Mise-en-scén

Lite filmvetenskap så hör på vårkanten när det dessutom kommer lite franskt på bio. Bakom stängda dörrar gick upp den 22 mars och är en film av Francois Ozon, mannen som gjorde Swimmingpool 2003. Denna film bygger på spänning, mystik och manipulation-kanske inte så ovanligt för fransk film. I huvudrollerna ser vi Fabrice Luchini och Kristin Scott Thomas.

Nog om den. Mise-en-scéne är lite svår översatt så man brukar säga att begreppet betyder det framför kameran; det som sker i rutan. Omsorg läggs på val av miljö, skådespelare, ljussättning, kinematografi och bildens beskäring. Detta är delar som hela tiden utvecklats. Från börjar användes filmmediet som en slags verklighetsregistrering. Ni mins kanske inlägget om dokumentären och bröderna Lumiére. Film var i början ett realistiskt orienterat medium.

Men så kom den franske filmpionjären George Méliès på att man kunde använda filmen till icke-realism, som fantasy och illusioner, även detta i slutet av 1800talet, men kanske mest tidigt 1900-tal. Vi mins Martin Scorseses Hugo Cabret (2011) (och om ni ej sett den, fy på sig!). Méliès gjorde över 550 kortfilmer.

Fransmännen var alltså tidiga med att experimentera med film. Kanske inte så konstigt då att de lyckas med sina filmer.

Brasse Brännström

Som egentligen heter Lars Brännström, är född i Stockholm 1945. Lars är en mycket duktig och flitig skådespelare som kanske är lite i skymundan. Därför drar vi nu ut honom i ljuset när han än en gång är bioaktuell. I Bäst före spelar han mot Kjell Bergqvist, Ewa Fröling, Göran Ragnestam, Meta Velander, Claudia Galli och Lars-Erik Berenett.

Det skall tidigt skall nämnas att denne man 1988 blev nominerad (med tre andra) till en Oscar för bästa manus från ett annat medie. Lars/Brasse var med och skrev om Reidar Jönssons novel "Mitt liv som hund" till ett filmmanus. Filmen regisserades sedan av Lasse Hallström.

Brasse blev känd tack vare TV, Lasse Hallström och Magnus Härenstam. Brasse fick sitt genombrott med Magnus Härenstam i barnserien Fem myror är fler än fyra elefanter 1973. Efter det var han med i Hallströms filmer En kille och en tjej (1975) och Två killar och en tjej (1983).

Brasse har hittat en roll som tafatt, men på senare dagar har vi sett honom i filmer som Sprängaren (2001) och Den bästa av mödrar (2005).

Förutom TV och film så har Magnus och Brasse kört krogshower tillsammans och drivit Maximteatern i Stockholm tillsammans med Lill Lindfors och Aller Johansson.

1990 drabbades Brasse av något så märkligt som scenskräck. Så vi får tacka Peter Falk som så småningom fick honom att gå upp på scenen igen i "Hjalmar på nätet" 2002.

Efter detta blev det en enmans-show i "Grottmannen", som gav honom en Guldmask.

2005 återförenades Magnus och Brasse på Chinateatern i "Muntergökarna" där Brasse spelar huvudrollen som den bittre Leonard (komisk touch).

Detta var lite om denne magnifike skådespelare som nu alltså kan ses på bio i filmen Bäst före.

Oz the Great and Powerful och Trollkarlen från Oz

Det var en gång en framgångsrik film som hade premiär 1939. En film som handlade om hopp och vänskap. Den fick liv genom en framgångsrik barnskådespelerska vid namn Judy Garland. Warner Brothers hade äran att producera denna film, the Wizard of Oz. Denna gång, 74år senare, tar Disney ansvaret för Oz the great and Powerful.

Detta är inte en remake av the Wizard of Oz...snarare en fortsättning...snällt också av Jim Carrey att låna ut "the mask" till Mila Kunis (Theodora). Deras "nya" trollkarl spelas av James Franco...vad menar jag då med "deras"...jo folket av Oz/Emerald City, Tinkers, Quadlings och Munchkins. De leds av den goda och vackra häxan Glinda (Michelle Williams). De slåss mot hennes onda systrar Theodora och Evanora (Rachel Weisz).

3D är att föredra och bio ett måste för detta färgsprakande äventyr. Men vem är det för? Den är kanske lite för otäck för de allra minsta, men en godkänd familjefilm, där den slutliga hjälten är en person som vi alla har mycket att tacka för i vår verkliga värld.

Varning då för klyschiga repliker, lite smådryga kärleksscener och lite sömniga och uttråkande "pepp-talks". Men värd att se trotts detta.

Betyg: 3.a
Oz the Great and Powerful (2013)

Versionen från 1939 tror jag tyvärr inte tilltalar dagens ungdom då man fick lösa specialeffekterna på ett påhittigt sätt för sin tid. Men för alla som älskar film och gillar att se tydliga drag i filmens utveckling, och för alla mindre barn (3-6år) rekommenderar jag även the Wizard of Oz (1939).

