit en rolig tid, men nog kommer jag fortsätta blogga när det dyker upp ngt spännande.
Mads Mikkelsen var en dansare från början, kanske man kan se på hans kropp (åh, Persbrandt är inte dansare...kanske man också kan se...).
Sin teaterutbildning har Mikkelsen fått från Århus teaterskola. Men i Sverige kanske vi träffade på honom första gången i TV-serien "Mordkommissionen" där han spelar Allan Fischer i 32 avsnitt mellan åren 2000-2004. Eller kanske en del av er såg honom redan 1996 i filmen Pusher. I vilket fall har det gått ruggigt bra för vår danske vän efter dessa två jobb.
2004 var han med i King Arthur och i Pusher II. 2006 blev det stor succé tillsammans med Rolf Lassgård i Efter Bröllopet. Det var även 2006 Mads landade rollen som Le Chiffre i Bondfilmen Casino Royale.
Efter dessa filmer blev det lite sämre filmval som Valhalla Rising (2009) och Clash of the Titans (2010), men han försökte gottgöra detta med en röstprestation i den engelska versionen av Mumintrollet och kometjakten (2011).
2012 var ett bra år för Mads Mikkelsen då han var med i både A Royal Affair (Alicia Vikander är motspelerska) och Jakten.
Jakten som just gick upp på bio här i Sverige, en mycket bra film om hur en förskolelärare blir anklagad för pedofili på sitt arbete. Mycket intressant att se hur ett litet barn kan ha sådan makt och att vi vuxna kan välja hur historien skall skrivas. Väldigt upprörande, men lärorik film.
Mads Mikkelsen får även avsluta mitt bloggande för Brus och Co då P4 Dalarna lägger ner programserien. Det har varit en rolig tid, men nog kommer jag fortsätta blogga när det dyker upp ngt spännande.
lördag 6 april 2013
Förtrollad av Paris
Franks komedi kommer det lite då och då, kanske inte till alla biografer, men vi kan hoppas att Agnès Jaouis Förtrollad av Paris hittar till de svenska små-biograferna. Jaoui är en väldigt prisbelönad fransyska som gärna regisserar romantiska komedier och brukar få till det bra. Musiken och berättartekniken är viktiga delar i hennes filmer.
Här kommer vi då in på den tekniska utvecklingen. Vi mins Mise-en-Scène från förra inlägget. Nu bygger vi på med: Format, objektiv, bländare, bildhastighet, kamerans höjd och vinkel, kamerarörelser, zoom-objektivet, kompositionen, filmljud, effektljud och klippning. Allt detta har utvecklats enormt genom åren och dessa tekniska delar skapar vår filmupplevelse.
Genom filmens historia passerar vi Hollywoodfilmen (som både kan ses som klassisker och massprodukt), Tysk expressionism (mörk och teatralisk), Sovjetfilmen som är känd för sitt montage och Italiens neorealism. När vi passerat dessa filepoker hamnar vi i 1950-talets "nya våg"(nouvelle vague).
Detta innebar en viss modernisering och även att filmmediet började se tillbaka på sig själv och sin egen utveckling. Francois Truffaut debuterade med de 400 slagen (1959), en film som fick mycket uppmärksamhet och finns med i de flesta böcker om filmhistoria och filmvetenskap.
Jean- Luc Godards Till sista andetaget (1960) är den mest typiska "vågfilmen" och om ni är filmintresserade skall ni absolut se den. Typiskt för dessa filmer är att de behandlar ämnen som kanske var lite "vågade" och att de filmades på plats i verkligheten. Instabila kamerarörelser användes och till viss del improviserad dialog. Det blev även vanligare med "jump cuts", man hoppar mellan tid och rum och bryter därmed kontinuiteten.
Alla filmnördar borde läsa texter av André Bazin (1918-1958, Leukemi) som var en fransk filmteoretiker. Han har influerat en del av "Nya vågen" regissörerna. Bazin talade om neorealismens ideal, vilka möjligheter det fanns om man la ner mycket jobb på iscensättningen. Djupfokusestetik och betydelsen av att filma bilder och scener från det verkliga livet. Bort med studiokulisser (även om jag personligen älskar Trollkarlen från Oz) och fram med platserna där historien fanns på riktigt.
Detta ligger än idag kvar i den franska filmen.
Här kommer vi då in på den tekniska utvecklingen. Vi mins Mise-en-Scène från förra inlägget. Nu bygger vi på med: Format, objektiv, bländare, bildhastighet, kamerans höjd och vinkel, kamerarörelser, zoom-objektivet, kompositionen, filmljud, effektljud och klippning. Allt detta har utvecklats enormt genom åren och dessa tekniska delar skapar vår filmupplevelse.
