Ett gäng pensionärer bestämmer sig för att dra till Indien och leva lyxliv. Men när de kommer till Hotellet så är det inte alls så tjusigt som det lovats. Ok, riktigt så enkelt är det inte. Det är komplexa karaktärer som inte kände varandra innan resan, och de befinner sig alla på olika mentala stadier och platser. I detta allvarliga drama finns det pricksäker komik. Det är detaljerna i filmen som lyfter den, och mycket bra skådespel från hela ensemblen. Maggie Smith är hur bra som helst som en butter, rasistisk gamling. Bill Nighys relationsdrama är också väldigt träffsäkert och jag tror det är många kvinnor som känner igen sig. Hur de vill kontrollera sina män...
Dessutom är det färggrant, fattigt, skitigt, högljut och alldeles, alldeles...underbart!! Men filmen vänder sig helt klart till en äldre publik. Och jag undrar om England, eftersom de är dom som "ploppar" fram denna film, också har problem med äldreboende. Denna film ligger rätt i tiden i Sverige eftersom det är på nyheterna om äldrevården som missköter sig. Många funderar säkert på sitt åldrande och sin framtid och för alla dessa själar är filmen gjord. Den kan självklart ses av alla, men det är inte säkert man tar den till sig på samma sätt.
Dessutom får vi lära oss en del om Indisk kultur, vilket är intressant för den nyfikne, eller kanske blir det ett nostalgiskt möte för alla er som varit i Indien.
Jag är i allafall glad när jag lämnar biosalongen och känner att filmen gav mig mer än den lovade!
Betyg: 4.a
Hotell Marigold (2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar