måndag 30 november 2009

Luftslottet som Sprängdes

Ja, det gick fort mellan filmerna. Man fick ju knappt smälta Flickan som Lekte med Elden, som förövrigt var en misslyckad tolkning av boken. Jag vet inte vad Daniel Alfredsson (regissören) tänkte när han gjorde den filmen. Skådespeleriet var katastrofalt dåligt, kan liknas vid TV-såpor som Skilda Världar och Nya Tider.

Men denna gång gjorde jag ett val, valet var att inte läsa boken innan. Tänk att jag tror att detta gjorde tricket. Om ni nu har lyckats med att inte läsa böckerna så läs dom inte innan ni ser filmerna. Jag tror man finner filmerna mycket bättre då, eftersom man slipper sakna delar från böckerna. Nu är det självklart att man inte skall ta med allt som finns i boken, men man har ju sin egna tolkning av boken, och det innebär att man troligtvis hade fokuserat på historien till filmen på ett annat sätt än regissören.

Denna film tar vid där förra filmen slutade. Lisbeth har förts till sjukhus, Zalachenko (Lisbeths pappa) likaså och Niederman (Lisbeths halvbror) yrar omkring på fri fot och har ihjäl folk lite här och där. Ytterligare en skurk får mer utrymme, Dr. Teleborian (som spelas av Anders Ahlbom som är en bra svensk skådis som får för lite uppmärksamhet!!!), som hjälpt till med att göra Lisbeths barndom till ett helvete. Filmen fortsätter i samma anda som de andra två. Att sätta dit män som hatar kvinnor. Denna film är dock historien om Lisbeths upprättelse genom Mikael Blomkvists tidning Millennuim.

Blomkvist vill även sätta dit Zalachenko, och hittar då en grupp inom SÄPO som under 1970-talet hjälpt Zalachenko undan lagen. Dessa personer får reda på att Mike är dom på spåret och nu måste alla spår undanröjas.

Mmmm, spännande, eller?
Jo, men denna gång har Daniel Alfredsson jobbat mer tror jag. Dessutom har han slängt in farsan Hans Alfredsson i en av rollerna. Det tog lite tid innan jag kände igen honom, han hade inte sin vanliga dialekt. Väldigt intressant att se Hasse i en allvarlig roll, bara det gör det värt att se. Precis som att se Sven- Bertil Taube som Henrik Vanger i första filmen. Noomi är också mer hemma i rollen som Lisbeth, det samma gäller Lena Endre, Sofia Ledarp och Jacob Ericksson som är redaktionen på Millennium. Vi får även se Plague, Lisbeths hackervän, mer.

Filmen är väldigt mycket bättre än Flickan som Lekte med Elden, men sämre än Män som Hatat Kvinnor. Den är ca 2h30min, vilket är lite för långt, man kunde alltså ha tightat den ytterligare. Men flödet är godkänt, och nu när jag sitter med boken så tror jag ändå att man valt rätt delar från boken. Tyvärr målar man upp den svenska polisen som ganska värdelös, och MC gäng får man inte någon respekt för...men det är kanske inte direkt meningen heller.

Värd att se på bio...hmm, njea- den gör sig nog bra på en 42" LCD också.

2012

Wii, äntligen en katastroffilm, jag har väntat och väntat...(ironi)

Roland Emmerich, den tyske katastrofregissören, borde vid detta lag se sig själv som proffs på denna genre. Han har tidigare gjort Independence Day, Godzilla, The Day After Tomorrow och 10.000BC. 10.000BC kanske inte är en klassisk katastroffilm, men den innehöll mängder av effekter, vilket en katastroffilm bör innehålla.

Vad behövs då för att lyckas med denna typ av film?
Kändisar kan vara bra att ha med, typ John Cusack, Amanda Peet (som dessutom är snygg), Woody Harrelson, Danny Glover (som president) och dessutom Oliver Platt som en lite mer osympatisk karaktär (jag fann dock denna karaktär som den mest trovärdiga). Nej, rollistan kan jag inte klaga på...

Bra historia...nope, det behövs inte en speciellt bra story, men du behöver två "team"- de goda mot de onda...typ amerikanerna mot ryssarna...eller FN mot terroristerna...eller amerika mot världen...