En film som innehåller mycket musik och sången "Somewhere Over the Rainbow"

Dessutom använder man färgfilm endast i landet Oz, detta var när färgfilmen var ny och det gav en fin effekt på skillnaden mellan den hårda vardagen och fantasilandet. Lite överseende får man ha med att Judy Garland var 17år när hon spelade Dorothy som i boken av L. Frank Baums endast är 12år. Boken kom 1900 och totalt skrev Baum 14 böcker om landet Oz.

I mina ögon är denna film helt underbar och jag får alltid ett leende på läpparna när jag ser den! Inget slår en oskuldsfull 17åring...(haha). "Toto, I have a feeling we'er not in Kansas anymore." (Dorothy Gale- the Wizard of Oz 1939)

Betyg. 4.a

Jennifer Lawrence

En ung, vacker filmstjärna som inte väljer den bästa vägen. Så kan vi sammanfatta Jennifer Lawrence som är född 1990 i Louisville, Kentucky. Hon började sin karriär redan som 14åring med en del reklamuppdrag och sedan TV. Hon har bland annat varit med i "Medium".

Men 2010 kom hennes stora genombrott och erkännande i filmen Winter's Bone. Filmen var nominerad till fyra Oscars, Bästa film, Bästa skådespelerska, Bästa manliga biroll och manus för film. Den tog tyvärr ingen av dessa priser. Filmen stod mot storfilmer som the King's Speech, Black Swan och Inception (m.fl.).

Efter detta trodde inte jag att jag sett henne förrän i the Hunger Games (2012), men där hade jag fel. Det är Jennifer Lawrence som gör rollen Raven/Mystique i X-Men: First Class (2011).

Men hon valde att göra en del mindre lyckade filmer mellan de bra filmerna, och det är det jag menar när jag säger att Jennifer inte har valt den bästa vägen. Men det finns inte många som bara väljer filmmanus som slår. (Leonardo DiCaprio och Tom Hanks är dock två personer som lyckas ganska väl med detta, även Meryl Streep och Anne Hathaway är bra på detta).

Men nu skall vi fortsätta se framåt och 2012 slog the Hunger Games knock på många och spås bli den nya "Twiligt"- inte i likhet, men i popularitet. Efter denna film har Jennifer kunnat välja relativt fritt bland filmmanus och lotten föll på en lite udda film som på svenska heter Du gör mig galen!, men på engelska har en lite mer tilltalande titel: Silver Linings Playbook.

Här fick Jennifer sin Oscar för bästa skådespelerska, kanske lite otippat. Hon passade på att göra en scen på väg fram till scenen också (men med klass!). Hon spelar mot B-skådisen Bradley Cooper som är 15år äldre och mer känd från komedier- speciellt Baksmällan (2009). Och tydligen var detta så lyckat så Jennifer och Bradley jobbar ihop igen i Serena (2013), tror dock inte denna film är lika lyckad som Du gör mig galen!

Men misströsta inte, för i höst kommer del två i the Hunger Games: Catching Fire.

Dokumentären

Dokumentären har funnits så länge filmmediet har funnits. Bröderna Lumières första filmvisning i Paris 1895 var alltså dokumentärt. Men begreppet kom 1926, då Engelsmannen John Grierson talade om Flahertys film Moana.

I år fick Malik Bendjellouls film Seaching for Sugar Man en Oscar för Bästa Dokumentär. Förra året fick dokumentären ett uppsving i Sverige med denna film och Palme. Det är även känt att filmer som baseras på verkligheten oftast berör mer än helt fiktiva. Argo fick Oscar för Bästa Film där Ben Affleck regisserar och spelar i ett drama om en CIAhändelse under 1980-talet. I Sverige fick CallGirl viss uppmärksamhet-tyvärr hamnade filmens budskap i skymundan då debatten om en högt uppsatt politiker tog mycket av uppmärksamheten).

Men nu är det rena dokumentären som skall stå högt en stund. De dokumentärer som synts mest är Michael Moores Bowling for Columbine (2002), Fahrenheit 9/11 (2004) och Sicko (2007). De är bra berättade historier, men man skall alltid ha klart för sig att dokumentärer är subjektiva. Moore har något att han vill säga med sina dokumentärer. Så även om fotot är ljudet är dokumentärt, kan det klippas i materialet.

Dokumentärer har ibland ett politiskt syfte. Vi mins Davis Guggenheims En obekväm sanning (2006) där Al Gore spelade en stor roll i berättandet om klimatförändringen på vår jord.

Personporträtt är också vanligt. Förra året kom dokumentärer om bland andra Bob Marley, Woody Allen, Palme och Sixto Rodriguez. Värt att nämna är att det finns en uppsjö av dokumentärer om andra världskriget, detta är en händelse som är viktig i vår historia. Överlevande människor återberättar denna mörka tid, en tid som inte får glömmas.

Vi får se vilka dokumentärer som dyker upp under 2013, och om några av dem kommer till biografen eller om dem går direkt till TV eller DVD/BR. Men tills dess kan man gräva bland alla dokumentärer som redan finns.

Nu kan vi njuta av Ystadpojken Malik Bendjellouls Searching for Sugar Man.