Kommissarie Späck

Komedi på Fredrik Granbergs vis om Martin Beck och Irene Huss, men i denna version heter karaktärerna Mårten Späck (Leif Andrée) och Irene Snusk (Cecilia Frode). Vi träffar även den ständigt arge Grünvald Karlsson (Johan Hedenberg), Chefen Margaretha Ohren (Per Morberg) och grannen till Späck (Rolf Skoglund).

Det handlar om en seriesjälvmördare, och piratkopiering av svensk film. Manuset är inte helt kasst, jag tror till och med att det är i klass med vissa original Beckmanus. Det är lite fånigare och ibland lite för lite eller för mycket. Men filmen står sig ganska bra i sin genre. Det poppar upp lite kändisar som Dogge Doggelito och Markolio i vissa scener. Det är alltid skoj med ologiska saker i filmer, och lite så jobbar Fredde Granberg.

Viss dialog är bra, men tyvärr är den oftast ganska uppenbar och nästan tråkig...inte bra i en komedi. Lite enkelt att se vem som är skurk också, men det är kanske inte det viktiga i den här typ av film. Späck äter tills det blir motbjudande och lite skämt om motion slängs in, Grünvald är arg, men jag tror man skulle kunna överdriva det lite till. Irene Snusk är inte speciellt snuskig...nej, hon är snarare det normala i filmen.

Per Morberg som kvinna fungerar ganska bra tycker jag, och att Ulf Malmros som infiltratör är genialt!

Filmen är lagom lång, 1h 26min, det går hyffsat att äta godis till den...men ibland är den lite äcklande. Annars vet jag inte om det är en biofilm direkt, den går nog väldigt bra att se hemma i soffan. Men jag är inte besviken på filmen, vilket är en sensation då jag har svårt för den här typ av film.

Kommissarie Späck (2010) bioaktuell

Betyg: 2.a