tisdag 29 december 2009

Listan och Nyårs Löfte på G...

Nu är listan upplagd på bloggen över 2000-talets bästa filmer...topp 10 skall tilläggas.

Sedan funderar man ju alltid på ett nyårslöfte och jag skall köra en Julie & Julia...men inte med mat. Jag skall se en film om dagen- "Dagens Film". Det kommer bara vara impulsval, så det behöver inte vara en nyhet. Det kan även vara en film som snart kommer att gå på TV. Film är faktiskt väldigt bra på TV. Speciellt en 46" Samsung LCD...

Så alla ni som gillar film kan gå in varje dag (om jag inte bryter mitt löfte) redan på morgonen...(kommer lägga upp det tidigt, annars riskerar jag att bryta mitt löfte...) och kommentera filmen.

Jag har redan tränat på mitt nyårslöfte nu under Julen och det har blivit en del roliga filmer som gått på TV. Änglagård, Black Hawk Down, the Golden Compass, Iron Man är några, men Julaftonens höjdpunkt för mig var/är (förrutom Julklappar som en blender, Captain Morgan Jamaica Rum m.m.) Karl- Bertil Jonssons Julafton. Speciell stil på animationen av Per Åhlin, underbara röstprestationer av bla Toivo Pawlo med den oförglömliga repliken "vill du lukta på glöggen, pojk", så kan jag inte missa detta.




måndag 21 december 2009

Brittany Murphy R.I.P

Hon var inte en av mina favorit skådespelerskor, men det är alltid tråkigt när någon ung dör. Brittany var född 10 november 1977 i Atlanta, Georgia. Alla pratar om Clueless (1995) där hon som 18 åring fick sitt genombrott. Men jag kommer ihåg henne från Girl, Interrupted (1999) där hon spelade Daisy Randone, en neurotisk flicka med ätstörning. Men i den filmen försvann hennes rollprestation bakom en blek Winona Ryder och en enastående Angelina Jolie.

I Sin City (2005) gjorde hon också en godkänd insats, annars har hon mest gjort B-filmer. Men man kan inte dras med i det tragiska när något sådant här händer, lite oförklarligt varför hon fick hjärtstillestånd. Jag skulle tro droger eller ätstörning- men de är riktiga lågoddsare.



R.I.P Miss Murphy

fredag 18 december 2009

Avatar

Nej, inte den Japanska Animen...utan James Camerons nya film...tolv år har han tagit på sig sedan Titanic. En del TVproduktioner har det blivit, men ingen långfilm. Men Titanic blev ju en sådan succé så vem kan klandra honom. I denna film fortsätter Cameron med specialeffekter så det står härliga till. Färger och otroliga fantasiväsenden slåss mot de oförstående människorna, och alla kan engelska- är det inte underbart. För de är inte på Jorden, de är på Pandora mitt bland de lite större varelserna Na'vifolket. Jake (Sam Worthington, Terminator Salvation) är en skadad marinsoldat, han sitter i rullstol, och hans bror ingick i ett team som forskar och experimenterar med DNA från Na'vi och människor. När Jakes bror plötsligt blir skjuten och dör måste Jake ta hans plats då Jakes DNA stämmer bra med hans bror. Forskarteamet gör personliga Na'vi individer och för att man skall kunna styra dom behöver man rätt DNA, ett DNA som stämmer överrens med Na'vi-människan.
Jake kastas in i det hela och blir lovad nya ben av Colonel Miles Quaritch (Stephen Lang, the Men Who Stare at Goats) om han tar sig in bland Na'vifolket och vinner deras förtroende och får dom att göra som Amerikanarna vill. Jake går med på detta, men igentligen står han under Dr. Grace Augustines (Sigourney Weaver- Alien) beskydd och skall lyda henne. Hon är boss över forskingen, och till en början vill Jake inte lyda, men när han inser hur magisk denna planet är och så klart blir kär i klanens dotter...det måste ju vara den äldsta kärlekshistorien någonsin, så fort man fick koll på Na'vifolket så vet man att det är Pocahontas och John Smith...eller i detta fall Neytiri (Zoe Saldana, Pirates of the Caribbean: Curse of the Black Pearl) och Jake. Det finns ytterligare en skurk som spelas av Giovanni Ribisi (Saving Privat Ryan, Friends, Public Enemies) som också är värd att nämna, han heter Parker Selridge och är lite småkomisk.

Det bästa är Jake's ben som verkligen ser förtvinade ut, och de flygande draködlorna som jag bara måste få i Julklapp. Skådespelet fungerar ok, och effekterna är i stort bra och absolut en biofilm, återigen önskar jag en IMAX- biograf till Sverige!!! Då jag har hört "great things about it" i det formatet.

Det lite sämre är längden, 162 min...lite långt. Alla kan engelska...typ...effekterna är färggranna och det gör inget, men de känns på gränsen till tecknade. Och sedan känns den inte helt egen, jag hittar the Matrix, lite Brave Heart, lite Sagan om Ringen och säkert massa mer. Helt ok att vara inspirerad osv. men man snor och sedan gör man om det till sitt egnet...och här kunde man ha jobbat mer. Kärlekshistorien är lite vanlig och den berör mig inte riktigt.

Betyg 3

torsdag 17 december 2009

2000-talets Bästa Filmer

Hej
Nu har Brus och Kompanie satt ingång årtiondets nedräkning av filmer som jag fick äran att ranka. Yes, jag älskar att få babbla om film...

Ni kan höra allt på http://www.sr.se/cgi-bin/dalarna/program/amnessida.asp?programid=2812&grupp=8500

Jag kan avslöja att jag var hes vid de första två tillfällena, då jag pratar med Tobias Grus om Inglourious Bastards (10) och Tsotsi (9).

Listan:
10. Inglourious Bastards, 2009
9. Tsotsi, 2005
8. There Will be Blood, 2007
7. Så Som i Himmelen, 2004
6. Crouching Tiger, Hidden Dragon, 2000
5. A Beautiful Mind, 2001
4. Sen to Chihiro no Kamikakushi, 2003
3. No Country for Old Men, 2007
2. Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain, 2001
1. El Laberinto del Fauno, 2006

A Christmas Carol

Så fick jag äntligen se min efterlängtade Julsaga, men jag fick ta mig till Stockholm!!!

Charles Dickens skrev 1843 en bok, "A Christmas Carol" som handlar om en synisk och misserabel man vid namn Ebenezer Scrooge. Han drev ett företag tillsammans sin vän Jacob Marley som dör och boken handlar om Julafton sju år senare, och hur Ebenezer Scrooge blir hemsökt av Marleys spöke och Julspöket. Scrooge är extremt envis och snål, och nu hemsöker Marley honom för att varna om vad som händer med snåla, envisa gammla människor efter döden/livet.

Hadlingen har sin plats i England på den tiden (1830-1840 tal) då Julen var väldigt viktig, speciellt för de fattiga som det fanns gott om i England. Det var hoppets och glädjens tid.

Det har gjorts en del varianter av denna tidlösa klassiker. Mupparna, Flintstone's och Musse Pigg har alla deras versioner som omarbetats mer för barn. Det finns en rad Tv produktioner och dessutom musikaler och pjäser av historien. Och nu har då äntligen mannen med de stora talangerna och många ansikterna fått äran att gestalta Ebenezer Scrooge, Jim Carrey!

Carrey spelar Scrooge i alla de olika åldrarna och dessutom julspöket i det förflutna, i nuet och i framtiden. Men man får lyssna noggrant för att kunna höra det. Ni som såg Jim Carrey i Lemony Snicket's A Series of Unfortinate Events vet att han som Count Olaf fick chansen att klä ut sig och lura barnen Baudelaire för att nå sitt mål. Detta var hela behållningen av denna film.

Jag såg filmen på engelska och i 3D ,vilket var intressant. Den är en smula otäck för de minsta skulle jag tro, då animationen är relativt vågad- karaktärerna är välgjorda men fula. Det är många fartfyllda färder genom landskapen så man känner att filmen är gjord för IMAX biografer och vad jag vet finns det ingen sån i Sverige ännu. Det närmaste vi kan komma är nog Cosmonova.

Berättelsen fösvinner en aning bland alla specialeffekter och även denna variant är en Disneyproduktion så gillar jag den med Musse Pigg mer. Där har vi vänliga ansikten som vi känner igen. Julspökena är intressanta, men de ger mig ingen värme, och Julspöket som skall likna Jultomten finner jag obehaglig, speciellt hans irriterande skratt.

Men vist lite julkänsla gav den mig och animationen är cool, speciellt hästarna som tillhör framtidens julspöke. Det kan dock vara idé att läsa boken innan.

3.a till Disney's och Carrey's tolkning av Dickens A Christmas Carol

lördag 5 december 2009

Julie & Julia

Eftersom denna helg verkligen inte började som jag tänkt, så måste jag nu försöka rädda den. Filmen Julie & Julia är inte en ny film, men jag har inte sett den än, så varför inte. Meryl Streep brukar kunna få mig på bättre humör.












I denna film spelar Meryl Streep kocken Julia Child, som inte hade tänkt sig att bli kock, utan bara belv det när hon sökte efter en karriär då hon och hennes älskade Paul flyttar till Frankrike eftersom Paul fått jobb på ambassaden där.

Julie Powell (Amy Adams) tycker mycket om Julia och hennes recept, och är väldigt missnöjd med sin nuvarande jobbsituation. Hennes man älskar hennes mat, och då står det klart för henne...hon skall blogga om hur hon lagar sig igenom Julia Childs kokbok, som skrevs på slutet av 1960-talet, Julia Child hade dessutom ett eget TV-program om matlagning, en pionjär...ngt för Gordon Ramsey och matTina att leva upp till...

Något som jag alltid tycker är A och O i en film är hur man berättar historien. Det måste finnas finess i det hela. I denna film är det två historier som man har klippt ihop, den ena i Frankrikes 1960tal där Julia Child försöker ge sig in i det franska köket, och den andra i New Yorks nutid. Man har valt att verkligen visa i bilder de olika tiderna. Man visar de olika bilmodellerna, restaurangernas olika inredningar och gatornas olika stilar. Man förstår direkt vad som är dåtid och nutid. Dessutom är fotot väldigt färgstarkt, man sugs in i bilden.

Gillar man mat så vet man direkt att denna film kommer att underhålla en. Kanske en tydlig nackdel...det är en tjejfilm, det tar ca 5 sekunder att känna av det. Men jag är ju tjej...och älskar mat...så länge inte jag behöver laga den...

Det finns ingen som kan få liv i en filmkaraktär som Meryl Streep, hon har aldrig gjort en dålig rolltolkning...inte denna gång heller. Amy Adams gör ett bra jobb också och jag känner att jag kan placera filmen i samma fack som When Harry Met Sally(1989), Sleepless in Seattle(1993) och While You Were Sleeping(1995). En ren feelgood film.

Skall jag klaga på ngt så är det väl att franmännen kan prata engelska med Julia Child när hon bor där...men scenen när hon hackar lök hemma är helt underbar!

Julia: Are you hungry?
Paul: No
Julia: Good!

Betyg: 4.a

Bonustips: Babettes Gaestebud (1987) Gillar man filmer som lyfter upp mat så måste man se denna klassika film, en av många filmer jag fick analysera sönder när jag var i USA och studerade film.

Couples Retreat/ Trubbel i Paradiset

Eftersom jag får vänta på min julsaga så tänkte jag lätta upp helgen med en komedi...men det blev mer tragedi av det hela.










Filmen, Couples Retreat, handlar om fyra par, Dave (Vince Vaughn) & Ronnie (Malin Åkerman), Joey (Jon Favreau) & Lucy (Kristin Davis), Jason (Jason Bateman) & Cynthia (Kristen Bell) och Shane (Faizon Love) & Trudy (Kali Hawk). Paret som har lite problem med sitt förhållande är Jason coh Cynthia. De har letat på en resa till en paradisö. Men de vill nu få med sig deras vänner. Resan ser först ut att vara en klassisk sparesa med massa frivilla aktiviteter som går att välja till. Självklart döljer det sig något bakom den paradisliknande fasaden.