Genom filmens historia passerar vi Hollywoodfilmen (som både kan ses som klassisker och massprodukt), Tysk expressionism (mörk och teatralisk), Sovjetfilmen som är känd för sitt montage och Italiens neorealism. När vi passerat dessa filepoker hamnar vi i 1950-talets "nya våg"(nouvelle vague).
Detta innebar en viss modernisering och även att filmmediet började se tillbaka på sig själv och sin egen utveckling. Francois Truffaut debuterade med de 400 slagen (1959), en film som fick mycket uppmärksamhet och finns med i de flesta böcker om filmhistoria och filmvetenskap.
Jean- Luc Godards Till sista andetaget (1960) är den mest typiska "vågfilmen" och om ni är filmintresserade skall ni absolut se den. Typiskt för dessa filmer är att de behandlar ämnen som kanske var lite "vågade" och att de filmades på plats i verkligheten. Instabila kamerarörelser användes och till viss del improviserad dialog. Det blev även vanligare med "jump cuts", man hoppar mellan tid och rum och bryter därmed kontinuiteten.
Alla filmnördar borde läsa texter av André Bazin (1918-1958, Leukemi) som var en fransk filmteoretiker. Han har influerat en del av "Nya vågen" regissörerna. Bazin talade om neorealismens ideal, vilka möjligheter det fanns om man la ner mycket jobb på iscensättningen. Djupfokusestetik och betydelsen av att filma bilder och scener från det verkliga livet. Bort med studiokulisser (även om jag personligen älskar Trollkarlen från Oz) och fram med platserna där historien fanns på riktigt.
Detta ligger än idag kvar i den franska filmen.
lördag 30 mars 2013
Mise-en-scén
Lite filmvetenskap så hör på vårkanten när det dessutom kommer lite franskt på bio. Bakom stängda dörrar gick upp den 22 mars och är en film av Francois Ozon, mannen som gjorde Swimmingpool 2003. Denna film bygger på spänning, mystik och manipulation-kanske inte så ovanligt för fransk film. I huvudrollerna ser vi Fabrice Luchini och Kristin Scott Thomas.
Nog om den. Mise-en-scéne är lite svår översatt så man brukar säga att begreppet betyder det framför kameran; det som sker i rutan. Omsorg läggs på val av miljö, skådespelare, ljussättning, kinematografi och bildens beskäring. Detta är delar som hela tiden utvecklats. Från börjar användes filmmediet som en slags verklighetsregistrering. Ni mins kanske inlägget om dokumentären och bröderna Lumiére. Film var i början ett realistiskt orienterat medium.
Men så kom den franske filmpionjären George Méliès på att man kunde använda filmen till icke-realism, som fantasy och illusioner, även detta i slutet av 1800talet, men kanske mest tidigt 1900-tal. Vi mins Martin Scorseses Hugo Cabret (2011) (och om ni ej sett den, fy på sig!). Méliès gjorde över 550 kortfilmer.
Fransmännen var alltså tidiga med att experimentera med film. Kanske inte så konstigt då att de lyckas med sina filmer.
Nog om den. Mise-en-scéne är lite svår översatt så man brukar säga att begreppet betyder det framför kameran; det som sker i rutan. Omsorg läggs på val av miljö, skådespelare, ljussättning, kinematografi och bildens beskäring. Detta är delar som hela tiden utvecklats. Från börjar användes filmmediet som en slags verklighetsregistrering. Ni mins kanske inlägget om dokumentären och bröderna Lumiére. Film var i början ett realistiskt orienterat medium.
Men så kom den franske filmpionjären George Méliès på att man kunde använda filmen till icke-realism, som fantasy och illusioner, även detta i slutet av 1800talet, men kanske mest tidigt 1900-tal. Vi mins Martin Scorseses Hugo Cabret (2011) (och om ni ej sett den, fy på sig!). Méliès gjorde över 550 kortfilmer.
Fransmännen var alltså tidiga med att experimentera med film. Kanske inte så konstigt då att de lyckas med sina filmer.
lördag 23 mars 2013
Brasse Brännström
Som egentligen heter Lars Brännström, är född i Stockholm 1945. Lars är en mycket duktig och flitig skådespelare som kanske är lite i skymundan. Därför drar vi nu ut honom i ljuset när han än en gång är bioaktuell. I Bäst före spelar han mot Kjell Bergqvist, Ewa Fröling, Göran Ragnestam, Meta Velander, Claudia Galli och Lars-Erik Berenett.
Det skall tidigt skall nämnas att denne man 1988 blev nominerad (med tre andra) till en Oscar för bästa manus från ett annat medie. Lars/Brasse var med och skrev om Reidar Jönssons novel "Mitt liv som hund" till ett filmmanus. Filmen regisserades sedan av Lasse Hallström.
Brasse blev känd tack vare TV, Lasse Hallström och Magnus Härenstam. Brasse fick sitt genombrott med Magnus Härenstam i barnserien Fem myror är fler än fyra elefanter 1973. Efter det var han med i Hallströms filmer En kille och en tjej (1975) och Två killar och en tjej (1983).
Brasse har hittat en roll som tafatt, men på senare dagar har vi sett honom i filmer som Sprängaren (2001) och Den bästa av mödrar (2005).
Förutom TV och film så har Magnus och Brasse kört krogshower tillsammans och drivit Maximteatern i Stockholm tillsammans med Lill Lindfors och Aller Johansson.
1990 drabbades Brasse av något så märkligt som scenskräck. Så vi får tacka Peter Falk som så småningom fick honom att gå upp på scenen igen i "Hjalmar på nätet" 2002.
Efter detta blev det en enmans-show i "Grottmannen", som gav honom en Guldmask.
2005 återförenades Magnus och Brasse på Chinateatern i "Muntergökarna" där Brasse spelar huvudrollen som den bittre Leonard (komisk touch).
Detta var lite om denne magnifike skådespelare som nu alltså kan ses på bio i filmen Bäst före.
Det skall tidigt skall nämnas att denne man 1988 blev nominerad (med tre andra) till en Oscar för bästa manus från ett annat medie. Lars/Brasse var med och skrev om Reidar Jönssons novel "Mitt liv som hund" till ett filmmanus. Filmen regisserades sedan av Lasse Hallström.
Brasse blev känd tack vare TV, Lasse Hallström och Magnus Härenstam. Brasse fick sitt genombrott med Magnus Härenstam i barnserien Fem myror är fler än fyra elefanter 1973. Efter det var han med i Hallströms filmer En kille och en tjej (1975) och Två killar och en tjej (1983).
Brasse har hittat en roll som tafatt, men på senare dagar har vi sett honom i filmer som Sprängaren (2001) och Den bästa av mödrar (2005).
Förutom TV och film så har Magnus och Brasse kört krogshower tillsammans och drivit Maximteatern i Stockholm tillsammans med Lill Lindfors och Aller Johansson.
1990 drabbades Brasse av något så märkligt som scenskräck. Så vi får tacka Peter Falk som så småningom fick honom att gå upp på scenen igen i "Hjalmar på nätet" 2002.
Efter detta blev det en enmans-show i "Grottmannen", som gav honom en Guldmask.
2005 återförenades Magnus och Brasse på Chinateatern i "Muntergökarna" där Brasse spelar huvudrollen som den bittre Leonard (komisk touch).
Detta var lite om denne magnifike skådespelare som nu alltså kan ses på bio i filmen Bäst före.
lördag 16 mars 2013
Oz the Great and Powerful och Trollkarlen från Oz
Det var en gång en framgångsrik film som hade premiär 1939. En film som handlade om hopp och vänskap. Den fick liv genom en framgångsrik barnskådespelerska vid namn Judy Garland. Warner Brothers hade äran att producera denna film, the Wizard of Oz. Denna gång, 74år senare, tar Disney ansvaret för Oz the great and Powerful.
Detta är inte en remake av the Wizard of Oz...snarare en fortsättning...snällt också av Jim Carrey att låna ut "the mask" till Mila Kunis (Theodora). Deras "nya" trollkarl spelas av James Franco...vad menar jag då med "deras"...jo folket av Oz/Emerald City, Tinkers, Quadlings och Munchkins. De leds av den goda och vackra häxan Glinda (Michelle Williams). De slåss mot hennes onda systrar Theodora och Evanora (Rachel Weisz).
3D är att föredra och bio ett måste för detta färgsprakande äventyr. Men vem är det för? Den är kanske lite för otäck för de allra minsta, men en godkänd familjefilm, där den slutliga hjälten är en person som vi alla har mycket att tacka för i vår verkliga värld.
Varning då för klyschiga repliker, lite smådryga kärleksscener och lite sömniga och uttråkande "pepp-talks". Men värd att se trotts detta.
