Hotell Marigold

Vi beger oss till Indien och gör sällskap med några av Englands mest kända skådespelare, eller vad sägs om Maggie Smith (Harry Potterfilmerna), Bill Nighy (Love Actually, Pirates of the Caribbean), Judi Dench (senare James Bondfilmer), Tom Wilkinson (Batman Begins) och Dev Patel (Slumdog Millionaire).

Ett gäng pensionärer bestämmer sig för att dra till Indien och leva lyxliv. Men när de kommer till Hotellet så är det inte alls så tjusigt som det lovats. Ok, riktigt så enkelt är det inte. Det är komplexa karaktärer som inte kände varandra innan resan, och de befinner sig alla på olika mentala stadier och platser. I detta allvarliga drama finns det pricksäker komik. Det är detaljerna i filmen som lyfter den, och mycket bra skådespel från hela ensemblen. Maggie Smith är hur bra som helst som en butter, rasistisk gamling. Bill Nighys relationsdrama är också väldigt träffsäkert och jag tror det är många kvinnor som känner igen sig. Hur de vill kontrollera sina män...

Dessutom är det färggrant, fattigt, skitigt, högljut och alldeles, alldeles...underbart!! Men filmen vänder sig helt klart till en äldre publik. Och jag undrar om England, eftersom de är dom som "ploppar" fram denna film, också har problem med äldreboende. Denna film ligger rätt i tiden i Sverige eftersom det är på nyheterna om äldrevården som missköter sig. Många funderar säkert på sitt åldrande och sin framtid och för alla dessa själar är filmen gjord. Den kan självklart ses av alla, men det är inte säkert man tar den till sig på samma sätt.

Dessutom får vi lära oss en del om Indisk kultur, vilket är intressant för den nyfikne, eller kanske blir det ett nostalgiskt möte för alla er som varit i Indien.

Jag är i allafall glad när jag lämnar biosalongen och känner att filmen gav mig mer än den lovade!

Betyg: 4.a
Hotell Marigold (2011)

En Fiende Att Dö För

Ta en Norsk, en Nazist och en Bellman och placera dom på en båt mitt ute i det kalla vattnet. Ta en historie om pangaea för att få det lite mer oskyldigt och vetenskapligt. Jo, det är det Peter Dalle har gjort här.

Tiden är 1939 innan andra världskriget bryter ut och det handlar om en expedition till Svalbard där en grupp vetenskapsmän och geologer skall forska om Wegeners teori om Pangaea, den stora landsplattan som en gång höll alla våra kontinenter samman. Ombord finns ca tio personer, varav sex stycken är välutvecklade karaktärer som Leni (Jeanette Hain), den vackra kvinnan, Friedrich (Axel Prahl) som skall hålla i trådarna. Martin (Allan Corduner), en judisk vetenskapsman. Terrence (Tom Burke), en outsider som skall filma/dokumentera det hela. Normannen (Sven Nordin) som är kapten på båten och Gustav (Richard Ulfsäter) som är svensk och expert på sprängmedel.

Övriga på båten är ryssar och får spela dumstrutarna...kanske gjorde Dalle det lite väl enkelt för sig här. Men det hela blir intressant när besättningen får beskedet om att Tyskland invaderat Polen. När England och Frankrike sedan ställer sig mot Tyskland vet besättningen inte vilka som är deras vänner eller fiender. Det blir inte bättre när "Berlin" ber den lilla båten om hjälp.

Detta blir inte alls så tokigt, en berättelse kan alltid bli intressant om den berättas på rätt sätt. Här är klippningen bra och det blir spännande. En del monologer är väldigt bra, Allan Corduner är mycket bra som Martin och Tom Burke som spelar Terrence gör en godkänd insatts. Svensken och Norrmannen har emellanåt en Kapten Haddock och Tintin relation, men den är tyvärr inte så jämn. Det är svensken Richard Ulfsäter som är den svaga länken i filmen.

Trotts detta tycker jag att denna tysk/svenska film är väl värd att se.

Betyg: 3.a
En fiende att dö för (2012)

the Artist

Väntan är över, Oscarsvinnaren för Bästa Film är här, the Artist. Det är en Fransk film...så egentligen kanske den skulle vunnit en Oscar för bästa utländska film, men eftersom amerikanen John Goodman (m.fl.) är med så kanske Hollywood tyckte att den var Amerikansk...eller så kanske det är den amerikanska filmhistorien som filmen faktiskt handlar om som var avgörande, vem vet? Den fick 10 Oscarsnomineringar totalt och var mycket uppskattad eftersom den tog hem 5 av dom.

Filmen går i nostalgin och filmhistoriens tecken. Den är svart/vit och så gott som stum, bortsett från all musik. Redan i förtexten känner man den gamla stilen rinna över biopubliken. Vi befinner oss i 1920-talet, och filmen/ den rörliga bilden är glamorösare än någonsin. George Valentin (Jean Dujardin) är den starkast lysande stjärnan på filmhimmelen. Han har charm, humor och självförtroende. Allt en kvinna vill ha i en man. En kväll vid en premiär trillar den vackra flickan och beundrarinnan Peppy Miller framför honom och fotograferna börjar ta fler bilder än någonsin. Nästa dag lyder tidingsrubrikerna "Who's that Girl" (Madonna, tänker ni då).