Till en början innehåller filmen för mycket förklarande dialog, det blir väldigt tydligt att filmskaparna vill förtydliga allt för oss i publiken. Det blir svårt att identifiera sig med någon av karaktärerna, (eftersom ingen pratar så i verkligheten) vilket kan vara viktigt om man vill att filmen skall beröra...men i detta fall verkar det inte vara viktigt. Det finns absolut ingen finess i berättartekniken. Peter Billingsley har regisserat filmen, han är relativt ung och har bara regisserat the Sacred Fire(1994) tidigare som floppade. Han är igentligen skådespelare, han har bland annat varit med i Ironman (2008). Han skall nog återgå till den sysselsättningen för att regissera är lite för komplicerat!

Men visst, det kan inte vara lätt att regissera en så tramsig och intetsägande historia, den blit lite roligare mot slutet, men den suger verkligen och inte ens Jean Reno kan rädda den.

Malin Åkerman som spelar Ronnie ger ett vekt intryck och jag ser henne mer som en Cameron Diaz wannabe än en talangfull skådespelare...nej, detta fick mig inte på bättre humör...

Betyg: 1

fredag 4 december 2009

Telefonsamtal från biografen i Borlänge

Har aldrig varit med om detta tidigare, men idag ringde dom från bion i Borlänge, där jag skulle få A Christmas Carol, och de hade inte fått filmen...så jag får vänta på min julsaga...

A Christmas Carol














Nästa film som blir recenserad är A Christmas Carol, den populära julsagan som skapades av Charles Dickens, och som kom ut på 1840-talet. Det är inte första gången den blir film, men denna gång är det Jim Carrey som får uppdraget att spela den snåle och bittre Ebenezer Scrooge. Filmen är helt animerad, så även Jim Carrey. Ni som såg the Polar Express med Tom Hanks, den kom 2004 vet vad för typ av animation jag talar om. Detta kan både bli kanon och katastrof.

2000-talets topp 10

Fick precis ett telefonsamtal från Martin på Sveriges Radio Dalarna om att de vill att jag rankar 2000-talets topp 10. Visst, ett rent nöje ju, tänkte jag genast...

Nu har jag kollat lite och det har inte varit en uppsjö av wowfilmer under 2000-talet...

Gladiator, A Beautiful Mind, Chicago, Lord of the Rings: the Return of the King, Millon Dollar Baby, Crash, The Departed, No Country for Old Men, Slumdog Millionaire är de filmer som vunnit en oscar för best picture...men det intressanta var ju motståndet. Vissa år var alla 4-5 filmer som var nominerade intressanta...vissa år, som 2003 när Lord of the Rings vinner så är det mer för den första filmen än den tredje filmen den vinner. Jag rankar både Mystic River och Lost in Translation högre än den tredje filmen i the Lord of the Rings.

2007 var ett riktigt filmår, där vann No Country for Old Men mot There Will be Blood, Atonement, Juno och Michael Clayton alla dessa filmer är värda att vinna en Oscar för bästa film.

Slumdog Millionair som vann senast gav jag en 3.a, där var det många som ville se Benjamin Button som vinnare, och den filmen är välgjord, men ngt saknades ändå och jag tycker Oscarn skulle ha gått till the Reader. Det intressanta med Slumdog är att den är filmad digitalt, tänk på det nästa gång du ser den...för inte ser den digital ut...?

2009 års nomineringar släpps i början av Februari 2010, galan går av stapeln den 7 Mars. Men nu har ju inte 2000-talet bara handlat om amerikanska filmer. Vi hittar fina filmer som Amores Perros och Pans Labyrint från Mexico, Amelie glömmer ingen, Crouching Tinger, Hidden Dragon från Taiwan, Så Som i Himmelen, Tsotsi från Syd Afrika, massa filmer har världen slängt ur sig. Men hur jag kommer att rangordna dom får vi se...kan ju inte avslöja det när det är ett jobb för Radion.


eller kolla bloggen med jämna mellanrum...