Betyg: 3.a
Oz the Great and Powerful (2013)
Versionen från 1939 tror jag tyvärr inte tilltalar dagens ungdom då man fick lösa specialeffekterna på ett påhittigt sätt för sin tid. Men för alla som älskar film och gillar att se tydliga drag i filmens utveckling, och för alla mindre barn (3-6år) rekommenderar jag även the Wizard of Oz (1939).
En film som innehåller mycket musik och sången "Somewhere Over the Rainbow"
Dessutom använder man färgfilm endast i landet Oz, detta var när färgfilmen var ny och det gav en fin effekt på skillnaden mellan den hårda vardagen och fantasilandet. Lite överseende får man ha med att Judy Garland var 17år när hon spelade Dorothy som i boken av L. Frank Baums endast är 12år. Boken kom 1900 och totalt skrev Baum 14 böcker om landet Oz.
I mina ögon är denna film helt underbar och jag får alltid ett leende på läpparna när jag ser den! Inget slår en oskuldsfull 17åring...(haha). "Toto, I have a feeling we'er not in Kansas anymore." (Dorothy Gale- the Wizard of Oz 1939)
Betyg. 4.a
Detta är inte en remake av the Wizard of Oz...snarare en fortsättning...snällt också av Jim Carrey att låna ut "the mask" till Mila Kunis (Theodora). Deras "nya" trollkarl spelas av James Franco...vad menar jag då med "deras"...jo folket av Oz/Emerald City, Tinkers, Quadlings och Munchkins. De leds av den goda och vackra häxan Glinda (Michelle Williams). De slåss mot hennes onda systrar Theodora och Evanora (Rachel Weisz).
3D är att föredra och bio ett måste för detta färgsprakande äventyr. Men vem är det för? Den är kanske lite för otäck för de allra minsta, men en godkänd familjefilm, där den slutliga hjälten är en person som vi alla har mycket att tacka för i vår verkliga värld.
Varning då för klyschiga repliker, lite smådryga kärleksscener och lite sömniga och uttråkande "pepp-talks". Men värd att se trotts detta.
Betyg: 3.a
Oz the Great and Powerful (2013)
Versionen från 1939 tror jag tyvärr inte tilltalar dagens ungdom då man fick lösa specialeffekterna på ett påhittigt sätt för sin tid. Men för alla som älskar film och gillar att se tydliga drag i filmens utveckling, och för alla mindre barn (3-6år) rekommenderar jag även the Wizard of Oz (1939).
En film som innehåller mycket musik och sången "Somewhere Over the Rainbow"
Dessutom använder man färgfilm endast i landet Oz, detta var när färgfilmen var ny och det gav en fin effekt på skillnaden mellan den hårda vardagen och fantasilandet. Lite överseende får man ha med att Judy Garland var 17år när hon spelade Dorothy som i boken av L. Frank Baums endast är 12år. Boken kom 1900 och totalt skrev Baum 14 böcker om landet Oz.
I mina ögon är denna film helt underbar och jag får alltid ett leende på läpparna när jag ser den! Inget slår en oskuldsfull 17åring...(haha). "Toto, I have a feeling we'er not in Kansas anymore." (Dorothy Gale- the Wizard of Oz 1939)
Betyg. 4.a
söndag 10 mars 2013
Jennifer Lawrence
Men 2010 kom hennes stora genombrott och erkännande i filmen Winter's Bone. Filmen var nominerad till fyra Oscars, Bästa film, Bästa skådespelerska, Bästa manliga biroll och manus för film. Den tog tyvärr ingen av dessa priser. Filmen stod mot storfilmer som the King's Speech, Black Swan och Inception (m.fl.).
Efter detta trodde inte jag att jag sett henne förrän i the Hunger Games (2012), men där hade jag fel. Det är Jennifer Lawrence som gör rollen Raven/Mystique i X-Men: First Class (2011).
Men hon valde att göra en del mindre lyckade filmer mellan de bra filmerna, och det är det jag menar när jag säger att Jennifer inte har valt den bästa vägen. Men det finns inte många som bara väljer filmmanus som slår. (Leonardo DiCaprio och Tom Hanks är dock två personer som lyckas ganska väl med detta, även Meryl Streep och Anne Hathaway är bra på detta).
Men nu skall vi fortsätta se framåt och 2012 slog the Hunger Games knock på många och spås bli den nya "Twiligt"- inte i likhet, men i popularitet. Efter denna film har Jennifer kunnat välja relativt fritt bland filmmanus och lotten föll på en lite udda film som på svenska heter Du gör mig galen!, men på engelska har en lite mer tilltalande titel: Silver Linings Playbook.