George och Peppy träffas igen strax därefter inne på filmstudion. George är gift, men han kan inte riktigt slita sig från den vackra Peppy. Romantiskt så det står härliga till, eller vänder man på det och ser det från George frus vinkel så är det inte så kul längre, men det skall man givetvis inte göra!

Det är charmigt och skoj, skådespelarna är bättre än någonsin, nästan lite skönt att slippa snacket. Fotot är väldigt bra och det är intressant att se hur det kunde ha gått till på en filminspelning under 1920talet och hur ljudet introducerades. Alla som gillar film skall så klart se denna film.

Betyg: 4.a
the Artist (2011)

Går i Borlänge och på Smultronstället (Folkets Hus) i Falun. http://www.masmedia.se/

Nobels Testamente

Liza Marklunds böcker fortsätts skrivas om till filmmanus, och detta är den tredje filmen där kriminalreportern Annika Bengtzon har huvudrollen. Vi har bytt skådespelare från Helena Bergström till Malin Crépin. Platsen är Nobelfesten och ett mord tar plats mitt framför Annika. Hon vill skriva om det...men får inte...(skulle en reporter vekligen lyda?).

Danska Peter Flinth har regisserat denna film, han har tidigare gjort bland annat Wallander och Arn. Frågan är ju om dessa filmer inte är TV-filmer? Ibland tycker jag att dessa filmer, Beck, Wallander och övriga kriminalfilmer kan skippa bioduken. Nobels Testamente är inget undantag, tyvärr.

Jag klämde mig igenom boken på ett par dagar, och det är bland det sämsta jag har läst. Så när jag satt mig på Falan-bion i Falun igår kväll så hade jag allt annat än höga förväntningar. Kan avslöja att man gått långt ifrån boken och försökt ta bort all dötext och gått rakt på huvudhändelser (en del huvudhändelser har man sollat bort). Man har tagit bort många karaktärer, vilket är lite synd...det är sällan dom som är problemet, utan den tafatta och kantiga dialogen. Tack och lov är själva Annika Bengtzon helt ok, i boken känns det som att hon har dubbla, eller multipla personligheter. Men Malin Crépin har valt att spela henne lite tuffare. Men relationen mellan henne och hennes man är svår att få grepp om. Bäst är relationen mellan Annika och hennes arbetskollega Berit (Kajsa Ernst).

Skådespelarna gör ett ok jobb, det är manuset som är problemet. Det är inte intressant. Det är en relativt komplex kriminalgåta som skall lösas på 90min. Och i detta fall funkar det inte. Sen irriterar jag mig lite på att man har försökt att få "Kitten" lik Noomi Rapace...eller vad tycker ni om slutscenen ni som sett den...

Nej, skippa boken och vänta tills filmen kommer på TV4...den är ogenomtänkt, fast ett och annat fint foto över Stockholm har dom ju...

Det kommer fler filmer med Annika Bengtzon, så det mjölkas för fullt...

Betyg: 2
Nobels Testamentet (2012)

Hugo

"Film has the power of catching dreams."

Flest Oscarsnomineringar 2011 (11st) fick Martin Scorsese's barnfilm Hugo. Den kommer den 16 mars till Sverige, men i USA hade filmen premiär i slutet av november. Det handlar om den lilla föräldralösa pojken Hugo (Asa Butterfield) som bor i tågstationens väggar i Paris. Brian Selznick heter mannen bakom boken "the Invention of Hugo Cabret". Hugo klarar sig genom att hålla sig gömd. Men en dag har han sönder en leksaksmus hos en leksakshandlare, som har sitt lilla leksaksbås inne på stationen. Leksakshandlaren råkar vara Georges Méliès (Ben Kingsley), en väldigt betydelsefull filmmakare från slutet av 1800talet. Méliès gjorde den första SciFi filmen A Trip to the Moon.

Hugo förlorar sin döda fars skissbok, eller rättare sagt Méliès beslagtar den. Hugo blir förtvivlad eftersom han behöver ritningarna för att fixa en "klockrobot" som hans far lämnat efter sig. Här börjar äventyret. Hugo får hjälp av flickan Isabelle (Kick Ass tjejen Chloë Grace Moretz).

I början är det sparsamt med dialog vilket passar filmen bra. Men när äventyret väl kommer igång får vi se vad skådespelarna verkligen går för, vilket är ok, inte kanon men ok. Animationen är väldigt fin och den går bra ihop med verkligheten. Det är en bra historia och jag är mycket underhållen av filmen, som absolut är en biofilm. Det är stort fokus på filmhistoria vilket jag tror kommer uppskattas. Alla som läst filmhistoria kommer känna igen de svart/vita filmklippen från slutet av 1800talet och början av 1900talet. Det känns som en hyllning till de första filmskaparna, de som lade grunder till sånna som Scorsese.

Kan även nämna att Christopher Lee, Sacha Baron Cohen, Jude Law och Helen McCrory finns med som skådespelare och inge  mindre än Johnny Depp är med och producerar. Detta skulle ha kunnat vara en 5.a, men jag sätter "bara" en 4.a då jag tycker att den tappar tempo ibland och att skådespelet inte är helt 100%

Betyg: 4.a
Hugo (2011)