Lions for Lambs- Lejon och Lamm

En ca 90 min lång film som ingen hört talas om i Sverige, nej, det var överdrivet. Men frågar du någon vad Robert Redfords nya film heter, som är bioaktuell just nu, så kan inte speciellt många svara.
Varför?
Svaret lyder: Robert Redford är inte känd längre, inte i Sverige. Men Robert som regisserat filmen, som är skriven av Matthew Michael Carnahan, Lions for Lambs har dragit in sina gamla vänner för att få ut filmen på en bredare marknad, nåja, i USA kanske det fungerade. Meryl Streep och Tom Cruise har fått stora roller i filmen.

Filmen är ett aktuellt krigsdrama, och handlar om Afganistan kriget med USA. Filmen är ganska komplex, man berättar tre parallella historier och klipper smiddigt mellan dom. Första historien handlar om Senator Jasper Irving (Tom Cruise) och TV- reportern Janine Roth, (Meryl Streep). Här försöker senatorn få ut propaganda genom reportern, men Janine beslutar senare att inte berätta historien som senatorn försöker "sälja" henne. Den andra historien som vävs in är militärerna som befinner sig i Afganistan. Här får två unga frivilliga soldater, Ernest (Michael Pena) och Arian (Derek Luke) stå i centrum. Denna del känns ganska trolös, det jag menar är att den är overklig och man försöker gestalta soldaterna på ett extremt heroiskt sätt. Kanske har USA's krigsledning mutat Robert Redford att glorifiera soldatyrket så att flera unga amerikanare tar värvning, vad vet jag? Den andra historen sammanlänkar sedan den första och den tredje delen. Soldaterna lyder under order av senatorn men har varit studenter för en professor som heter Stephen Malley (Robert Redford). Hänger ni med? Den tredje delen handlar alltså om en professor som jobbar på ett college i Californien som haft dessa två soldater, Ernest och Arian, i skolan. Han håller dom högt eftersom de kommer från en fattig bakgrund och har kämpat sig upp i samhället. Han stöttar dock inte deras beslut att ge sig in i kriget, men han respekterar det.

Hur får då vi som åskådare reda på allt detta. Jo, Mr. Redford har löst det problemet genom att slänga in Todd. En ganska oviktig karaktär som sitter inne på Professor Malleys kontor och diskuterar hans framtid. Professor Malley har nämligen upptäkt att Todd är en naturbegåvning inom "Political Science" hans huvudämne.

Ja, vad skall man då säga om storyn. Det har potensial, men kommer inte riktigt till sitt rätta. Bäst är delen men Meryl Streep och Tom Cruise, så det var tur att Redford fick med dom, men jag skulle ha kunnat, och detta säger jag inte ofta, sett Susann Surandon i reporterrollen istället för Meryl Streep. Det är mycket prat i filmen, och dialogen är viktigare än skådespelet. Dessutom har dom klätt ned Meryl Streeps karaktär, hon har något matt-liknande på sig. Och Stackars Robert Redford har på sig samma jeansskjorta som han bar i The Horse Whisperer.
Det känns som att producenterna, där bland annat vi ser Robert Redford, har försökt få till en film i klass med Wag the Dog, tyvärr är dom hästlängder ifrån detta. Det finns vissa frågor som reporten ställer som många av oss sitter inne med, men svaren är bara spekulationer känns det som och dessutom har vi matats med riktig och falsk information om detta krig som USA driver så jag vet inte om vi verkligen vill se det på bio också. Nog tror jag att det Svenska folket hellre väljer något gladare i det mörka November.

Titeln syftar till tyskarnas utalande om den brittiska armén under första världskriget. De brittiska soldaterna kämpade och slogs som lejon, de brittiska officerarna betedde sig som fega lamm. Om detta är sant får vara osagt.

Filmens betyg: 2 kallnande kaffekoppar

Solstorm

Åsa Larsson slog igenom som deckarförfattare 2003 med boken Solstorm, sedan har det blivit två till hyllade deckarromaner- Det blod som spillts och Svart stig.

Böckerna kommer att filmatiseras och i förra veckan hade den första boken, Solstorm, filmpremiär (2/11-07).

Böckerna handlar om juristen Rebecka Martinsson som kommer ifrån Kiruna men nu arbetar i Stockholm. Författaren Åsa Larsson är ifrån Kiruna och utbildad jurist, så vist bygger hon sin huvudkaraktär på sig själv. Inget ovanligt när det kommer till författare, tvärtom så är det enklare att hämta delar ifrån sig själv och sin omgiving när man skiver fiktion.

I huvudrollerna i filmatiseringen hittar vi Isabella Scorupco och Michael Persbrandt. Jag tycker deras rolltolkningar är helt ok, inget över det vanliga. Birollerna har kända namn, men får lite för litet utrymme. Krister Henriksson, Susann Reuter, Jakob Eklund och Göran Forsmark ser vi i biroller som tyvärr inte kommer till sin rätt. Barnskådespeleriet är tunt och overkligt. Böckerna är mycket bättre, som sig bör, men här har Leif Lindblom (regissören) har fokuserat för mycket på huvudskådespelarna och jag tror det är där det hela fallerar. Isabella, alltså Rebecka Martinsson, får för stort utrymme.

Men även om filmen känns platt och lite detaljfattig, så hamnar den inte i Beck, Wallandet eller Van Veeteren facket. Dessa filmer, enligt mig, är bara producerade för att dra in pengar. I dessa fall är det viktigt med stora namn i rollsättningen och mindre viktigt med en varierad och djup story och mäktiga foton. I Solstorm är foto mycket bra och historien är djupare och intressantare än våra vanliga, massproducerade svenska thriller/deckare.

Musiken, i form av körpsalm, är rysligt pricksäkert och det ryser till i kroppen när jag tänker på dessa hjärntvättade människor som vigt sina liv till en religiös sekt. Musiken blir viktig i filmatiseringen eftersom den inte finns i boken, den upplevs bara i biosalongen eller så klart senare, hemma i TV-soffan.

Bra längd också, ca 1.45h. Den får en 3a av mig- men se den på TV om ni inte vill göra av med pengar på bio.

Bli inte förvånade om ni börjar dra pallareller till Knutbymordet när ni ser denna film.

Belfour

Jaha, så har man sett legenden live. Jag måste erkänna att det var lite nervpirrande. Jag och min lillebror hade en diskussion om att det inte skulle förvåna oss om Belfour släppte in ett tidigt mål. All hysteri runt honom har näst intill varit extrem, och det blir inte bättre av att han står i allsvenskan. Förväntingarna på denna man, från mig och andra, var höga när han så småningom tog platsen i kassen mot Sundsvall den 31 oktober 2007.

1.10 gick på klockan, sedan ledde Sundsvall över Leksand med 1-0. Min lillebror kunde inte tro att det var sant. Jag tänkte: är det någon som kan ta detta så är det Belfour. Belfour hade säkert högre förväntningar på sin debutmatch i Leksand, men det blir sällan som man tänkt sig. Men allt ordnade upp sig till slut och Leksand kunde vinna med 4-1.

Nu väntar många intressanta matchen med Belfour i kassen, och vem vet, kanske är han så bra som han en gång var, eller så skänker han Leksandstuppen något viktigare- inspiration- en sak är iallafall säker, det var länge sedan Leksand såg så starka ut som dom gör denna sesong.