Här fick Jennifer sin Oscar för bästa skådespelerska, kanske lite otippat. Hon passade på att göra en scen på väg fram till scenen också (men med klass!). Hon spelar mot B-skådisen Bradley Cooper som är 15år äldre och mer känd från komedier- speciellt Baksmällan (2009). Och tydligen var detta så lyckat så Jennifer och Bradley jobbar ihop igen i Serena (2013), tror dock inte denna film är lika lyckad som Du gör mig galen!
Men misströsta inte, för i höst kommer del två i the Hunger Games: Catching Fire.
måndag 4 mars 2013
Dokumentären
Dokumentären har funnits så länge filmmediet har funnits. Bröderna Lumières första filmvisning i Paris 1895 var alltså dokumentärt. Men begreppet kom 1926, då Engelsmannen John Grierson talade om Flahertys film Moana.
I år fick Malik Bendjellouls film Seaching for Sugar Man en Oscar för Bästa Dokumentär. Förra året fick dokumentären ett uppsving i Sverige med denna film och Palme. Det är även känt att filmer som baseras på verkligheten oftast berör mer än helt fiktiva. Argo fick Oscar för Bästa Film där Ben Affleck regisserar och spelar i ett drama om en CIAhändelse under 1980-talet. I Sverige fick CallGirl viss uppmärksamhet-tyvärr hamnade filmens budskap i skymundan då debatten om en högt uppsatt politiker tog mycket av uppmärksamheten).
Men nu är det rena dokumentären som skall stå högt en stund. De dokumentärer som synts mest är Michael Moores Bowling for Columbine (2002), Fahrenheit 9/11 (2004) och Sicko (2007). De är bra berättade historier, men man skall alltid ha klart för sig att dokumentärer är subjektiva. Moore har något att han vill säga med sina dokumentärer. Så även om fotot är ljudet är dokumentärt, kan det klippas i materialet.
Dokumentärer har ibland ett politiskt syfte. Vi mins Davis Guggenheims En obekväm sanning (2006) där Al Gore spelade en stor roll i berättandet om klimatförändringen på vår jord.
Personporträtt är också vanligt. Förra året kom dokumentärer om bland andra Bob Marley, Woody Allen, Palme och Sixto Rodriguez. Värt att nämna är att det finns en uppsjö av dokumentärer om andra världskriget, detta är en händelse som är viktig i vår historia. Överlevande människor återberättar denna mörka tid, en tid som inte får glömmas.
Vi får se vilka dokumentärer som dyker upp under 2013, och om några av dem kommer till biografen eller om dem går direkt till TV eller DVD/BR. Men tills dess kan man gräva bland alla dokumentärer som redan finns.
Nu kan vi njuta av Ystadpojken Malik Bendjellouls Searching for Sugar Man.
I år fick Malik Bendjellouls film Seaching for Sugar Man en Oscar för Bästa Dokumentär. Förra året fick dokumentären ett uppsving i Sverige med denna film och Palme. Det är även känt att filmer som baseras på verkligheten oftast berör mer än helt fiktiva. Argo fick Oscar för Bästa Film där Ben Affleck regisserar och spelar i ett drama om en CIAhändelse under 1980-talet. I Sverige fick CallGirl viss uppmärksamhet-tyvärr hamnade filmens budskap i skymundan då debatten om en högt uppsatt politiker tog mycket av uppmärksamheten).
Men nu är det rena dokumentären som skall stå högt en stund. De dokumentärer som synts mest är Michael Moores Bowling for Columbine (2002), Fahrenheit 9/11 (2004) och Sicko (2007). De är bra berättade historier, men man skall alltid ha klart för sig att dokumentärer är subjektiva. Moore har något att han vill säga med sina dokumentärer. Så även om fotot är ljudet är dokumentärt, kan det klippas i materialet.
Dokumentärer har ibland ett politiskt syfte. Vi mins Davis Guggenheims En obekväm sanning (2006) där Al Gore spelade en stor roll i berättandet om klimatförändringen på vår jord.
Personporträtt är också vanligt. Förra året kom dokumentärer om bland andra Bob Marley, Woody Allen, Palme och Sixto Rodriguez. Värt att nämna är att det finns en uppsjö av dokumentärer om andra världskriget, detta är en händelse som är viktig i vår historia. Överlevande människor återberättar denna mörka tid, en tid som inte får glömmas.
