Svinalängorna

Susanna Alakoski har skrivit boken som denna film baseras på, det är Pernilla August som regisserat fritt efter den. Detta är ett svenskt drama...ja, ytterligare ett drama alltså. My Lord!!! Varför gör Sverige bara drama?! Ola och Noomi Rapace har huvudrollerna...mmm, jag gillar ingen av dom, så ni förstår att jag inte förväntade mig så mycket mer än ren och skär förstörelse av boken (som jag inte läst).

Det handlar om en flicka, Leena, med finsk bakgrund som vuxit upp under lite halvtaskiga omständigheter- fattigdom, alkoholism och våld-i Ystad. Leenas familj är en invandrarfamilj som kom till Sverige på 60talet, man får följa med i Leenas barndom genom hennes minnen. I nutid har Leena försökt förtränga hela hennes uppväxt och hon lever nu i Stockholm med en egen familj. Barndommen och de hemska minnena hinner ikapp henne när hon får samtalet om att hennes mamma skall dö. Det är hennes man, Johan, som tar beslutet att ta med henne och flickorna till Ystad för att ta ett sista farväl. Detta vill egentligen inte Leena...

Det är Noomi och Ola Rapace som spelar Leena och Johan i nutiden, och vi ser Tehilla Blad spela Leena under hennes barndom. Jag gillar inte riktigt nutidsberättelsen, jag har väldigt svårt för Noomi, jag ser att hon är en extremt begränsad skådespelerska. Hon har ett osympatiskt utseende och hon kan inte förställa rösten. Hon förlitar sig på att stirra medsina svarta ögon och dessutom har de valt att hålla hennes hår kort-det är med andra ord Lisbeth Salander vi ser... Ola gör även han en blek insats, de berör mig helt enkelt inte.

Men jag är positivt överraskad på berättandet om hennes barndom. Tehilla berör och Outi Mäenpää och Ville Virtanen som spelar hennes föräldrar gör filmen intressant. Hur klarar sig då Pernilla August som regissör? Så där får man väl säga, det är ingen succee som Maria Bloms Masjävlar eller Sofia Coppolas Lost in Translation, men hon får gärna göra ett till försök om hon vill...kanske välja en bättre fotograf och kanske skulle de ha jobbat mer med musiken. Annars tycker jag stilen på berättandet, att man går tillbaka i minnen (populärt i amerikanska filmer) är ett bra knep.

Betyg 2

Svinalängorna (2010)