Vad hittar jag här då? Hmm, jo amerikanerna är nog de goda, men denna gång plockar de in delar av Europa (en del amerikaner tror att Europa är ett land så därför försvårar vi det inte för dom) Kina och Indien finns också med på ett hörn. Det finns någon enstaka ryss som visar sig vara relativt osympatsik i slutet också, men annars är skurken naturfenomenet att jordskorpans temperatur stiger så fort så att jordplattorna (plate tectonics) börjar röra sig, resultatet blir jordbävningar och tsunamivågor jorden över.

Men sjävklart har de högsta makthavarna i USA vetat om detta en viss tid och byggt en ark, men vilka skall få åka med på arken då? Först till kvarn? De rika? De smarta? Dom som byggt det? Ja, ni får väl se...

Kärlek då, behövs det en sån liten story...

Nej! Tycker jag, men visst smäller man in en sån i denna film också. Den ger inte mkt...men presidentens dotter måste väl få fatta tycke för någon smart, stilig och enormt självuppoffrande idiot...

Hur håller den då?
Skådespelarmässigt är det inte någon katastrof. John Cusack är helt ok, men jag förstår inte varför han valde att göra denna film. Han blir sämre på att hitta guldkorn som han brukade hitta. Filmer som Grosse Point Blank och High Fidelity är hans bästa fortfarande, dom gjorde han 1997 och 2000.

Woody är asskön som hippienörd...jag älskar hans intro på hans hemsida...

Danny Glover fick ju en otacksam roll...president är ju president, måste alltid spelas upp som en hjälte...en president får aldrig vara osympatisk eller självisk...the captain must go down with his ship...

Högsta betyg i denna film får Oliver Platt som inte gjort mycket väsen på sista tiden, men nu så!!!

Varför skall man se den på bio då?
Jooo, men vem vill inte se mäktiga jordbävnigar som får stora städer som LA, NY och Rio att trilla under ytan. Enorma vågor som sväljer berg som everest, och panikslagna människor som hoppar, klättrar, slänger sig hit och dit för att överleva den grop vi själav har grävt oss med hjälp av avgaser och överdriven energiförbrukning.

Specialeffekterna är filmen, och dom är väldigt bra! Men den får bara en 2.a, den skall dock ses på bio så man får upplevelsen av ljud och bild.


Next: Stieg Larssons Luftslottet som Sprängdes av Daniel Alfredsson...ja, han fick hjälp med det.

lördag 7 november 2009

Så Olika

Helena Bergström fortsätter regissera film med mannen Colin Nutley som producent. Även denna gång handlar det om en samhällssatir. Förra filmen, Se Upp För Dårarna fick bra mottagande och var i mitt tycke en klar 3.a. Den filmen handlade om hur invandrare skulle anpassa sig till Sverige, och hur de med hög utbildning i sitt hemland kan ha det svårt att få jobb inom sin proffession i ett annat land. Me självklart handlade den mest om hur tjejer vill ta sig in i polisyrket. Nog om den nu!

I denna film handlar det om ett flertal personer som befinner sig inom mediavärlden eller politiken. Huvudpersonerna är, även i denna film, två tjejer- två systrar. En syster, Sanna (Anna Ulrika Ericsson), jobbar som producent för ett slags "Allsång på Skansen" och den andra, Lotta(Ingela Olsson), har precis lyckats slå igenom inom politiken som finansborgarråd. Vi följer deras problematik som kvinnor inom de olika yrkena. De är dessutom mycket olika. Lotta är frånskild tvåbarnsmamma, och Sanna är en medelålders partypingla.
Dessutom finns en en hel drös med hyffsat intressanta biroller som spelas av kända svenska skådisar. Rolf Lassgård, Johan Widerberg, Rickard Wolff och en strålande Philip Zandén. En del kan uppleva detta som en dokusåpa eller bara en ren såpa som tryckts ihop på 108minuter. Men jag hittar ändå viss charm i allt virrvarr. Mats Bråstedt på Expressen har svårt att se att Helena har regisserat filmen, han pstår att det lika gärna kunde vara Colin Nutley som regisserat den, men där måste jag nog hugga! Colin och Helena har helt olika humor, och det är ju lite tragiskt att Mats inte märker det. Helena har även en talang för att övrdriva lagom mycket där det fungerar med överdrifte. Filmen är mer lämpad för oss tjejer, och det är absolut inget mästerverk, men viss charm har den, och nog skrattar jag en del åt den knäppa Romeo & Julia historien som är invävd i den.
En klar 3.a, igen. Men visst, man kanvänta tills den kommer på TV.