Vi får se vilka dokumentärer som dyker upp under 2013, och om några av dem kommer till biografen eller om dem går direkt till TV eller DVD/BR. Men tills dess kan man gräva bland alla dokumentärer som redan finns.
Nu kan vi njuta av Ystadpojken Malik Bendjellouls Searching for Sugar Man.
måndag 18 februari 2013
Mr. Willis, it's hard to die?!
Bruce Willis tidigare på Coffee for Real
Länken ovan går till ett tidigare inlägg jag skrev om Bruce...
Men nu har han försökt dö hårt för femte gången och han misslyckas igen. Oj, förstörde jag något nu?! Nej det kan jag aldrig tänka mig, för denne Bruce Willis, född 1955 i Idar-Oberstein, Västtyskland, gör inte så komplicerade filmer när det kommer till handlingen. Han är en actionstjärna som ofta får repliker som är klyschiga men ibland får oss att skratta. Bruce börjar närma sig 100 långfilmer och om några år är jag helt säker på att han har det i bagaget.
Mr. Willis har aldrig vunnit en Oscar, men en Golden Globe fick han redan 1987 för TV-serien "Par i Brott".
Han har även en Prime Time Emmy Award för sin roll Paul Stevens i TV-serien "Vänner". 2006 fick han sin stjärna på Walk of Fame.
Bruce Willis har gjort en hel del TV-serier, visste ni att han var med i "Miami Vice" 1984?!
Men det var som polisen John McClane i Die Hard (1988) han verkligen fick en plats i Hollywood och på vita duken. John McClane gick hem hos de flesta då han är lite av en hårding och ett "smart-ass", som dessutom är lite "dirty".
Han var även med i Titta han snackar...då tänker ni: "Som vadå?!" Jo, ungen-Mikeys- röst/tanke. Efter detta har det blivit fyra till Die Hardfilmer, en del jobb tillsammans med stor-regissörer som Quentin Tarantin, Luc Besson, Frank Miller och Robert Rodriguez. Han har även varit med i filmer som Charlie's Angels, Ocean Twelve och the Expendables utan att stå med i eftertexten.
2012 var ett av Bruce Willis mest arbetsamma år då han gjorde Moonrise Kingdom, the Expendables 2 och Looper på filmfronten och nu under 2013 är han aktuell med A Good Day to Die Hard och G.I. Joe: Retaliation. Sin City: A Dame to Kill For är också på G.
Nej, denne Willis är nästintill odödlig...men bara nästan!
Länken ovan går till ett tidigare inlägg jag skrev om Bruce...
Men nu har han försökt dö hårt för femte gången och han misslyckas igen. Oj, förstörde jag något nu?! Nej det kan jag aldrig tänka mig, för denne Bruce Willis, född 1955 i Idar-Oberstein, Västtyskland, gör inte så komplicerade filmer när det kommer till handlingen. Han är en actionstjärna som ofta får repliker som är klyschiga men ibland får oss att skratta. Bruce börjar närma sig 100 långfilmer och om några år är jag helt säker på att han har det i bagaget.
Mr. Willis har aldrig vunnit en Oscar, men en Golden Globe fick han redan 1987 för TV-serien "Par i Brott".
Han har även en Prime Time Emmy Award för sin roll Paul Stevens i TV-serien "Vänner". 2006 fick han sin stjärna på Walk of Fame.
Bruce Willis har gjort en hel del TV-serier, visste ni att han var med i "Miami Vice" 1984?!
Men det var som polisen John McClane i Die Hard (1988) han verkligen fick en plats i Hollywood och på vita duken. John McClane gick hem hos de flesta då han är lite av en hårding och ett "smart-ass", som dessutom är lite "dirty".
Han var även med i Titta han snackar...då tänker ni: "Som vadå?!" Jo, ungen-Mikeys- röst/tanke. Efter detta har det blivit fyra till Die Hardfilmer, en del jobb tillsammans med stor-regissörer som Quentin Tarantin, Luc Besson, Frank Miller och Robert Rodriguez. Han har även varit med i filmer som Charlie's Angels, Ocean Twelve och the Expendables utan att stå med i eftertexten.
2012 var ett av Bruce Willis mest arbetsamma år då han gjorde Moonrise Kingdom, the Expendables 2 och Looper på filmfronten och nu under 2013 är han aktuell med A Good Day to Die Hard och G.I. Joe: Retaliation. Sin City: A Dame to Kill For är också på G.
Nej, denne Willis är nästintill odödlig...men bara nästan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)